Annons

Annons

Mina spelare lär mig att leva på rätt sätt

När Anton var nio och ville börja spela fotboll försökte mamma Denita hitta en bra klubb åt honom. Men hon lyckades inte hitta rätt sammanhang för sonen som har Downs syndrom. Då tog hon saken i egna händer...


fotbollsmamma

Denita Landegren, 54, startade Sumpan Allstar. Hon är mamma till Anton, 20, som spelar både fotboll och innebandy.

När Kadir Kaya var sju månader fick hans mamma Vivi veta att Kadir hade Downs syndrom.
– Då frågade läkaren: ”Vill ni ha honom eller inte?” Han ville att vi skulle lämna bort honom. Läkaren tyckte att han skulle bo på något hem. Jag blev så fruktansvärt arg, säger Vivi. Det är ju min älskade pojke.
I dag är Kadir 22 år och den här kvällen springer han ut i en sporthall i västra Stockholm. Här, i sporthallen i Beckomberga, springer han rakt ut i värmen, kärleken och gemenskapen. För Kadir är en av innebandyspelarna i Sumpan Allstar, klubben där sport inte bara är sport. Det är det viktigaste som finns.
– Sumpan Allstar kommer alltid först. När det är träning på torsdagen snackar han om det hela dagen, säger hans mamma Vivi.
Här i Sumpan Allstar har alla något slags funktionsnedsättning. Det kan vara Downs syndrom, som i Kadirs fall, eller adhd, autism eller Aspergers syndrom. Fast i Sumpan Allstar är alla stjärnor.

Annons
Gilla Allers på Facebook

Startade egen klubb

Sumpan Allstar startades av Denita Landegren, 54, för elva år sedan. Hon är mamma till Anton, 20, som spelar både fotboll och innebandy.
– Anton har Downs syndrom och ville spela fotboll, men jag hittade ingen klubb med sådan gemenskap där det skulle fungera. Då drog jag igång den här klubben och fick stöd av Sundbybergs IK.
Det är här spelarna kickar iväg utmaningarna som en stenhård frispark i krysset. Drar iväg svårigheterna som ett stenhårt innebandyskott. Anton Landegren-Örtlund, Kadir Kaya och alla andra i Sumpan Allstar vinner över sig själva på varenda träning eller match. Nils Forsberg, 18, kommer fram och hälsar. Han sträcker fram handen och frågar:
– Du är journalisten, va? Ska du kolla oss när vi tränar? Vi är bäst, vet du. Kolla när jag drar iväg bollen.
Paul Sabelström, 25, är lite grinig och ledaren Denita tar honom åt sidan.
– Vad är det Paul? Vad är du så sur för? Det får du lägga av med, nu ska vi ha kul, säger Denita och kramar om honom.
– Jag är bara trött, säger Paul som har sin älskade Arsenaltröja på sig.
Sedan drar det igång.
Glädjevrålen ekar i sporthallen. ”Passa!” skriker någon. Kadir kämpar stenhårt ute på planen och mamma Vivi följer honom med blicken.
– Kadir har lärt sig att fungera i grupp. Han har mognat enormt och kan nu lyssna på andra. Ja, och så har han blivit mycket gladare.

kadir

Kadir Kaya och mamma Vivi.

Bättre självkänsla

I Sumpan Allstar, som ingår i Sundbybergs IK, har man bestämt sig för en sak: Du är lika mycket värd som alla andra. Men det handlar också om identitet. Tillhörighet och gemenskap. Respekt.
– Kadir har fått mycket bättre självkänsla tack vare innebandyn, säger Vivi Kaya.
Sedan, mitt i allt stoj, alla öronbedövande tjut och all glädje ute på planen, skrattar hon och tvingas höja rösten för att vi ska höra:
– Haha, du skulle bara veta… nu vågar han till och med säga ifrån till mig. Han har tuffat till sig och det gillar jag, förstås.
Vare sig det gäller fotboll nere på planen vid Golfängarna i Sundbyberg eller sporthallen i Beckomberga tar unga killar och tjejer jättekliv både på planen och i livet. För i Sumpan Allstar är fotboll och innebandy livet när det faktiskt blir bäst – fast förutsättningarna varit tuffa. Casper Norberg, 13, är stenhårt fokuserad bakom gallermasken i sporthallen. Han gör flera snygga parader. Sådana gör han i fotboll också. Casper älskar att stå i mål och han är målvakt i både innebandy och fotboll.
Allers är med även när det är fotbollsträning. Det är råkallt och småregnigt på Golfängarna, där Sumpan Allstar har sin träning. Denna kväll gör Casper fantomräddningar i Manuel Neuer-klass. Manuel Neuer, som är målvakt i Bayern München och tyska landslaget samt bäst i världen, är hans idol. Casper har en lindrig utvecklingsstörning i kombination med en språkstörning.
– Jag har märkt en stor förändring sedan Casper började i Sumpan Allstar, säger hans pappa Roger Kjellberg som hejar på vid sidlinjen.
– Tack vare det här funkar han i grupp. Han fixar dynamiken.

Samarbete och respekt

Sebastian Sjöberg är 12 år och har både autism och adhd. Nu står hans mamma Katharina vid sidan av planen och följer träningen intensivt. Hon är en sådan där riktig fotbollsmamma med örnblick.
– Det här betyder allt för Sebastian, säger hon. Tack vare Sumpan Allstar har han lärt sig att samarbeta, förstå gränser och respektera andra.
Ute på planen blåser Denita i pipan och talar om vad hennes spelare gör för fel och hur de kan göra det bättre.
– Bara en person kan höja rösten mot Sebastian och det är Denita, säger Katharina Sjöberg. Jag skulle aldrig kunna säga ifrån så där hemma.
De här ungdomarna älskar fotboll som ingen annan. Det är en fotbollsglädje som superstjärnorna i Barcelona, Paris Saint Germain eller Arsenal knappt hört talas om. För här är fotboll mycket, mycket större än Champions League-pokaler eller fler miljoner än vad som finns i Joakim von Ankas kassaskåp i lön.
Visst, poängen i matcherna är viktiga. De snygga målen. Finten på fotbollsplanen eller det stenhårda skottet i innebandyn. Men för Sumpan Allstars två fotbollslag och tre innebandylag, som självklart är med i seriespel, är det så mycket mer.
– Träningen är det viktigaste som finns. Det är allt Casper pratar om. För honom är det viktigt med rutiner, säger pappa Roger.
Vi är tillbaka på innebandyträningen och Vivi delar ut matchtröjor. Det ska bli tvåmålsspel. Tränaren Olle Nääs blåser igång matchen.

Stenhård kamp

Det är stenhård kamp. Lite tacklingar. Viktiga passningar. Olle och hans hjälptränare Marvin Semakala manar på. Kadir är fullt fokuserad. Bollen ska in i mål till varje pris. Fast det kan bli fel också.
– Han är så omtänksam, så snäll, säger mamma Vivi. Om någon blir ledsen under träning eller match går han fram och ger en bamsekram.
Vivi, som först var innebandymamma men nu blivit en av ledarna, försöker berätta mer om Kadir samtidigt som hon håller koll på spelet.
– Kadir är den yngste av mina fyra barn. Jag älskar allihop, såklart. Men Kadir och jag har ett speciellt band. Han har haft större utmaningar än mina andra ungar.
Nu släpper Vivi kollen på spelet, blir allvarlig och säger:
– Du skulle bara veta vilka fördomar jag fått tampas med. Först läkaren som ville att jag skulle lämna bort honom. Sedan alla korkade kommentarer. Inte från andra barn, för barn bryr sig inte om sådant, men föräldrar kan vara riktigt elaka.
Hon har hört ”dumhuvud”, ”pucko” och ”efterbliven” så många gånger.
– Värst var det när vi ute och gick, säger Vivi. Då kunde det komma en mamma och säga ”Gå inte för nära den där ungen” till sitt barn. Som om Kadir skulle vara pestsmittad eller något.

En kille som andra

Kadir är som alla andra. En ung man som gillar hårdrock. Som har drömmar och vill skapa sig ett bra liv.
– Han vill bli polis, säger Vivi. Sedan vill han ha guldbyxor, som pojken med guldbyxorna, du vet.
Matchen är slut. Träningen är över. Denita, som var med och ordnade så att Sundbybergs IK arrangerade SM och Nationella spel i fotboll för personer med funktionsnedsättning i höstas, säger till att alla ska hjälpas åt att plocka bort sargen.
– Sumpan Allstar är glädje och kamratskap, säger hon. Jag blir alltid påmind om att inte ta något för givet. Mina spelare lär mig att leva på rätt sätt.

Text: Stefan Johansson
Bild: Beatrice Graalheim

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...