Annons

Annons

Vänskapsband över alla gränser

När Mirjam, 84, knackade på hos sin nya granne, asylsökande Tatiana, 40, blev det början på en djup vänskap. – Om fler öppnar sin dörr och sitt hjärta för andra får vi en bättre värld, säger Mirjam.


vanskap
Mirjam Johansson, 84, hör till en generation som inte har rest och sett så mycket av världen. Nu har världen kommit till Råneå och Mirjam – och hon välkomnar den med öppna armar.
– Det började med att strömmen gick i min lägenhet. Jag var nyinflyttad och knackade på hos den närmaste grannen för att fråga om de också hade strömavbrott, säger Mirjam.

LÄS MER: Eva räddade maken Kristians liv

Annons

Tatiana Isaeva, 40, berättar att det var startskottet för en fin vänskap, som fortsatt med gemensamma fikastunder och utflykter.
– Det var för två år sedan. Nu är Mirjam min svenska mormor och barnens ”mommi”. Det är en sorg att vi inte kan träffa min egen mamma, därför är det extra värdefullt för oss att vi har Mirjam. Det är viktigt för flickorna också att träffa äldre människor, säger Tatiana och lutar sitt huvud mot Mirjam i en varm gest. Mirjam ler och säger att Tatianas flickor är så fina. Hon berömmer lilla Amira som var så duktig att hon till och med fick börja skolan ett år tidigare.
– Tatiana är som solen i mitt liv. Det är så roligt att vi har blivit vänner!

Mysiga promenader

Vännerna har, som så ofta, tagit en promenad ut på byn i Råneå med målet att besöka biblioteket. Tatianas snart åttaåriga dotter Amira skuttar glatt bredvid rullstolen som mamma skjutsar Mirjam i.
Familjen Isaeva är asylsökande och kommer från Kirgizistan. Tatianas man Maks jobbade som journalist och grävde fram en
rad korruptionsskandaler. Efter det tvingades familjen att fly landet. Eftersom Tatiana, hennes man Maks, Amira och ettåriga Amina inte har någon släkt i Sverige gläds de extra mycket åt sin svenska mormor.

LÄS MER: Marcus fann kärleken på Påskön

– I mitt hemland är det självklart att man tar hand om de gamla. Det finns inga äldreboenden eller hemtjänst. Mirjam har hemtjänst, men de har ett tajt schema, säger Tatiana, eller Tea, som Mirjam kallar henne.
Mirjam nickar och säger att hon brukar fråga hemtjänstpersonalen hur de ska orka med stressen:
– De jobbar och sliter, men inte har de tid att bara sitta och prata eller att ta mig ut i rullstolen. Jag är så glad för att Tea finns. Jag saknar henne om hon inte har hört av sig på ett par dagar. Man behöver människor i sin omgivning för att må bra.

LÄS MER: Estrid sökte kärleken i Allers – och fann den i Anna

Bra språkträning

Förutom att Mirjam och Tatiana betyder mycket för varandra känslomässigt så har deras tajta relation också hjälpt Tatiana att lättare komma in i det svenska samhället.
– Jag har fått öva på det svenska språket varje dag, vi dricker te och sitter i timmar och pratar om allt möjligt. I början förstod vi inte alltid varandra. Men vi frågade om och om igen, förklarade och visade vad vi menade med gester och kroppsspråk, skrattar Tatiana.
Mirjam har visat Tatiana gamla fotografier och berättat om hur hon hade det som ung, ensamstående mamma, och Tatiana har lärt känna hela släkten Johansson. Tatiana har berättat om sin bakgrund och de traditioner som finns i hennes kultur.
Tatiana får Mirjams dagstidning när hon läst den klart och hon läser den från första till sista sidan.
– I början kunde jag bara stava mig igenom rubrikerna, nu läser jag allt och känner mig som en riktig svensk, skrattar hon, och Mirjam nickar och säger att hon gläds åt att slippa gå med tidningarna till pappersinsamlingen.
– Vi ska hjälpa varandra, det vinner alla på. Om fler öppnar sin dörr och sitt hjärta för andra får vi en bättre värld. Jag önskar att fler skulle våga ta kontakt med varandra, vi människor är ju väldigt lika – var vi än kommer ifrån. 

Text och bild: Birgitta Lindvall Wiik



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...