Annons

Annons

Marcus kraschade i pulkabacken

En mysig utflyktsdag förvandlades till en mardröm när åttaårige Marcus förlorade kontrollen över sin bob...


snowracerolycka

Efter olyckan bestämde sig Marcus för att sälja sin bob. – Jag vill aldrig mer åka i pulkabacken.

Det gjorde så ont att jag grät

Pappa Stefan hade precis kommit till jobbet när han fick akutsamtalet från skolan. Han körde i ilfart till pulkabacken och fick se sin son Marcus på en bänk, helt förvriden i kroppen…

Annons

Med händerna stadigt på snowracerns ratt och bästa kompisen tätt bakom sig tog åtta­årige Marcus sats nerför pulkabacken och mot det roliga guppet. Det var riktigt bra glid när komp­is­arna skulle avsluta säsongens pulkaåkning.
Solen sken, det var en härlig dag i mars och lågstadiet hade friluftsdag. Pappa Stefan Karlsson, 46, hade varit med på den mysiga utflykten under förmiddagen.
– Jag tycker att det är roligt att vara med barnen på deras skoläventyr. Vi åkte i backen, grillade korv och fikade innan jag åkte tillbaka till jobbet vid tolvtiden, säger Stefan.
Att han skulle få ett akutsamtal från Marcus fröken så fort han kom till arbetsplatsen hade han inte räknat med.
– Boben åkte jättesnabbt nerför backen och vi flög över skyddsvallen. När jag ramlade av boben i luften blev jag rädd. Sedan landade både boben och kompisen ovanpå mig och det gjorde så ont att jag grät, minns Marcus och berättar att hans kompis blev så skärrad att Marcus bad honom ta med sig boben och hämta fröken.
– Jag såg att han behövde lugna ner sig, det var jobbigt för honom att se mig ledsen. Min kompis tycker sådant är jobbigt, säger Marcus klokt.

Fröken ringde

Stefan, mamma Anna, 40, Marcus och hans syster Rebecca, 11, har alla äntligen kunnat återgå till ett normalt vardagsliv. Ett liv som i ett slag kastades på ända den där marsdagen.
– När Marcus fröken ringde och sa att han var ledsen och hade skadat ryggen ringde jag Anna i samma veva som jag åkte tillbaka till pulkabacken. Marcus låg på en bänk, helt förvriden i kroppen och det såg inte bra ut, minns Stefan som hela tiden förutsatte att sonen skadat ryggen, och sakta ledde honom till bilen samtidigt som han tröstade sin son.
På jourcentralen mötte resten av familjen upp, och när det visade sig att Marcus inte bara hade fruktansvärda smärtor utan också kissade blod skickades de vidare till sjukhusets akutmottagning.
– Det var en chock att se Marcus kiss. Det var som kaffesump! säger Anna som åkte med i ambulansen, medan Stefan och Rebecca följde efter i bil.
Blicken mulnar i storasyster Rebeccas ögon då hon berättar att de fick vänta i hela sju timmar på akuten innan en doktor tittade på honom. Och när Marcus äntligen fick träffa läkaren ville han skicka hem pojken.
– Ja, det är inte klokt egentligen, men doktorn klämde lite på honom och sa att Marcus ju inte hade blåmärken så han kunde åka hem och sova, säger Anna och skakar på huvudet och konstaterar att det var tur att de inte gav sig. Pojken hade fruktansvärt ont och kissade ju blod!

snowracerolycka

Olyckan vände upp och ner på familjens tillvaro men nu har livet har återgått till det normala för Anna, Marcus, Stefan och Rebecca.

Skrek högt

Till slut bestämdes det att Marcus skulle röntgas och han blev inlagd, tillsammans med pappa. Anna och Rebecca åkte hem, i tron att de skulle hämta hem dem nästa dag.
– Jag fick en chock när Stefan senare på kvällen ringde och sa att Marcus måste flygas till Uppsala. Hans njure hade spruckit mitt itu och läget var betydligt allvarligare än någon hade kunnat ana. Nu var det bråttom, berättar Anna.
Hon och Rebecca stör­tade tillbaka till sjukhuset med väskan packad åt Marcus, men ambulansflyget skulle inte åka förrän tid­igt på morgonen. Det blev en orolig natt både för mor och sys­ter hemma, och för Marcus och pappa på sjukhuset.
– Marcus hade så svåra smärtor att han skrek, trots att han fick smärtstillande mediciner. Det gjorde fruktansvärt ont i mig att se honom lida och jag bad Anna följa med honom till Uppsala nästa dag; jag klarade inte av det, utan höll på att gå sönder, säger Stefan.
Anna bestämde sig för att försöka peppa Marcus och göra det bästa av den tuffa situationen.
– Jag sa till Marcus att vi skulle se det hela som ett äventyr. Vi fick ju åka ambulansflyg! Då svarade Marcus: ”Mamma, det här äventyret suger”, säger Anna med ett litet leende och konstaterar att hennes lille grabb hela tiden hade humorn i behåll. Trots de omänskligt svåra smärtor som anföll honom i omgångar.

Opererades snabbt

Marcus opererades ganska snabbt efter ankomsten till Uppsala. En dräneringsslang sattes på plats för att avleda blod och urin från att läcka ut i buken. Efter två dagar började smärtorna äntligen att lätta och en vecka senare flögs mor och son till hemsjukhuset i Sunderbyn i Norrbotten.
– Vilken lycka när Marcus ringde och berättade att han skulle få komma hit. Även om han först försökte lura mig att han skulle bli kvar i Uppsala, säger Stefan och tittar på Marcus som plirar lurigt på sin pappa.
Det var en stor lättnad för hela familjen att återse varandra.
– Aldrig har Marcus och Rebecca varit så sams och lekt så bra ihop som då, skrattar Stefan.

Helt utmattad

Anna, som var helt utmattad efter att ha levt med dygnet-runt-övervakning och besök av personal i sjukrummet varje halvtimme, fick sova hemma när föräldrarna ännu en gång bytte av varandra på sjukhuset. Men på dagtid samlades hela familjen i Marcus sjuksal och nu var pojken så pass bra att han kunde besöka lekterapin. Ett ställe där hela familjen trivdes och fick något annat att tänka på än olyckan.
– Sista dagen när vi besökte lekterapin sa jag till personalen att ”wow, här skulle jag också vilja jobba”. Innan vi åkte hem kom lekterapins chef och erbjöd mig ett jobb! säger Anna.
Hon är utbildad barnskötare och alltid brunnit för barnens bästa, och tillsammans med Stefan driver hon den ideella verksamheten Vilda kidz. Under sin egen sommarsemester har paret i flera års tid arrangerat ett sommarkollo för 30-talet barn som har det svårt på olika sätt.
– När jag fick jobbet på lekterapin trillade pusselbitarna på plats. Här får jag direktkontakt med familjer som är i behov av något roligt för sina barn. Nu har jag dessutom själv erfarenhet av att vara förälder till ett sjukt barn. Man kan säga att Marcus är vårt eget ”vilda kid”, säger Anna och skrattar.

snowracerolycka

Marcus njuter av att kunna cykla igen.

Tillbaka i skolan

Det var en lycklig familj som checkade ut från sjukhuset en månad efter olyckan i pulkabacken. Efter ytterligare två veckor fick Marcus börja i skolan igen och han minns uppståndelsen när han kom tillbaka i sin rullstol.
– Alla ville prata med mig, de flesta fick testa rullstolen och tjejerna kom och rufsade mig i håret, berättar Marcus som inte längre behöver rullstolen.
Han har genomgått ytterligare en operation där dräneringsslangen avlägsnades och han mår i dag bra, men kommer aldrig att återfå en hundraprocentig funktion i den skadade njuren.
– Vi tröstar oss med att män­niskan klarar sig med en enda njure, säger Stefan.
Själv njuter Marcus av att kunna cykla och leka som vanligt igen. Att genom olyckshändelse spräcka en njure är mycket ovanligt, men Marcus är bestämd och tänker inte ta några risker:
– Jag har sålt min bob och ska aldrig mer åka i pulkabacken.

Fotnot: Anna och Stefan bloggar om Vildakidz: vildakidz.blogg.se

Text: Birgitta Lindvall Wiik Bild: Petra Isaksson



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...