Annons

Annons

Mattias Sunneborn: Jag var 15 när pappa tog sitt liv

Ingen människa ska behöva ta livet av sig. Och sker det måste vi våga prata om det efteråt. Det är något Mattias Sunneborn kämpar för i dag. Han var 15 år gammal när hans pappa valde att avsluta sitt liv. Först närmare 30 år senare kunde Mattias säga sanningen.


Det var först när Mattias Sunneborn var med i tv-programmet Mästarnas mästare som han berättade om pappans självmord. Då hade det gått 28 år.

Mattias Sunneborn vet hur det är att förlora en anhörig i självmord

En tidig måndagsmorgon i augusti 1986 kliver Mattias Sunneborn av färjan hemma på Gotland. Han är femton år och har varit på friidrottstävling över helgen. Klockan har just passerat halvsex och gryningsljuset är bara någon timme gammalt.

Annons

På kajen står Magnus, den åtta år äldre brodern, och väntar. Hans närvaro gör Mattias fundersam. Han hade inte en aning om att någon skulle möta honom där, han hade tänkt ta bussen själv hem till Fårösund. Färjans passagerare skingras. När Magnus öppnar munnen och berättar vad som har hänt förändras livet för Mattias för alltid.

Berättade sanningen i tv

– Direkt när han möter mig säger han att pappa har begått självmord kvällen före. Jag börjar gråta hysteriskt och frågar: ”Varför?” Jag har fortfarande inte fått något svar på det, säger Mattias, i dag 46 år, och drar fingrarna över skäggstubben.

Läs också: Båda mina föräldrar begick självmord

Det har gått 30 år och minnet av den där morgonen är inte det minsta bleknat hos Mattias. Han sitter i idrottshuset på Bosön i Stockholm med ett armband runt handleden. Suicide zero, står det med svarta bokstäver på vita pärlor.

Att ingen människa ska ta livet av sig är både Mattias och organisationen Suicide zeros främsta målsättning. Men i de fall då det ändå sker måste vi våga prata om det, är Mattias övertygelse.

För honom tog det 28 år att uttala ordet självmord när han skulle berätta vad pappa Gunnar hade dött av, 51 år gammal. Sanningen berättade han i tv-programmet Mästarnas mästare, helt oplanerat, inför miljontals tittare som tidigare hade hört att det som Gunnar Sunneborn dog av var en hjärtinfarkt.

Läs också: Camilla blev ensam kvar med sju barn efter makens självmord

Det började bli kvävande att den verkliga orsaken aldrig kom fram och nu orkade Mattias inte längre.

– Ingen mår bra av att ljuga, och det var en sån otrolig lättnad att säga som det var. Där föll verkligen en sten från mitt hjärta.

Pappan var rektor

Morgonen i Visby, när Mattias hade tagit emot dödsbudet, satte han sig i bilen tillsammans med Magnus. De begav sig hem till det lilla samhället Fårösund med sina 800 invånare.

I byn var redan flaggan på halv stång på skolgården. Pappan var rektor på skolan och Mattias hoppades innerligt att ingen visste orsaken till att Gunnar inte fanns längre.

Femårige Mattias Sunneborn tillsammans med pappa Gunnar 1976.

Hemma i huset ville mamma Birgitta krama om sitt yngsta barn, men Mattias sprang direkt till sitt rum och låste dörren.

– Jag grät en massa och kände det som att det inte fanns någon mening med nånting. Pappa var min största idol. Jag såg så mycket upp till honom, och hade inte förstått att han mådde så dåligt. Han var min förebild, min mentor, och flera år senare ville jag kunna ringa hem till honom. Men han var ju inte där.

Läs också: 7 tidiga varningssignaler på depression som du ska ta på allvar!

I fyra dagar stannade Mattias på rummet med stark panikångest. Pappa hade funnits som en trygghet och han hade alltid sagt att om man kämpar kan man lyckas med det mesta. Ingenting får man serverat men jobbar man för sitt mål och intalar sig att det går så gör det också det, var hans motto.

När mamma knackade på dörren den fjärde dagen, med budskapet att Mattias behövde få frisk luft, öppnade han, snörade på sig skorna och promenerade mot affären där han skulle köpa mjölk.

Läs också: Båda mina föräldrar begick självmord

Han hade undrat hur det kom sig att ingen hade kommit till familjen och visat sin medkänsla för vad mamma Birgitta och de fyra barnen gick igenom.

Kände skam över självmordet

När han närmade sig affären mötte han en klasskamrat och hennes föräldrar.

– De bytte sida av vägen för att slippa möta mig. Det tog mig så hårt att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag vände och gick hem. Efteråt har jag förstått att de inte visste vad de skulle säga. Folk är rädda för att säga fel, men långt, långt senare har jag lärt mig att det absolut bästa man kan göra är att visa att man vet vad som har hänt. Det är jätteviktigt, bara ge en kram eller så.

Tystnaden i grannskapet, i skolan och bland bekanta och vänner var förödande för tonårspojken, som kände skam över sin pappas handling. Mattias såg det som en svaghet att begå självmord och ville ta sin far under beskydd. Att ljuga blev räddningen.

Ljög om pappans självmord

När Mattias några dagar efter begravningen berättade för några undrande skolkamrater att hans pappa hade fått en hjärtinfarkt etablerades en ny dödsorsak både för honom själv och för omgivningen. Lögnen tog han med sig var han än var och för vem han än berättade.

Även hustrun Anna invaggades senare i tron att det var hjärtsjukdomen. Storasyster Ulrika, sex år äldre än Mattias, använde lögnen för att inte riva upp den nya sanning som Mattias hade gjort offentlig. Lögnen som skulle bli ett skydd hade en mycket tung baksida – bearbetningen av sorgen kunde aldrig riktigt börja.

Läs också: Kärleken räddade mig från självskadebeteendet

– Jag är helt övertygad om att jag hade behövt prata om det här på en gång. Det är först för två år sedan, när jag sa som det var i Mästarnas mästare, som jag har börjat bearbeta det på allvar. Jag tror att många anhöriga känner sig otillräckliga när någon har tagit livet av sig, att man inte har kunnat läsa av signaler. Och därför måste de få stöd. När jag låg som femtonåring i sängen och grät … Jag vill inte att det ska drabba fler. De ska få prata.

Grät varje dag

Pappans självmord kom i en tid då Mattias stod inför en stor förändring. Han hade kommit in på friidrottsgymnasiet i Växjö och skulle flytta från Gotland bara en vecka efter dödsbudet.

I ett inackorderingsrum hos en äldre dam satt Mattias med två idrottsväskor på golvet framför sig och försökte förstå var i världen han befann sig. En upplöst tillvaro i en främmande stad där han inte kände någon. Han skolkade och hade svårt att finna sig till rätta bortom den enorma sorg han bar på.

Läs också: 7 sätt att stötta någon med ångest

Men så kom det som gjorde det lättare att andas. På en begagnad cykel tog han sig till Värendsvallen för att utforska löparbanor och hoppgropar. Där kom han 

att tillbringa alla sina eftermiddagar, och med tiden började idrotten att ta sorgens plats i kroppen.

– Till en början var det några sekunder som jag inte tänkte på pappa, sedan blev det till minuter. Jag grät dagligen i månader men när jag tränade kunde jag få allt längre pauser. På gymnasiet i Växjö skulle jag formulera en målsättning och skriva ner den. Mitt mål blev att vara den första svensken över 8 meter i längdhopp före 25 års ålder. Jag visste att det skulle göra pappa stolt.

Mattias nådde målet. På SM i Helsingborg var han första svensken någonsin över åtta meter. Tjugotvå år gammal. Det blev som pappa hade sagt: Det går, bara man intalar sig det.

Skrev avskedsbrev

I dag tänker Mattias på sin pappa någon gång varje dag, men det har blivit lättare att acceptera att han aldrig kommer att få svaret på vad det var som drev pappan till självmordet. Inte ens i det efterlämnade avskedsbrevet fanns någonting som berättade om pappans tankar. Mamman och de fyra barnen hade alla fått var sin rad.

Läs också: Jag fick mitt livs chock när jag hittade brevet i pappas kassaskåp!

Till Mattias var budskapet att fortsätta med idrotten och föra namnet Sunneborn vidare. Att brevet var daterat ett år tidigare gör att de svarslösa frågorna har blivit ännu fler att hantera.

– Det har hänt att någon som har haft pappa i skolan har hört av sig och haft någon teori, men det blir ju bara gissningar. Det har nog handlat mer om ett behov att prata, och det är bra.

Samtal från okända

Många är de människor som har kontaktat Mattias efter Mästarnas mästare, skolkamrater och lärare. Även personer som är helt okända för honom har hört av sig och då har det kunnat handla om att de har samma erfarenheter som han. Några har också berättat om egna självmordstankar. Att Mattias har gått ut med sin historia har faktiskt räddat liv.

– Någon har berättat om hur de suttit på tunnelbanan och tänkt att i dag ska det ske. Men så har de läst en tidning med ett reportage om mig och pappa, och då har de börjat tänka om. Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om att alla har dagar varje vecka som de inte mår bra. Det är lika naturligt att må psykiskt dåligt som att må psykiskt bra. Det gäller att ta sig igenom de mörkaste dagarna hur tufft det än är, för det blir ljusare igen. Jag vill att människor ska försöka tänka på vad de har att leva för. Och egentligen är det inte mig man ska kontakta, det finns professionell hjälp att få.

Tillbaka på Gotland

I somras var Mattias tillbaka på Gotland där besöken har varit glesa ända sedan han flyttade därifrån för trettio år sedan. Mamma Birgitta har varit död i många år och den gotländska marken har känts för tung att bevista. Nu var det annorlunda och tillsammans med hustrun Anna, 46, och döttrarna Beata, 19, och Klara, 17, har han satt blommor på föräldrarnas grav.

Läs också: Författaren Emmy Abrahamson: Jag blev kär i en uteliggare

I höstas återvände Mattias till Fårösund. På skolan där pappa var rektor och där han själv gick ut nian mötte han sina klasskamrater på en återträff. Först nu var han redo.

– Jag flydde Fårsösund, har inte haft någon kontakt med någon under de här åren. Det kändes väldigt speciellt att återvända. Nu finns det ingenting för mig att dölja.

Text: Petra Westlin
Bild: Stefan Nilsson, IBL-AOP och privat

Mattias Sunneborn sätter svenskt rekord i längdhopp 1996.

Fakta: Mattias Sunneborn

Ålder: 46.
Bor: Lidingö, utanför Stockholm.
Familj: Hustrun Anna, 46, döttrarna Klara, 17, och Beata, 19.
Karriär: Svensk friidrottare med såväl EM-guld som VM-silver. Slog svenskt rekord i längdhopp som mätte 8,21 meter 1996 (ett rekord som höll tills Michel Tornéus slog det 2012).
Aktuell: Som ambassadör för Suicide zero samt föreläsare och fystränare.



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...