Annons

Annons

Mercedes, 27, amputerade foten – tvingas nu söka jobb

Trebarnsmamman Mercedes Sjunnesson, 27, amputerade foten för nio månader sedan. Trots att hon fortfarande kämpar för att ta sig tillbaka till en normal tillvaro och samtidigt brottas med psykiska besvär, anser Försäkringskassan att hon är arbetsför. Hennes sjukpenning har dragits in och Mercedes har inte haft någon inkomst sedan april. "Hade jag inte haft barnen hade jag nog gett upp för länge sen, då hade jag inte suttit här", säger hon.


Mercedes, 27, tvingas söka jobb – efter amputationen

När Mercedes Sjunnesson i småländska Strömsnäsbruk föddes, låg båda hennes fötter tryckta mot smalbenet. Hennes höft var inte fullt utvecklad och läkarna visste inte om hon någonsin skulle kunna gå.

Annons

Mercedes Sjunnesson. Bild: Privat

Men det gjorde hon. Redan vid ett års ålder tog hon sina första steg, och hon har sedan dess levt ett aktivt liv med jobb och fritidsintressen som alla andra. Men hennes rörlighet har kostat. Specialskor, särskilda inlägg och skenor har alltid varit en del av hennes vardag, precis som en ständigt återkommande smärta i framför allt högerfoten. Genom åren har Mercedes genomgått flera stora operationer med veckor av rehabilitering som följd.

Läs också: Mercedes, 27, amputerade foten: ”Ett av de bästa beslut jag tagit”

Våren 2016 drabbades Mercedes av en blodpropp i foten. Hon fick kallbrand och i november förra året amputerade hon högerfoten.

Panikattacker och självskadebeteende

Sedan dess har Mercedes kämpat hårt med rehabilitering och för att få en fungerande vardag tillsammans med de tre barnen – Ollie, 11, Lea, 8 och Emmett, 3.

Gilla Allers på Facebook

Mercedes Sjunnesson amputerade foten i november förra året. Bild: Privat

Efter rehabiliteringen blev Mercedes inskriven på sin lokala vårdcentral för fortsatt kontakt, hjälp och vård.

– Samtidigt blev jag långtidssjukskriven av psykatrin, säger hon.

Redan innan amputationen hände det att Mercedes i perioder drabbades av depressioner. Den svåra smärta hennes fot orsakade henne, har påverkat hennes psykiska mående. Anspänningen i samband med operationen och den tuffa utmaning det innebär att försöka få ett normalt liv med bara en fot, har satt ytterligare press på henne.

I ett intyg från psykatrin skriver läkaren att Mercedes bland annat har panikattacker och självskadebeteende. ”Arbetsträning är absolut inte aktuell i nuläget”, skriver läkaren. I dagarna ska hon dessutom genomgå ytterligare en operation för att rätta till en nerv som sitter i kläm.

Bedömer att Mercedes kan jobba

Men trots den tuffa situationen, gör Försäkringskassan ändå bedömningen att Mercedes kan arbeta. I ett brev uppmanar myndigheten henne att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen, och beslutar samtidigt att hennes sjukpenning dras in från och med april.

– Försäkringskassan tog bara hänsyn till mitt psykiska mående och inte till att jag har en amputerad fot, säger Mercedes som har skickat in ett flertal läkarintyg som Försäkringskassan enligt henne inte beaktat.

Myndigheten gör bedömningen att Mercedes kan ta ett jobb där hon får arbeta i egen takt och med tydlig struktur. Men här kommer ett moment 22: Samtidigt blir hon nämligen avrådd av Arbetsförmedlingen att skriva in sig där, av anledningen att Mercedes uppenbarligen inte är arbetsför.

Hon skulle därför vara tvungen att tacka nej om någon erbjöd henne jobb och om man tackar nej för många gånger blir man till slut utskriven därifrån, en situation Mercedes inte vill hamna i då hon i framtiden hoppas kunna jobba igen.

”Orkar inte tänka framåt”

Nu har hon inte haft någon inkomst på fyra månader.

– Det har verkligen varit skit. Jag är fruktansvärt arg. Jag har fått underhåll och i maj kom skatteåterbäringen, men de pengarna har gått till att hålla inkasso borta. Jag har lyckats hålla Kronofogden borta hittills, men jag tror snart inte att det går längre.

I stället för att fokusera till hundra procent på att träna och komma tillbaka går nu det mesta av Mercedes energi åt till att oroa sig för pengar och ha kontakt med Försäkringskassan. Hon har överklagat beslutet, men ännu inte fått något svar.

– Jag orkar inte tänka framåt, utan stänger av och försöker fokusera på annat. Jag gömmer undan räkningar för jag vet att jag ändå inte kan betala dem. Mina föräldrar stöttar mig mycket, de följer med mig till olika möten och hjälper mig här hemma. Men hur kul är det att behöva ringa sina föräldrar och be om pengar för att kunna köpa blöjor till sitt barn?

Mercedes Sjunnesson med barnen Ollie, Lea och Emmett. Bild: Privat

Just barnen är Mercedes enda ljusglimt i tillvaron just nu.

– Hade jag inte haft barnen hade jag nog gett upp för länge sen, då hade jag inte suttit här. Det är för dem jag sätter ner fötterna på golvet på morgonen. Men det är svårare att glädjas med dem i vardagen, och en liten grej som att gå och bada är jättejobbig för mig. Det är jättejobbigt när de säger ‘det är okej mamma, vi vet att du inte har pengar’. Mina barn ska inte ha med min ekonomi att göra, det känns inte rätt.

Sömnsvårigheter och stress

Mercedes säger att hon vill berätta om sin utsatta situation för att visa andra hur det kan fungera. Hon känner sig övergiven och nonchalerad av myndigheten, som hon flera gånger bjudit in till ett möte. Nu har en chef på Försäkringskassan gått med på att träffas.

Den ekonomiska pressen är jobbig. Mercedes har sömnsvårigheter, känner sig ständigt stressad och har problem med närminnet. Hon tycker att hon rent fysiskt har kommit lång väg på kort tid, men att det nu har avstannat.

– Jag har fått höra att det kan ta upp till ett år innan såret ens är läkt. För mig har det bara gått några månader sedan operationen och jag kan nu gå hyfsat med min protes och jag klarar av att sköta hemmet. Det enda jag vill är att arbetsträna på sikt och komma tillbaka. Men nu oroar jag mig bara för det ekonomiska och kan inte fokusera på att komma vidare.

Av: Minna Wallén-Widung

Bild: Privat

Missa inte: Min fine vän på Facebook var en iskall bedragare!

kvinna-dator

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...