Annons

Makarnas dröm gick i uppfyllelse tack vare surrogatmamma

I fem långa år väntade de. Men till slut kom äntligen beskedet – de skulle bli pappor. Genom en surrogatmamma i Ryssland fick Håkan Lindgren och maken Alexandre dottern Maïa.

Mejla
Dela (72)
Pinna

Alexandre och Håkan med sin ögonsten, dottern Maïa.

Makarnas dröm gick i uppfyllelse tack vare surrogatmamma

Han satt på kontoret och klickade fram sin privata mejl på mobilen. Då, där på skärmen, stod det plötsligt: ”Vi har glädjen att meddela att ni väntar en liten flicka.”
– Det kändes fantastiskt, minns Håkan Lindgren med ett leende. Vid varje besked i rätt riktning blev man alldeles skakig i kroppen.
– Jag blev jätteglad, fyller maken Alexandre i. Men det tog ganska lång tid, tre, fyra månader, innan jag kunde tro att det var sant. Jag minns tydligare när vi hämtade henne.
Fyraåriga Maïa drar mig lätt i armen och undrar om vi kan leka.
– On peut jouer?

Annons

Läs mer: Vår lille änglabror lever vidare i våra hjärtan

Vi befinner oss på den franska landsbygden i den lilla byn Hagen, inte långt från gränsen till Luxemburg. Här bor svenske Håkan, 51, med sin man Alexandre, 47, och dottern Maïa. För Håkan, som kom ut som homosexuell som tjugoåring, hade tanken på barn aldrig funnits där. Han hade inte sett det som en möjlighet, att som homosexuell man kunna få barn. Men så träffade han Alexandre 2006, som tidigare levt med kvinnor.
– Jag har alltid velat bli föräl der och hade under en lång tid haft en stark längtan efter barn, förklarar Alexandre.

Surrogatmamma olagligt i Frankrike

Till en början funderade de på adoption, men det var vid tillfället inte lagligt i Frankrike för samkönade att vare gifta sig eller adoptera. Alexandre och Håkan sökte då information på internet och fick reda på att det fanns en familjejurist i Moskva som hjälpt flera familjer att få barn genom surrogatmamma.
– Men för mig var det viktigt att först, innan vi bestämde något, träffa andra som blivit föräldrar på det här sättet, fortsätter Alexandre. Så vi besökte ett par som fått tvillingar. Jag behövde få höra om deras erfarenheter.
Han ler lite när han lägger till:
– Nu efteråt har även vi guidat andra. Man har så många frågor.

Maïa kallar Håkan för pappsen och Alexandre för pappa.

Maïa lassar över en bit choklad kaka på min tallrik, hon vill hellre ha pepparkakor. Chokladkakan har pappa bakat, pappsen och Maïa har svängt ihop pepparkakorna. Pappa, det är Alexandre – och Håkan är pappsen.

Nio försök med surrogatmamma

Håkan fingrar på sin kaffekopp och berättar att de i slutet av 2008 startade processen för att försöka få barn via en surrogatmamma i Ryssland, men först i oktober 2013 – efter nio försök och några byten av surrogatmamma – föddes Maïa. Han konstaterar att de fem åren av väntan bitvis var svåra, med otaliga tankar som snurrade i huvudet.
– Är juristen ärlig? Är det på riktigt? Sådana tankar dök upp ibland, inte minst om man vaknade mitt i natten och började fundera.

Men så på morgonen den 18 oktober 2013 ringde Håkans mobiltelefon.
– Det var en fredag och jag var på jobbet på SEB. ”Vi har försökt nå Alexandre men vi får inte tag i honom. Vattnet har gått. Det vore bra om ni kunde komma i morgon.”

Kärleken man ger ett barn är viktigare än blodsband

Håkan ringde Alexandre, som inte svarade. Han ringde igen och igen – och lämnade meddelande på meddelande.
– Hela dagen ringde jag. Jag började halv nio på morgonen och när Alexandre äntligen ringde tillbaka var klockan fyra. Då visste redan hela banken, och familjen, säger Håkan med ett skratt.

Alexandre, som arbetar som frisör och hade haft en hektisk dag på jobbet, skrattar lite även han.
– När jag lyssnade av min mobil och hörde: ”Ni har 18 röstmeddelanden”, då förstod jag. Kunderna jag hade den dagen kommer fortfarande ihåg mitt ansiktsuttryck.

Första mötet

Några dagar senare var de så på väg till BB i Moskva – med blommor och present till surrogatmamman, och kläder till Maïa. Även en kvinna från juristbyrån var närvarande och hon gick i förväg in med Maïas kläder. Sedan kom mamman och en sköterska ut i väntrummet med Maïa.
– Vi hade köpt en rosa overall som såg jätteliten ut, berättar Håkan. Men när vi fick se Maïa i den kändes den enorm. Alexandre tog Maïa och jag smattrade iväg med kameran.
– Den här lilla varelsen, säger Alexandre dröjande. När jag höll henne i taxin och tittade på henne … jag kunde inte sluta.
Han gör en kort paus innan han fortsätter:
– Hon fick sedan sin första nappflaska mjölkersättning och jag har alltid sagt att det kändes helt naturligt. En del har undrat om det inte var svårt. Och visst var man rädd att göra fel, men det kändes ändå naturligt. Maïa är ett enkelt barn. Vi har haft väldig tur. Hon är fantastisk!

Omvärlden är ibland snabb att döma utan att försöka förstå

Familjen stannade i Moskva under ett par månader, på grund av pappersarbete gällande bland annat Maïas inresetillstånd till Frankrike. Håkan förklarar att han officiellt var där som vän till familjen – det är Alexandre som är Maïas biologiske pappa. Alexandre minns hur de i början av processen funderade mycket kring just den frågan, vem som skulle bli biologisk pappa.
– Men Håkan kom hem en kväll och sa: ”Jag vet vem som ska bli pappan. Jag känner att du vill det här så mycket. Det blir du.” Det gjorde mig stum. Jag kommer aldrig att kunna tacka honom tillräckligt.
– Båda ville väl egentligen, säger Håkan. Men för min del kändes det som att det var Alexandre som hade haft den här drömmen längst.

Det är Alexandre som är Maïas biologiska pappa.

Maïa, som nyfiket studerat mina örhängen en stund, kommer och vill visa ett par av sina egna clipsörhängen samtidigt som Alexandre påpekar:
– Men självklart är vi är båda Maïas pappa. Hon är väldigt, väldigt fäst vid Håkan. Kärleken man ger ett barn är viktigare än blodsband.

Håller kontakten med surrogatmamman

Under tiden familjen bodde i Moskva träffade de även surrogatmamman – som dock inte är äggdonatorn – vid flera tillfällen.
– En gång kom hon själv till oss, precis innan hon skulle resa hem, berättar Håkan. Hon ville lämna en present till Maïa.
Han förklarar att de nu har mejl- kontakt, på hans och Alexandres initiativ.
– Vi ville inte tränga oss på – hon har tre egna barn. Men det kändes viktigt för Maïas skull.

Mer läsning: Storebror Melvin fick utmärkelsen Mitt stora stöd

Håkan och Alexandre har bestämt sig för att inte undanhålla något för Maïa. De berättar det hon kan ta till sig, i den åldern hon befinner sig i. Det Maïa vet nu är att hon har en mamma som bor långt bort, för långt bort för att hon skulle kunna hälsa på.
– Men i framtiden är vi inte emot att de träffas, säger Håkan. Vi skulle absolut inte motsätta oss det.

”Maïa är ett enkelt barn. Vi har haft väldig tur”, säger Håkan.

Håkan har även skrivit en roman, baserad på familjens historia. Moscow baby är en fristående uppföljare till hans första bok Att raka en zebra. Håkan berättar att debatten i Frankrike gällande samkönade äktenskap och adoptionsmöjligheter för samkönade bidrog till att han bestämde sig för att skriva boken.
– Vi har gjort den här resan som på många sätt är spektakulär och som debatten handlar om, konstaterar han. Jag hade tidigt en tanke kring att skriva ner vår historia, men som en självbiografi. Samtidigt hade jag redan en påbörjad berättelse om i alla fall en person som ville ha barn.

Positiva reaktioner

Alexandre lutar sig fram och berättar att de aldrig har upplevt någon homofobi – inte i den lilla by där de bor nu med 350 invånare, inte heller där de bodde tidigare. Och ingen har haft några negativa invändningar kring hur han och Håkan har valt att bli föräldrar.

Håkan beskriver hur han varje morgon när han tar Maïa till skolbussen träffar andra pappor och mammor, men aldrig har han känt att han behövt fundera på hur omgivningen skulle kunna tänkas reagera på det faktum att Maïa kom till världen med hjälp av en surrogatmamma.
– Fast jag kan förstå att alla inte tycker att det här är rätt sätt att gå till väga – och folk har rätt att ha en åsikt, säger Håkan. Men önskan att få barn kan vara så stark. Somliga skulle kanske kalla det egoistiskt, att gå via surrogatmödraskap för att tillfredsställa en egen önskan om barn. Sant är att en kvinna med skulder hos kronofogden valde att bli surrogatmamma för att bli skuldfri, och att hon vid ett senare tillfälle valde att göra det en gång till – med ett annat par.

Om Maïa en dag vill kontakta kvinnan som gav henne livet tänker inte Håkan och Alexandre stå i vägen.

Håkan berättar vidare att surrogatmamman därefter kunde köpa en liten lägenhet till sig och sina tre egna barn.
– Hon saknade utbildning och såg surrogatmödraskap som ett sätt att få ordning på sin situation. Vi hade en oerhört stark önskan om att få barn men två män kan inte få det på egen hand. Vi valde att gå via surrogatmamma för att nå dit, och vi vill tro att surrogatmamman trots allt inte lider av sitt val att hjälpa oss att nå vår dröm. Egentligen handlar det om två saker, varav den första är kärlek. Kärlek till varandra och kärlek till vårt barn. Den andra är respekt – respekt för varandra, men självklart för surrogatmamman lika mycket. Respekt är också vad vi hoppas få tillbaka, från omvärlden som ibland är så snabb att döma utan att ta sig tid att försöka förstå.■

Text: Lina Norman
Bild: Pernilla Wahlman

Missa inte: Olof Jilkén föll elva meter: ”Nu är jag en bättre pappa”


Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...