Annons

Annons

Nadia blev könsstympad: ”Hemskt att barn tvingas till något som de inte förstår”

Nadia var sju år när hon utsattes för könsstympning. Nu upplyser och föreläser hon om ämnet i hopp om att stoppa den mycket plågsamma traditionen.


Nadia Aden föreläser om könsstympning.

Nadia blev könsstympad som barn – vill rädda andra flickor från skräckupplevelsen

Nadia Aden var sju år när hon satt och väntade på en madrass på golvet tillsammans med några andra jämnåriga flickor. Hennes minnesbilder från dagen då hon könsstympades är få, men plågsamma.

Annons

I Somalia omskärs i stort sett alla flickor och det är vanligt att man samlar ihop flera flickor när man utför ingreppet. Åldern varierar mellan olika länder och från familj till familj.

Läs också: Flygskräcken förstörde mitt liv – nu är jag botad!

I Somalia är flickorna mellan 4 och 7 år när de utsätts för ritualen.

– Jag tycker att det är hemskt att barn tvingas till något som de inte förstår och som de själva inte valt, säger Nadia.

Hemlig procedur

När hon och de andra flickorna väntade på den där hemliga och samtidigt så vanliga proceduren visste ingen av dem vad det innebar. Bara att det skulle göra ont.

– I Somalia pratar ingen om det som rör underlivet, och könsstympning är så vanligt att det blivit normalt, säger hon.

Omskärelsen gjordes i familjens hem i Mogadishu.

– För att slippa oron tänkte jag på presenterna som man får efteråt. Efter ritualen bjuds hela släkten in på fest och alla skänker något, säger Nadia.

En skräckupplevelse

För en liten flicka var själva ingreppet en skräckupplevelse.

– Jag minns hur flera kraftiga kvinnor höll i mina ben så att jag inte skulle kämpa emot och hur ont det gjorde flera dagar efteråt.

Läs också: Överläkaren om endometrios: Vården måste ta det på allvar

Motsägelsefullt nog beskriver Nadia det som att hon ändå hade tur jämfört med många andra. Ingreppet gjordes i en trygg miljö – hennes eget hem – och var inte så omfattande.

– Min farmor som är kristen ville inte att det skulle göras och därför blev det den enklare typen och det är jag tacksam för, säger hon.

Smutsiga instrument

Eftersom familjen hade råd att betala en särskild person som utförde omskärelsen så användes rena instrument, något som minskar risken för infektioner.

– Är familjen fattig går man ofta hem till en kvinna som gör ingreppet med en smutsig kniv, ett rakblad, taggar från buskar eller något annat vasst, berättar Nadja, samtidigt som hon håller sin lilla dotter tätt intill sig.

Läs också: Jonatan kämpar mot barnprostitution i Indien

Flickan är trött och ögonlocken är nära att ramla ner samtidigt som hon försöker hålla igång för att slippa somna.

– Om jag hade bott kvar i Somalia hade jag nog aldrig varit medveten om hur fel könsstympning är, där har så gott som alla gjort det. Men även om jag skulle återvända i dag skulle min lilla dotter aldrig utsättas för det, säger hon.

Ett bra liv

Nadia kom till Sverige 2008 som ensamkommande flyktingbarn och flyttade runt innan hon hamnade i Söderhamn där hon har skapat sig ett liv. Hon har en fin lägenhet, arbetar som hemspråkslärare på en närliggande skola, har man och ett barn.

När hon först kom till Sverige var hon inte medveten om vilka konsekvenser könsstympning kunde få, hur fel det var.

– Jag har aldrig haft några egentliga problem, eftersom det var så lindrigt, och jag trodde det var likadant för alla andra.

Protesterade

Vid en informationsträff på skolan visade en barnmorska bilder på normala underliv som jämfördes med sådana som könsstympats.

– Jag protesterade och sa att det där inte händer hos oss, inte på det sättet, säger Nadia.

Läs också: Jag har levt i skam i 45 år

Men hennes bänkgranne, en jämnårig kvinna, tyckte att Nadia var naiv. Sedan beskrev samma kvinna hur alla hennes könsdelar tagits bort innan underlivet syddes igen nästan helt och hållet. Bara en lite glipa lämnades öppen.

Kvinnans berättelse blev en ögonöppnare för Nadia och gjorde henne så illamående att hon måste springa ut och kräkas.
Nadia spärrar upp sina stora, bruna ögon.

– Det var hemskt, det svåraste jag varit med om. Jag kunde inte sova på tre dagar och förstod inte hur någon kunde göra ett litet barn så illa.

Skillnad i ingrepp

Nadia började läsa all information hon hittade och pratade med andra kvinnor om könsstympning. Hon fick veta att vissa kvinnor, liksom hon själv, utsatts för mindre ingrepp, medan andra knappt hade något kvar av sitt underliv.

– Någon berättade hur de hade sytt ihop henne med taggar från en buske. En äldre kvinna berättade hur hon ofta kände sig kissnödig, men bara lyckades pressa ut några droppar i taget.

Läs också. Livet med min man blev ett helvete efter olyckan

För vissa blir följderna ett livslångt lidande, där mensblodet inte kommer ut ordentligt och risken för infektioner ökar, och där förlossningar måste ske genom kejsarsnitt.

– De allra flesta som behåller den här traditionen och utför könsstympningar förstår inte vilka skador det blir, utan tycker att det är något kvinnor ska gå igenom. Jag tror att om kunskapen vore större så skulle det minska eller upphöra, säger Nadia.

Två miljoner flickor

Man kan öppna upp ett underliv som sytts ihop, men det som har tagits bort kan aldrig ersättas. I dag könsstympas två miljoner flickor i världen varje år.

Läs också: Åsa hjälper våldsutsatta kvinnor

Eftersom många ingrepp utförs i miljöer utan kunskap om hygien är infektionsrisken stor.

– Det kan bli jättefarligt. Det finns inga specialistläkare eller någon egentlig sjukvård på landsbygden, och om någon kvinna dör tystas det ner, säger Nadia.

Kulturell ritual

Syftet med omskärelsen är att kontrollera kvinnans sexualitet och bevara hennes oskuld så länge som möjligt.

– Det är inget religiöst, utan en kulturell ritual som funnits i väldigt många år. Jag får ofta frågan om det är männen som styr detta, men ingreppet initieras och utförs av kvinnor. Inte för att de vill skada sina barn, utan för att de tror att de gör något bra för sina döttrar, säger Nadia.

Socialt finns det ett outtalat krav på att man som ung kvinna ska vara könsstympad.

– Om man inte är det så betraktas man som smutsig och blir mobbad och utstött.

Nadia Aden föreläser om könsstympning.

– Jag vill stå upp för de drabbade tjejerna, säger Nadia som föreläser om könsstympning.

När Nadia kommit över chocken om hur det egentligen låg till började hon fundera på hur hon skulle få andra att börja prata om könsstympning.

Mobbning och utanförskap

I sina hemländer kan flickor och kvinnor få lida om de inte könsstympas – här kan det tvärtom bli en orsak till mobbning eller utanförskap. Hon önskar att fler lärare hade kunskaper om kvinnlig omskärelse och vad det kan innebära.

– Många kan känna en press av att se så annorlunda ut att de inte vågar byta om på badhuset eller duscha efter idrotten, säger Nadia.

Läs också: Jennie sörjer sin mördade dotter Alicia

Hon ansökte om att starta ett projekt och tänkte ta in en föreläsare.

– Sedan började jag tänka att jag lika gärna kunde göra det själv. Jag kan mycket och har själv blivit utsatt.

Syftet var att hjälpa andra.

– Jag tycker så synd om de här tjejerna som drabbats så hårt, men inte vågar prata om det eller söka hjälp. Jag ville stå upp för dem, säger hon.

Började föreläsa

Nadia började föreläsa för både svenskar och nysvenskar i alla åldrar och från andra kulturer.

I början var hon orolig för att kvinnor från samma kultur skulle fördöma hennes öppenhet och tycka att hon gjorde fel.

– Men även äldre kvinnor från min kultur som varit och lyssnat skickar dit sina döttrar.

Läs också: Mattias Sunneborn: Jag var 15 när pappa tog sitt liv

Nadia förvånades över att så många var nyfikna och berörda av det hon berättade. Och många som inte vågar fråga någon annan tar chansen att prata med Nadia.

– Jag är så tacksam att jag började med det här och jag kommer att fortsätta så länge någon vill lyssna.

Familjen stöttar

Nadias mamma, pappa och syskon bor numera i Söderhamn.

– De stöttar mig i det här. Mamma har också insett att det är ett problem. Min tioåriga syster är inte könsstympad och kommer inte att bli det heller och det gör mig glad.

I Somalia har vissa kvinnor börjat ifrågasätta kvinnlig omskärelse, men traditionen är djupt rotad och det är lång väg kvar till att det försvinner helt och hållet.

I framtiden hoppas Nadia kunna åka till sitt gamla hemland och informera om följderna av könsstympning.

Läs också: Ibrahim tackar mamma för sin succé i Talang

Hon känner sig både modig och stark i det hon gör och är inte rädd för att få kritik för att hon pratar öppet om det.

– Jag brukar vara hård mot mig själv, men jag tycker faktiskt att det jag gör är modigt. Jag står upp för mig själv och för mitt liv – och jag bestämmer själv!

Text: Annika Sohlander
Bild: Pernilla Wahlman



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...