Annons

Vi gömde oss på loftet för inbrottstjuvarna

Varje förälders mardröm blev sann för Joanna och Henrik när sonen Philip ringde och berättade att det var inbrottstjuvar i huset. Han var ensam hemma med lillebror Lucas…


ensammahemmanartjuvarnakom

Här uppe på sovloftet gömde sig bröderna med bultande hjärtan.

Philip och Lucas var ensamma hemma när tjuvarna kom

Plötsligt hördes ett brak. Glas krossades. På ovanvåningen lekte Philip och Lucas, då 10 och 8 år. Bröderna var ensamma hemma när de fick oväntat besök i huset i Bara, två mil från Malmö. I stället för att gripas av panik och rusa rakt i famnen på inbrottstjuvarna agerade de med ett imponerande mod. Philip var rädd men visste med en gång vad han måste göra.

Annons

Läs också: Inge, 82, lurade inbrottstjuven i en listig fälla

– Jag tänkte bara på att skydda min lillebror och att larma polisen, säger Philip, som numera är familjens hjälte.

Denna dag får han Allers guldhjärta av sin familj. Både mamma Joanna, 36, och pappa Henrik, 39 år, är rörda och ler mot sin äldste son, som nu hunnit fylla 12. De kommer aldrig att glömma vad han gjorde.

Kändes olustigt

Familjen Johansson slår sig ner vid matbordet i vardagsrummet. Hösten 2015 drabbades de på kort tid av två inbrott. Första gången var i september när Joanna skulle åka till jobbet och såg en okänd bil på vägen utanför huset.

– Jag fick en klump i magen och kände på mig att något inte stämde. Det kändes olustigt, men jag kunde inte stanna hemma.

Philip kom hem från skolan vid halv tre på eftermiddagen. Då såg han att glasrutan i altandörren var krossad.

Läs också: 6 sätt att inbrottssäkra din lägenhet

– Först trodde jag att katten hade gjort det. Men när jag gick in i huset och såg att det var upp- ochnervänt förstod jag att vi hade haft inbrott. Det var stökigt, tjuvarna hade rotat igenom rummen, minns Philip, som blev rädd och ringde Joanna.

Hon var på sitt arbete i en klädaffär i Malmö och hade ingen möjlighet att köra hem, men bad Philip att gå till grannen. Sedan ringde hon sina föräldrar i Malmö och bad sin pappa att köra ut till Philip.

ensammahemmanartjuvarnakom

Stolta föräldrarna Henrik och Joanna med sina modiga pojkar, Philip och Lucas.

Chockad familj

På kvällen när familjen samlades vid middagen hade de mycket att prata om. De var chockade över hur mycket tjuvarna hade kommit över, bland annat elektronik.

– Det var svårt att smälta. Det var hårt för ekonomin, men det viktigaste var att ingen blivit skadad. Om Philip kommit hem en kvart tidigare hade han kanske mött tjuvarna.

Läs också: Ann-Marie blev rånad – fick tillbaka pengarna via insamling på Facebook

Familjen pratade en hel del om inbrottet. Joanna berättade för sönerna hur de skulle göra om det hade hänt när de var hemma. Hon tycker att det är viktigt att prata med sina barn om det innan ett inbrott sker, utan att skrämma upp dem.

– Tjuvarna är lika rädda för att bli påkomna som vi är för att träffa dem, påpekar Joanna.

Inbrott igen

Polismannen hade sagt till familjen att det nästan aldrig blir inbrott i samma hus igen, men han hade fel. Två och en halv vecka senare hände det igen, en tisdagseftermiddag runt fyra. Joanna hade hämtat pojkarna på skolan och skulle köra tillbaka till jobbet. Philip och Lucas var ensamma i huset och befann sig uppe på ovanvåningen och byggde lego när de plötsligt hörde glas som gick sönder.

Läs också: Morfarsligan lurade alla i sina maskeradkläder

– Vi trodde återigen att det var vår busiga katt Stella som hade varit framme, säger Philip och lyfter upp den kelna, vita kissen i famnen.

– Men när jag kom ner hörde jag hur altandörren krossades och hur glassplitter flög ut i rummet. Jag fattade att det inte var katten och sprang upp igen så fort jag kunde.

Gömde sig

Philip förstod att det handlade om sekunder innan tjuvarna skulle upptäcka dem. Han måste agera innan de kom upp på ovanvåningen. Kvickt viskade han till sin bror att gömma sig i kojan i sovloftet i hans rum. Lucas blev mycket rädd och gjorde som han sa. Philip stängde dörren till rummet, men hade ingen nyckel att låsa med.

– Vi grät inte, för vi var så fokuserade. Jag tänkte hela tiden: Gråt inte, gråt inte, för då kommer de att höra oss, berättar Lucas.

Larmet hade gått, men det struntade tjuvarna i – det tjöt rejält i huset. Philip satte sig bakom ett skynke vid sängen när han hörde steg närma sig. Han hörde tre män prata utanför. Just när de skulle gå in i hans rum kastade sig Philip mot dörren och bankade allt vad han kunde.

Läs också: Kärleken till Jenny hjälpte mig att lämna drogerna

– Jag slog med all kraft för att de skulle tro att det var en vuxen och att de var avslöjade. Jag bankade så hårt att jag fick ont i händerna. Så fort jag slutat klättrade jag upp till loftet och gömde mig.

Bröderna höll om varandra och var knäpptysta. De kunde nästan höra sina hjärtan bulta. Vad skulle hända nu? Hade tjuvarna med sig vapen? Vad skulle de göra om de upptäckte dem?

Tjuvarna stod stilla i några sekunder innan de sprang nerför trappan. Då klättrade Philip ner, tog mobiltelefonen och klättrade snabbt upp i kojan igen, eftersom han inte visste om tjuvarna var kvar.

Som i en mardröm

Varje förälders mardröm blev sann för Joanna när hennes son ringde och berättade att det var inbrottstjuvar i huset.

– Det var det värsta samtalet jag fått i mitt liv och jag kände riktig panik. Jag visste ju inte om mina barn skulle bli skadade, kidnappade eller dödade.

Det var fruktansvärt. Men jag kunde inte sticka från affären, eftersom jag stod ensam. Oron var plågsam. Joanna ringde sin chef, som en stund senare kom och tog över. Philip var rädd men höll sig lugn och ringde 112. Under tiden ringde Joanna till Henrik på jobbet, som direkt satte sig i bilen och for hem.

– Det var den jobbigaste och mest ångestfyllda bilfärd jag varit med om, säger Henrik.

Läs också: Polisen Madeleine var fånge i bilen under vattnet

Han var hemma på sju minuter. Polisen kom först 40 minuter senare, enligt Joanna.

– Jag tycker inte att det var okej. Men polisen säger att de inte hade hittat vårt hus, trots att Philip gett dem adressen, säger hon.

Tjuvarna var i huset i runt tjugo minuter, tror Philip, men de fick inte med sig något byte.

– Det är helt fantastiskt. Polisen var också mållös över vad Philip hade gjort, för han var faktiskt bara tio år när inbrotten inträffade, betonar Joanna.

Tårarna forsade

Lucas, som varit skräckslagen, kände hur tårarna forsade ner längs kinderna när hans föräldrar kom hem.
– Det var som om allt släppte och jag var så glad att det var över, säger han och tar upp familjens andra katt Sofie i knäet.

Bröderna kom snabbt över det hela, men det var tuffare för föräldrarna.

– Jag är inte knäckt, men arg för att man inte får ha sitt hem i fred och över misstänksamheten jag nu känner mot allt och alla, suckar Joanna och får medhåll av sin man.

Läs också: Jag hittade min son livlös i en knarkarkvart

Han mådde mycket dåligt ett tag efteråt och klandrade sig själv för att det kunnat ske.

– Det var fruktansvärt, men nu har jag gått vidare. Synd bara att inte de tre tjuvarna fick något straff, säger Henrik.

Brist på bevis

Vittnen såg bilen som stod utanför huset, och noterade dess registreringsnummer. Polisen har misstankar om vem som gjort inbrotten, men brist på bevis gör att man inte kan åtala dem.

– Vi tänker inte flytta trots det som hänt. Vi har bott här i 17 år och trivs, säger Joanna och pekar ut mot de skånska vidderna.

Läs också: Kärleken till dottern räddade Joakim från missbruket

Familjen har i dag ett påkostat larm med kameraövervakning med inspelningsfunktion. När de åker på semester får kattvakten bo i huset. Men de tycker att det är viktigt att grannar hjälps åt för att förebygga inbrott.

– Vi har alla blivit mer vaksamma och mer rädda om varandra. Men det har även stärkt sammanhållningen i familjen, säger Joanna och ler stolt mot sina söner.

Text: Therése Weber Cedergren
Bild: Stefan Lindblom



Läs mer om:

 

 



 

 




Laddar...