Annons

Annons

Ulrika tatuerade över ärret efter bröstcancern: ”Otrolig känsla”

För två år sedan drabbades Ulrika Eriksson, 50, av cancer. Ena bröstet opererades bort, men det fula ärret plågade henne. Nu har det jobbiga förvandlats till något vackert och positivt – tack vare en tatuering. "Om jag kan inspirera någon att göra något fint av sitt ärr, vill jag göra det", säger hon.


Ulrika: ”Jag bröt ihop totalt efter att ha fått beskedet”

Någon knöl i bröstet hade hon inte märkt av och hon kände sig inte sjuk. Så när Ulrika Eriksson, 50, i Karlshamn gick på rutinmammografin i september 2015 var hon inte orolig. Men undersökningen visade att något inte var som det skulle i hennes högra bröst.

Annons

Ulrika Eriksson. Bild: Minna Wallén-Widung

Efter en biopsi var läkarna fortfarande osäkra. Till sist skickades Ulrika till Malmö för att göra en ny röntgen med kontrastvätska, och nu fanns det inte längre några tvivel. Ulrika hade drabbats av bröstcancer.

– Det var en kalldusch, jag bröt ihop totalt efter att ha fått beskedet. Jag bara grät och grät, säger hon.

Behandlingen drog i gång direkt.

– Jag minns att jag fick en svart pärm med vårdplaneringen, den såg ut som en begravningsbok. Vi fick en sådan när min pappa gick bort, och jag undrade varför de gav en sådan till sina patienter. Men min kompis köpte en rosa pärm till mig sen.

Stor smärta efter operationen

Två veckor efter att hon fått diagnosen togs två lymfkörtlar i armhålan bort för att se om cancer spridit sig också dit. Ulrika hade tur i oturen – cancern hade inte spridit sig och i december 2015 fick hon en tid för operation av det sjuka bröstet.

– Jag fick välja mellan att antingen ta bort en så kallad tårtbit, eller att ta bort hela bröstet. Jag har alltid sagt att om jag drabbas av bröstcancer ska jag ta bort hela. Dessutom satt cancercellerna inom en radie på sju centimeter, så en tårtbit hade sett väldigt konstigt ut.

Ulrika Eriksson fick bröstcancer 2015. Bild: Minna Wallén-Widung

Ulrika, som jobbar som narkos- och ambulanssjuksköterska, bestämde sig för att hon ville ha en så kallad expander inopererad samtidigt som bröstet togs bort. Expanderns uppgift är att töja ut huden så att man senare kan få ett permanent bröstimplantat. Det beslutet skulle hon senare få ångra.

– Jag hade galet ont efteråt. Det gjorde verkligen jätteont till och från ända fram till juni. Jag fick vara sjukskriven i omgångar för att det gjorde så ont och jag kunde inte träna alls, bara gå promenader.

En dag när hon lossade på plåstret fullkomligt forsade det sårvätska ut ur operationssåret. Huden var för tunn för att orka hålla ihop när expandern låg på, och det enda alternativet var att ta ut den igen.

Förändringen efteråt var enorm.

– Efter att jag hade tagit bort den hade jag lite sårsmärta, men sedan dess har jag inte haft ont alls.

En plågsam påminnelse

Ulrika bestämde sig för att strunta i bröstrekonstruktionen. Men operationsärret var ständigt en plågsam påminnelse om sjukdomen. Hon gick snabbt förbi spegeln och ville helst inte titta på sig själv överhuvudtaget. Redan innan bröstoperationen hade hon funderat på att skaffa en tatuering när det nya bröstet väl var på plats. Nu väcktes den tanken på nytt, när en vän skickade en länk på Facebook.

Ulrika Eriksson fick kontakt med Janne Östlund via Facebook. Bild: Privat

Länken gick till ett inlägg som tatueraren Janne Östlund i Kristianstad hade skrivit. En dag i veckan ägnar han åt att tatuera människor som har ärr de vill täcka över. Det kan handla om operationsärr, som i Ulrikas fall, men också ärr efter olyckor eller självskador. Janne Östlund tar inte betalt för de tatueringar han gör i Ärrprojektet, och responsen sedan han drog i gång projektet har varit enorm.

Ulrikas tatueringsdrömmar fick ny fart när hon såg inlägget, och hon bestämde sig för att ta kontakt med Janne. Till sin förvåning fick hon en tid.

– Det var väldigt jobbigt att ta av BH:n hos Janne, för det var första gången jag skulle visa mitt icke-bröst för någon som inte är en anhörig eller läkare. Men jag kände mig jättetrygg, han är så lugn och cool.

”Dödsångesten kan fortfarande komma”

Efter en över fyra timmar lång sittning har Ulrika i dag en stor blomtatuering på samma plats där hennes bröst en gång satt. Ärret syns inte alls längre.

– När jag fick se den tyckte jag att den var jättefin. Jag blev rörd när jag såg den, och jag blir rörd nu när jag pratar om den. Jag har fått bättre självkänsla och nu är det bara glädje när jag ser mig själv i spegeln. Jag tycker den är så snygg och cool, det är en otrolig känsla, säger hon.

Ulrika Eriksson är mer än nöjd med sin tatuering. Bild: Privat

I och med att hela bröstet togs bort och cancern inte hade spridit sig, är Ulrika i dag fri från sjukdomen. Men friskförklarad blir hon först om åtta år, och hon går på årliga kontroller. Spåren efter cancern sitter fortfarande djupt inom henne, även om det fysiska inte längre syns.

– Dödsångesten kan fortfarande komma, som när jag blev kallad till mammografi förra året. Samtidigt som jag på ett sätt tycker att jag har haft en djävulsk tur i allt det här, kan jag också tänka ”vad fan skulle det här hända mig för?”. Jag har slitit, uppfostrat två barn ensam och levt hälsosamt, det är inte rättvist.

Vill inspirera andra

Men för det mesta är hon positiv. Hon säger att hon inte saknar sitt högra bröst, även om det finns situationer då hon kan känna sig obekväm.

– Det är lite svårt med kläder ibland. I somras funderade jag mycket på hur jag skulle göra med bikini, men jag hittade en bra variant som jag kunde stoppa lite bomull i. Att jag saknar ett bröst är ingenting jag skäms för, men jag vill inte att folk ska glo. Då är det lätt att de börjar tycka synd om en, och det vill jag inte. Jag är en överlevare.

Ulrika Eriksson vill göra andra i hennes situation uppmärksamma på att det går att förvandla ärret till något fint och positivt. Bild: Minna Wallén-Widung

Efter att ha fått tatueringen, kände Ulrika att hon ville göra fler uppmärksamma på att det går att göra något fint av sitt ärr. Hon tog kontakt med Kristianstadsbladet, som först skrev om henne och Janne. Hon tycker att det är viktigt att visa andra att det som anses vara fult kan förvandlas till något vackert.

– Jag har läst att bara 25 procent av alla som opererar bort bröstet sätter in implantat. Det här är ett alternativ för oss som inte har satt in implantat, och kan jag inspirera någon kan det vara värt att visa mig halvnaken i tidningen, säger Ulrika och ler.

 

Text och Bild: Minna Wallén-Widung

 

Missa inte: Louize om tatueringen som döljer ärret: ”En nystart”

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...