Annons

Annons

Michaela Forni: Jag har slutat jaga det perfekta livet

Bloggaren, författaren och entreprenören Michaela Forni blev utbränd. I boken "Jag är inte perfekt, tyvärr" förmedlar hon budskapet om att inte kämpa inte på i ensamhet om du mår dåligt.


michaela-forni-angest-bok

Michaela Forni har skrivit boken ”Jag är inte perfekt, tyvärr”

Hon vaknade en måndagsmorgon och kunde inte förmå sig att gå till jobbet. Det tog bara stopp.

– Jag mejlade min chef och sa att jag var förkyld, sedan låg jag bara i sängen. Jag tänkte att det nog hade varit lite mycket, att jag behövde vila. Men efter ett par dagar kunde jag fortfarande inte ta mig till jobbet.

Handbok i ångest

Michaela Forni, medieentreprenör med en välbesökt blogg, lutar sig tillbaka i soffan.

Annons

Vi ses på ett kontorshotell i Stockholm och det har gått ett par månader sedan Michaelas bok, Jag är inte perfekt, tyvärr, släpptes.

En handbok i ångest, som hon själv beskriver den.

– När jag bestämde mig för att skriva en bok om ångest var tanken att den skulle bli mörkare än vad den blev, förklarar Michaela. Men det var vid tiden då jag blev utbränd – och jag orkade inte skriva. Sedan insåg jag att boken kan börja i mörkret och sluta i ljuset. När jag signerade kontraktet med förlaget visste jag dock inte att jag skulle hitta ljuset. Att sedan inse att boken skulle kunna bli en handbok i stället för en deppbok kändes fint.

I fredags gick jag hem från jobbet, la mig i den säng där jag sover om nätterna och så stirrade jag upp i taket i två timmar. Sen plockade jag ur diskmaskinen, städade undan och gjorde mysigt för helgen. Skrev ett hej till er här inne. Och sen började en ångesthelg utan dess like. 

Jag känner mig så svag, i allt det som är Michaela. Jag orkar ingenting.

Michaela, titta på dig, du håller på att gå in i väggen, sa någon. Det syns på dina lätta skakningar, din tunna kropp och på din trötta blick. 

Gud, gå in i väggen är det sista jag har tid med. Men jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera livet. Jag har känt så i nästan hela mitt liv… att jag liksom inte vet hur man gör. Jag vet inte hur man blir en lycklig människa?

Det är den 12 oktober 2014 när Michaela publicerar dessa rader på sin blogg och kort därefter sjukskrivs hon för utbrändhet.

– Jag hade känt mig trött länge och jobbat mycket, berättar Michaela. Jag hade känt att jag kanske egentligen behövde vila, men i stället kört på.

Jobbade dubbelt

Hon var då heltidsanställd inom en stor mediekoncern och hade sitt eget företag vid sidan av, vilket bland annat innefattade bloggen. Hon gick på affärsmöten, kundmiddagar och events. Hon ställde höga krav på sig själv, jagade ”det perfekta livet”.

Läs också: Hästarna räddade mig från ångesten

Och ångesten som drabbade henne med jämna mellanrum – inte bara prestationsångest kopplad till jobbet – antog hon var en del av henne som inte gick att ändra på.

Ångesten smög sig på

– Det kom smygande, säger Michaela när jag frågar om hon minns de första tecknen på att hon höll på att gå in i väggen.

Hon gör en kort paus.

– När jag fortfarande, efter flera dagar hemma, inte kunde ta mig till jobbet ringde jag min chef och sa:  ”Jag tror att jag är utbränd”. Jag låg i sängen en månad och sov 22 timmar om dygnet.

Michaela trodde att hon efter den perioden skulle vara tillbaka med full kraft igen, men så blev det inte.

– Inte ens ett år senare var jag tillbaka till hundra procent. Jag gillade mitt jobb jättemycket. Grundtanken var hela tiden att komma tillbaka till hundra procent. Men jag insåg att det inte räckte med lugna helger och att säga nej till nya projekt – jag behövde rikta om.

Läs också: Panikångesten tvingade mig att välja mellan döden eller livet

Kom till insikt

Michaela hade sedan hon blev utbränd gått till en psykolog, och bland annat genom samtal med psykologen kom hon till en slutsats: Hon ville säga upp sig.

– Psykologen breddade mitt perspektiv och gjorde att jag blev motiverad att rota mer i mitt välmående. Jag kom fram till att ”jag måste nog sluta på det här jobbet”. Det var som att lämna en relation när man inser att man inte är kär längre. Man inser att det är över, det går inte att få glöden tillbaka.

Men inte alla förstod Michaelas beslut. Hon var framgångsrik och hade vad många ansåg vara ett drömjobb – varför skulle hon säga upp sig?

– Det säger mycket om vilket prestationssamhälle vi lever i, konstaterar Michaela. Ett jobb med en fin titel värderas högre än att må bra. Det är inte coolt att jobba arslet av sig och leva ett olyckligt liv, men vissa människor har mer respekt för den som väljer den vägen.

Michaela valde dock att lyssna på sig själv. Och när hon väl tog steget – att satsa enbart på sitt eget företag – kändes det helt rätt.

Läs också: Kärleken räddade mig från självskadebeteendet

Livrädd för ångest

Utöver psykologhjälp och olika självhjälpsböcker har yoga och meditation betytt mycket för Michaela, både när det gäller att komma tillbaka efter utbrändheten och att hitta vägar för att hantera ångest.

I sin bok skriver Michaela att hon tidigare varit livrädd för ångest och valt de snabba lösningarna, sådana som för stunden dövat smärtan.

– Jag trodde länge att det är så här jag är. ”Det är så här jag mår. Det kommer alltid att vara så här. Jag är en ångestfylld och känslig – i negativ bemärkelse – person.” Men i takt med att allt klaffade, med yogan och psykologen, så förstod jag hur jag skulle tänka för att må bättre. Nu ser jag mig själv som en känslig person, punkt.

På yogaresa

Att hon till slut lärt sig hantera sin ångest insåg Michaela i vintras under en yogaresa till Costa Rica.

– Jag tänkte att jag har allt, jag behöver inte mer, säger hon och ler lite.

– Det var en fin insikt att jag kommit så långt i min resa mot välmående. Jag stod på en yogamatta i en djungelkoja och insåg att allt finns hos mig redan, så länge jag tar hand om mig själv. Det var en häftig känsla – som på julafton eller när jag var nykär i min sambo Damon. Men det är svårt att förklara för någon som inte har yogan eller meditationen i sig.

Michaela gör en paus och lägger sedan till:

– Fast man behöver inte yoga för att meditera. Det handlar om att hitta den där grejen där du kan vara närvarade i nuet – kanske är det att laga mat eller att måla.

Läs också: 5 överraskande fördelar med yoga

Michaela konstaterar att hon är samma människa som tidigare och att hon lever samma typ av liv.

– Men jag arbetar på ett annorlunda sätt nu. Medan jag jobbade med min bok gick jag inte till kontoret varje dag i kostym. Jag kunde sitta i mina skönaste hemmakläder, osminkad i mitt arbetsrum i vår lägenhet, lyssna på italiensk opera och ta kakpauser.

Nu har hon möjlighet att välja sina egna arbetstider på ett sätt som passar henne.

Kärlek och stöd

I slutet av Michaelas bok finns ett kapitel som handlar om kärleken Damon som varit ett stort stöd för henne.

– Jag tror inte att någon kan rädda en ur ens dåliga mående. Men mitt arbete med mig själv hade varit mycket svårare om jag inte hade fått stöd av någon som älskar mig. Jag tror att många är rädda att bli dömda, väljer att inte dela med sig och tar hela kampen ensam. Det kan fungera, men jag vill att folk ska förstå vilket fint stöd man kan få om man vågar berätta. Därför har Damon fått ett eget kapitel.

Michaela ler återigen och rätar på sig.

– Lycka för mig är harmoni och trygghet. Jag mår bra nu. Men eftersom jag inte är perfekt så har jag både bra och dåliga dagar. Den stora skillnaden är att numera när jag inte mår bra så vet jag hur jag ska hantera den känslan.

Text: Lina Norman
Bild: Pernilla Wahlman

Läs också

7 sätt att stötta någon med ångest

angest



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...