Annons

Annons

Så kom Titti tillbaka från sjukdomen

Varningstecknen hade funnits där, men hon hade struntat i att kroppen formligen skrek "ta det lugnt". Till slut drabbades Titti Jacobson i Mölnlycke av brustet hjärta – takotsubo – en åkomma som blir allt vanligare bland kvinnor. 

Mejla
Dela (4)
Pinna

Tittis råd till kvinnor som känner att de ligger i stress-riskzonen
* Sätt gränser.
* Lär dig känna igen när kroppen och hjärnan signalerar trötthet.
* Var inte rädd för att be om hjälp.
* Slarva inte med sömnen.
* Gör mindfulnessövningar.
* Planera in lugna/roliga aktiviteter.

Tittijacobson

Hon är själva sinnebilden av den omhändertagande mamman och dottern, omhuldande makan och lojala medarbetaren som alltid ställer upp och sällan säger nej.
–Jag gillar att ha kontroll och har alltid haft svårt att ta det lugnt, säger Titti Jacobson, 52, som i somras fick betala ett högt pris för ”duktig flicka-syndromet”.
Det var första dagen efter semestern som Titti plötsligt började känna sig ”lite konstig”, som hon beskriver det. Hon märkte av en diffus smärta i vänsterarmen, som hon avfärdade som träningsvärk. Samtidigt kände hon ett tryck över bröstet, men ingen smärta.
–Jag hade sovit dåligt på natten och visste att måndagen skulle bli körig. Jag kände hur axlarna blev alltmer spända och hade oerhört svårt att slappna av.

Annons
Gilla Allers på Facebook

LÄS OCKSÅ: Övervikten var sjukdomen lipödem

Kände att något inte stämde

Titti brukade ånga på och effektivt nonchalera kroppens signaler om att hon borde tagga ner. Men den här dagen kände hon instinktivt att det var något som inte stämde. Inte så att hon blev rädd, men kroppen försökte säga henne något.
–Jag la mig ner, men lyckades ändå inte slappna av. Jag kände hur hjärtat slog och trycket över bröstet vägrade ge med sig.
Hon begav sig till vårdcentralen där man tog blodtrycket och ett EKG. Värdena var så oroande att hon skickades med ambulans till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg för ytterligare blodprovstagning, för att utesluta en hjärtinfarkt.
–När jag gick ut i ambulansen minns jag att jag tänkte på Björn, som bara är sex år, ”ska han tvingas växa upp utan sin mamma”, och på mina äldre pojkar, Lars och Nils. Det är så typiskt egentligen, att man lever bara för andra och sätter sig själv i sista rummet.

LÄS OCKSÅ: Fisk och skaldjur skyddar hjärnan

En surrealistisk känsla

Även om hon hade tankar på döden kände hon aldrig någon dödsångest.
–Jag var konstigt nog inte rädd, samtidigt som jag tänkte att jag faktiskt riskerade att dö. Det låter konstigt och motsägelsefullt, men så var det.
I ambulansen småpratade hon med personalen och berömde dem för att de var så duktiga och kände sig fånig för att hon upptog deras tid.
–Det var en surrealistisk känsla. Jag kände mig inte jättedålig samtidigt som jag någonstans förstod att det var allvarligt, annars får man inte åka ambulans.
När hon kom in till sjukhuset ringde hon mellansonen, Lars, 19, för att säga att hon befann sig på akuten.
–Lars är en lugn kille så han blev inte orolig, men det var innan jag visste att det var något som inte stod rätt till med hjärtat.
Blodproverna indikerade höga halter av troponin-T, ett muskelenzym som kan tyda på en hjärtinfarkt. Hon fick nitroglycerin för att lätta på trycket över bröstet och sedan skickades hon i väg på en kranskärlsröntgen för att utesluta förträngningar i de grövre kärlen.
–Då först började jag bli orolig på allvar och bad om att få lugnande medicin innan de gick in i mina kärl via pulsådern i handleden.

LÄS OCKSÅ: Slipp sved och klåda

Läkaren frågade om stress

Läkarna frågade om Titti hade gjort något speciellt på morgonen som kunde ha jagat upp henne och hur hennes livssituation såg ut.
–De undrade om jag hade det stressigt på jobbet, vilket jag förnekade, men när jag berättade att min mamma var väldigt sjuk och att jag oroar mig mycket för henne var deras teori att jag kunde ha drabbats av en takotsubo, brustet hjärta-syndrom, säger Titti som las in på hjärtmottagningen.
–Jag ringde min man Bengt och berättade vad som hänt och han blev naturligtvis orolig.
Ultraljudet gav ytterligare näring åt läkarnas misstankar.
–Hjärtats vänstra kammare var uppförstorat och syresättningen var långt ifrån optimal och hjärtat pumpade inte som det skulle. Läkaren sa att jag inte behövde oroa mig, men jag kunde inte slappna av innan de gjort finkärlsröntgen.
Den kunde inte göras förrän morgonen därpå, och Titti stannade kvar på sjukhuset över natten.
På kvällen kom Bengt och sönerna och hälsade på.
–Bengt tyckte det var så orättvist att just jag, som lever hälsosamt och inte röker, hade drabbats av hjärtproblem, och det höll jag ju med om.
När provsvaret visade att inte heller de fina kärlen hade några förträngningar blåste läkarna faran över för hjärtinfarkt.
–I samma ögonblick som svaret kom så stoppades medicineringen. Jag hade bland annat fått blodförtunnande medel för att förhindra proppar.

LÄS OCKSÅ: Sju vanliga fotproblem

Hjärtat återhämtade sig

Det var med blandade känslor Titti åkte hem. Lika mycket som hon längtade efter och ville träffa sin familj, lika stressad var hon över att komma hem och mötas av vardagens alla måsten.
Men hon hade inte behövt bekymra sig. Familjen ställde upp mangrant så att Titti fick vila.
Snart började det krypa i kroppen på henne och efter en veckas sjukskrivning var hon tillbaka på jobbet på 75 procent.
Vid återbesöket på hjärtmottagningen efter en månad syntes inga längre några spår av takotsubon.
–Hjärtat hade återhämtat sig och allt såg jättebra ut.
En dyrköpt lärdom av takotsubon är att hon i dag lyssnar på kroppens signaler och planerar in egentid. Hon har sänkt sina ”duktighetskrav” både hemma och på jobbet.
–Världen går inte under för att badrummet inte skuras varje vecka och jag gör vad jag kan för att hjälpa mamma, mer kan jag inte göra. Jag måste tänka på mitt eget välmående i första hand, säger Titti som ser till att röra på sig och träna mindfulness, både hemma och i sitt jobb som civilingenjör.
Barnen håller också ett öga på hur mamma mår, inte minst lillkillen är väldigt lyhörd för mammas kroppsspråk.
–Han talar om för de andra i familjen att ”jag vet att mamma är stressad nu”, säger Titti och ler mot Björn som nu vill gå ut i trädgården och hoppa studsmatta med sin mamma.
–Jag är inte rädd för att ta i, men jag väljer själv när och hur mycket jag ska ta i. Jag har aldrig mått bättre. Vit pixel

Text: Katarina Arnstad Elmblad
Bild: Peter Claesson

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...