Annons

Annons

Min dotters barndom var nära att bli som min egen

När Ingela var gravid fick hon två tunga dödsbesked. Missbruket hade till slut tagit både hennes pappas och hennes brors liv. När dottern Sandra väl var född kom sorgen ikapp. Ingela var snart själv djupt inne i missbruk.


Ingela_Hansson
Det luktar lite lätt av fuktiga kläder när Ingela Hansson, 49, går runt i församlingshemmets lokaler och hälsar på de lite luggslitna besökarna som den här lördagsmorgonen har tagit sig hit. Hjälporganisationen Hemlösa i Hässleholm är på plats för att dela ut frukostpåsar – en verksamhet som Ingela och två andra tjejer tog initiativ till för snart ett och ett halvt år sedan.
– Även i en liten stad som Hässleholm är hemlöshet ett problem. Vi har uppgifter som säger att det här i kommunen finns 14 personer som saknar eget hem, som sover i trappuppgångar, källare eller parker, berättar hon samtidigt som hon nickar igenkännande till en av besökarna.

Annons

Läs också: Därför föll jag jämt för män som drack för mycket

Ville göra något

Ingela bestämde sig för att göra något för stadens hemlösa när hon fick tid över för annat efter att hennes yngsta dotter flyttat hemifrån. Men engagemanget för de svagaste och mest utsatta i samhället har alltid funnits hos henne.
– Med den bakgrund jag har så har jag en förståelse för de här människorna som man inte kan läsa sig till. Jag har mycket jag kan dela med mig av.
Ingela var själv inne i ett tungt missbruk av alkohol och tabletter när hon var i 20-årsåldern och var på gränsen till att gå under. Hennes älskade pappa och tre år äldre storebror var båda missbrukare och tog livet av sig med fem månaders mellanrum.
– Jag hade en kaotisk och traumatisk barndom och det har naturligtvis påverkat mig. Jag har varit livrädd för att mitt missbruk ska ha skadat min dotter på samma sätt som min pappas missbruk skadade oss. Sandra var några år gammal när det var som värst, säger Ingela och skakar sorgset på huvudet.

Alltid berusad

Så länge Ingela kan minnas har alkohol funnits i hennes liv. Hennes pappa klarade konstigt nog av att sköta sitt jobb, men på kvällar, helger och semestrar var han, som hon minns det i dag, alltid full.
– Pappa blev alltid aggressiv när han drack och det har förekommit mycket våld i vår familj. Jag har sett honom slå min mamma flera gånger, men värst råkade nog ändå min bror ut.
Utåt sett försökte familjen hålla skenet uppe.
– Jag minns en gång när pappa blev tagen för rattfylleri och dömdes till en månads fängelse. Då var vi tvungna att säga till våra kompisar att pappa hade åkt på semester.

Höll upp fasaden

Ingela beskriver sin mamma som medberoende. Hon drack inte själv, men hon underlättade pappans missbruk genom att ställa upp för honom och hjälpa honom att hålla uppe fasaden.
– Men jag vill inte hänga ut min mamma på något sätt. Hon gjorde det hon trodde var rätt.
– I sådana missbrukarfamiljer som vår finns det en outtalad regel om att man bevarar sina hemligheter. Pappa sa åt oss att inte springa runt och snacka en massa och jag minns att han sa att han på grund av fängelsedomen och böterna var tvungen att dra in vår veckopeng. Vi kunde inte förstå varför vi skulle straffas för att han hade gjort fel. Det satte djupa spår.

Läs också: Mammalivet gav mig panik så jag flydde

För att hennes mamma, som arbetade inom vården, skulle få avlastning och kunna sova satt Ingela ofta och vakade över sin berusade pappa på nätterna.
– Han somnade nämligen ofta med en cigarett i handen när han var full. Det hände flera gånger att det var nära att det började brinna ordentligt.

Lämnade avskedsbrev

På grund av otryggheten hemma hade Ingela svårt med skolgången. Hennes bror gick det däremot bra för i skolan och han utbildade sig till sjuksköterska, men när han var i 19-årsåldern började han missbruka morfin och tabletter.
– Han dog av sitt missbruk. Jag var 20 år och gravid med Sandra när jag fick beskedet att han hade tagit livet av sig. Mindre än ett halvår senare tog även pappa livet av sig. Han lämnade ett avskedsbrev efter sig där han skrev att han ville gottgöra och återförenas med sin son.
Ingela minns när hennes mamma ringde och berättade att pappa var död.
– Hon sa att nu var det bara hon och jag kvar. Hon hade någon månad tidigare ansökt om skilsmässa, men den hann aldrig gå igenom.
Men trots tragedierna vågade Ingela inte sörja. Hon trängde undan sina egna känslor och koncentrerade sig på den kommande förlossningen.
– Jag var höggravid nu och så rädd för att få missfall att jag inte vågade sörja ordentligt.

Känslorna kom ifatt

Under graviditeten hade Ingela varit återhållsam med alkohol, avskräckt som hon var efter erfarenheterna av sin pappas och sin brors missbruk. Men efter förlossningen kom känslorna ifatt henne och dem dövade hon först med alkohol och sedan starka värktabletter.
– Citodon blev min huvuddrog. Som mest tog jag runt 30 tabletter om dagen. Jag hade flera läkare som jag vände mig till. På den tiden var det möjligt eftersom kontrollen inte var lika hård som den är i dag.
Ingela är övertygad om att de sociala myndigheterna skulle ha omhändertagit Sandra om inte hennes mamma så ofta hade tagit hand om dottern.
– Jag är så tacksam att hon hade tryggheten hos sin mormor. Jag minns att jag en gång pumpade ut bröstmjölk som hennes pappa kunde ge henne medan jag drack öl. Det var absurt.

Utslagen på köksgolvet

Precis sin pappa var hon bra på att dölja sina missbruksproblem inför andra. De flesta uppfattade henne bara som en glad tjej som gillade party. Men äktenskapet med äldsta dotterns pappa tog snabbt slut.
– Det var mina missbruksproblem som knäckte det. Jag tog flera överdoser och låg helt utslagen på köksgolvet samtidigt som jag hade min dotter hos mig. Det var hemskt.
Vändpunkten kom när hennes lever höll på att sluta fungera. Ingela var då bara 26 år gammal.
– Jag vaknade upp och tänkte att jag inte fick göra så mot Sandra. Jag kände att jag inte bara kunde tänka på mig själv och droga ihjäl mig – att jag inte fick upprepa det som pappa gjort mot mig.

Ingela med sin trogne följeslagare Texas.

Ingela med sin trogne följeslagare Texas.

Hittade behandlingshem

På socialförvaltningen i Hässleholm fick Ingela kontakt med en kvinna, Helen Elmqvist, som har betytt mycket för henne.
– Hon letade upp ett behandlingshem för läkemedelsmissbrukare i Stockholm som fungerade för mig. Där var jag i fyra månader innan jag blev drogfri. Det var tufft och det värsta var att lämna Sandra så länge, men det gick och det är jag glad för i dag.
– Min mamma hade tidigare försökt få in mig på olika behandlingshem, men då var jag inte motiverad och därför fungerade det inte.

Läs också: Jag önskade till slut att pappa skulle dö

Inte en droppe

Sedan Ingela skrevs in på behandlingshemmet för 23 år sedan har hon inte missbrukat läkemedel eller druckit en enda droppe alkohol, men det krävdes många års terapi innan hon kunde må bra och känna sig som en hel människa igen.
– Helen var ett väldigt stort stöd och hon hjälpte mig under en svår tid i mitt liv. Vi har än i dag en mycket god kontakt och vi sitter båda i Hässleholms Posomgrupp, kommunens krisgrupp vid olyckor och katastrofer.
Vetskapen om att Sandra for illa under sina första levnadsår och fick klara sig mycket själv från det att hon bara var två år gammal är det som Ingela tycker är tuffast att hantera.
– Jag har haft mycket dåligt samvete för att jag missbrukade när Sandra var liten. Jag har varit rädd för att mitt missbruk har skadat henne. Att hon inte kunnat känna sig trygg tillsammans med mig, säger Ingela och blickar ut genom fönstret en stund innan hon fortsätter:
– Vi har pratat mycket om det, men hon har sagt att hon var så liten att hon inget minns och att hon inte tror att det har påverkat henne.

Mötte kärleken

Efter att hon äntligen blev drogfri kunde Ingela ta igen det hon förlorat i skolan och skaffa sig en utbildning. Ett par år senare mötte hon på nytt kärleken och fick dottern Linnea som i dag är 22 år.
– Sedan Linnea flyttade hemifrån lever jag som singel och bor i ett hus i Vankiva norr om Hässleholm. Men jag är inte ensam. Jag har många goda vänner och så har jag min hund Texas och katterna Pippi och Chili, säger hon och klappar den fyraåriga korsningen mellan en flatcoated retriever och berner sennen som lagt sig vid hennes fötter.

Studerar krishantering

Sedan 2003 har Ingela arbetat på Medborgarskolan i Hässleholm som lokalt ansvarig för seniorverksamheten och där har hon även varit ansvarig för ett treårigt projekt för långtidsarbetslösa.
Parallellt med arbetet har hon utbildat sig till certifierad handledare i sorgbearbetning och just nu studerar hon krishantering med målet att även bli certifierad samtalsterapeut.
Sin egen bakgrund och utbildningen använder hon nu för att försöka hjälpa andra som hamnat snett i livet. Hon känner ett starkt engagemang och att hon har mycket att dela med sig av.

Eldsjälar

Nästan all hennes lediga tid går åt till Hemlösa i Hässleholm, HiH. Tillsammans med de andra eldsjälarna i verksamheten ordnar hon mat till frukostbordet från olika företag och även gratis klippning och hjälper de hemlösa med allt från batterier till hörapparater, mediciner och telefonkort till att samla in varma kläder.
– Förutom när jag har mina älskade barnbarn, Lo, 2,5 och Herman, 4,5, hos mig. Då är de prio ett. De är verkligen livets efterrätt, säger hon och skrattar.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Sandström

Läs också

Jag hittade min son livlös i en knarkarkvart

missbruk-mamma-puff

Save

Save

Save



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...