Annons

Annons

Krister Henriksson: Wallander har betytt mest för mig

Han har spelat 
i Svensson, Svensson, Rederiet, Doktor Glas 
och i en uppsjö andra filmer, tv-serier och 
teaterföreställningar. 
Mest känd är nog Krister Henriksson som kommisarie Kurt Wallander, rollen som 
är hans egen favorit. Nu är han aktuell i pjäsen Egenmäktigt förfarande.


Krister Henriksson spelar på Scalateatern i Stockholm.

Krister Henriksson spelar på Scalateatern i Stockholm.

Krister Henriksson spelar i Egenmäktigt förfarande

Han växte upp i Grisslehamn i Roslagen och skulle inte alls bli skådespelare. Storebror skulle ta över pappas företag, och Krister som hade ”läshuvud” skulle göra far och mor stolta genom att läsa till läkare. Men nu blev det inte riktigt så.

Annons

– Nej, för strax innan jag hunnit börja på läkarutbildningen tog en kamrat med mig till KB – Konstnärsbaren i Stockholm. Det var vid jultiden och snön yrde utanför fönstren. Men därinne flödade vinet. Och där satt Allan Edwall, Gösta Ekman och Lena Nyman. Jag bara kände att ”de här vill jag tillhöra”! Inte för att jag bar på någon konstnärsdröm – det var bara något starkt som drog mig.

Gick sin egen väg

Och så blev det. Krister Henriksson sökte och kom in på scenskolan till sin mors förtvivlan – och snart blev han en av ”de där”.

Gilla Allers på Facebook

– Jag har förstått att min mamma dog lite grann när drömmen om en läkarson gick upp i rök. Och nu när jag ser tillbaka kan jag undra lite över att jag vågade trotsa mina föräldrar. Men det finns något starkt inom en när man är ung som kan få en att bara göra saker. När man är äldre orkar man inte längre med sådana uppbrott.

Läs också: Möt Rolf Lassgård

Vi träffar Krister i en klassisk teatermiljö, på den kärleksfullt renoverade Scalateatern i Stockholm, inför premiären på pjäsen Egenmäktigt förfarande där Krister spelar den manliga huvudrollen.

Firade med familjen

Krister har nyligen fyllt 70 år och firat med familjen i huset på 
Kanarieöarna.

Familjen, det är hustrun Cecilia Nilsson, 59, deras son Tobias och Kristers döttrar Stina och Jenny från en tidigare relation, samt fyra barnbarn. Även Cecilia är skådespelare med en bakgrund bland annat på Stadsteatern i Stockholm. Hon har också medverkat i många filmer och fick en guldbagge för sin roll i filmen Simon och ekarna.

– Cecilia och jag träffades första gången när hon var 15 år och jag 26. Det var på en fest hos hennes storasyster, där hon inte fick vara med för hon var för liten, utan fick vara på sitt rum. Jag minns att jag gick upp till henne och vi satt och pratade hela kvällen.

Men sedan dröjde det tolv år innan de möttes igen. Då som kolleger i en pjäs på Stadsteatern.

Läs också: Här är alla nominerade till 2016 års Guldbagge

– Vi har nu varit ett par i över 30 år. Nu när mina föräldrar inte finns längre och barnen flyttat hemifrån så är det hon som är min familj. Det är befriande med en person som känner mig så väl, och inte ser mig som Den stora skådespelaren. För honom är vi väldigt trötta på båda två…

Krister Henriksson med hustrun Cecilia Nilsson.

Krister Henriksson med hustrun Cecilia Nilsson.

En riktig skurk

Krister har vid det här laget ett långt liv av framgångar på scenen att se tillbaka på. Han fick sitt genombrott i Peer Gynt på Stadsteatern 1973 och fick anställning på Dramaten 1993. Där var Krister anställd till sin pension. Numera är han frilans.

Test: Har du koll på tv-serierna från förr?

Genom åren har vi fått se honom i många filmer, på scen och på tv. Många minns honom från tv-serien Rederiet på 1990- talet, där han mycket övertygande spelade den skurkaktige Björn Lindman. Sin första guldbagge fick Krister för sin gripande tolkning av den alkoholiserade skådespelaren Hoffman i Veranda för en tenor. Men på frågan om vad som varit höjdpunkterna under hans skådespelarbana väljer Krister två andra projekt. Det ena är Doktor Glas. Monologen som bygger på Hjalmar Söderbergs dagboksroman om läkaren vid förra sekelskiftet som begår ett mord för att hjälpa en människa han älskar.

Spelade i London

Han har spelat den både i Sverige och i England sedan 2006.

– Först gjorde jag den på Dramaten i Stockholm, och därefter fick jag möjlighet att spela den i London. Då kände jag att ”större än så här kan det inte bli”, så när Dramaten ville sätta upp den igen ville jag först inte ställa upp. Ville inte bli en sådan där gammal skådis som upprepar sig själv.

Krister gick till slut med på det, om man gjorde både en helt ny tolkning och ny iscensättning.

Sex år med Wallander

– Men de sex åren med kommissarie Wallander har kanske ändå betytt mest för mig. Både personligt och för att de förde mig ut i världen och gav mig möjlighet att få arbeta internationellt.

Sammanlagt blev det 32 Wallanderfilmer under sex år.

Läs också: Sanna Nielsen hyllas som julvärd

– Vi fick en fin gemenskap i teamet, vi blev som en stor cirkusfamilj. Levde och arbetade ihop. Jobbade stenhårt under fyra veckor, tidiga morgnar, åt ihop, slocknade på någons soffa för fyra timmars sömn.

Stod nära Sällström

Men gemenskapen och närheten hade också sitt pris.

– Ja, jag kom att få en mycket nära relation till Johanna Sällström som spelade min dotter i serien. Älskade henne som min egen dotter. Därför blev det en svår chock för mig när hon tog beslutet att avsluta sitt eget liv, 2007. Jag kunde inte förstå – varför hade jag inte sett varningstecknen? Jag blev så arg på henne – på att hon lämnade oss på det viset. Och visst la jag skuld på mig 
själv. Vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Krister fick ta hjälp av en terapeut för att komma till rätta med skuldkänslorna. Och funderade till och med på att inte göra fler Wallanderfilmer.

Läs också: Eva-Lena, 49: Jag blev beroende av kärlek på nätet

– Jag förstod inte hur vi skulle kunna göra det utan henne. Men jag tror inte att Johanna skulle velat att vi slutade bara för att hon valde en annan väg.

Mankell gick bort

Ännu en sorg drabbade Krister när seriens författare Henning Mankell dog 2015.

– Ja, vi blev goda vänner genom åren, så det var en stor förlust att mista honom, även om vi då redan avslutat serien med Wallanderfilmer. Det var faktiskt jag som bad Henning att hitta på ett sätt att avsluta serien. Jag kände att jag inte skulle orka med de påfrestande inspelningarna länge till. Och jag visste att om han fortsatte skriva nya avsnitt skulle jag inte kunna säga nej. Vi kom överens om att lösa det så att vi lät Wallander gå in i alzheimerdimman så att han inte längre kunde arbeta som kommissarie.

Den sista filmen spelades in 2013 och fick den ödesmättade titeln Sorgfågeln.

Läs också: Maximoz är lagkapten för ett helt unikt team

– Det blev en lättnad för mig att slippa flyga till Ystad och att få sova i min egen säng. Att slippa de otroligt långa arbetsdagarna och de hemska vintrarna med blåst och fukt därnere i Skåne. Samtidigt är jag oerhört glad att ha gjort det. Och jag kan fort
farande längta till Ystad och till arbetsteamet!

Egenmäktigt förfarande

Men nu har Krister fått sätta tänderna i en ny roll som är lite av en utmaning. Pjäsen Egenmäktigt förfarande bygger på romanen med samma namn av Lena Andersson och handlar om den korta med intensiva kärlekshistorien mellan journalisten och författare Ester Nilsson och konstnären Hugo Rask. Intensiv i alla fall från Esters sida. I boken framställs Hugo som en svikare som utnyttjar Ester och är konflikträdd och rädd att ta itu med sina känslor. Hur tänker Krister kring det?

Läs också: Markus Aujalay får nytt program efter ”Sveriges mästerkock”

– Jag har inte svårt att sätta mig in både i hans situation och i Esters. I mitt förhållande till min fru Cecilia är jag ibland precis som Ester i pjäsen. Vill veta allt vad hon känner och tycker. Samtidigt kan jag själv vara lika oformulerad som Hugo Rask när Cecilia frågar mig om mina känslor. Men när jag nu ska försöka gestalta Hugo är det honom jag vill försvara – jag kan förstå honom, för Ester i pjäsen kan vara rätt jobbig ibland.

Kände sig vilsen

Åren har lärt Krister att vara mindre rädd för nya utmaningar.

– Men mest av allt har jag lärt mig att jag nu enbart kan välja jobb som är roliga att göra. Och här får jag arbeta med kolleger som jag känner och tycker om att jobba med.

Insikter som kommit bland annat i samband med att Kristers föräldrar dog.

– Ja, det blev vändpunkter i mitt liv. Nu stod jag ju själv ett steg närmare graven. Inte för att vi hade så mycket kontakt. Men plötsligt blev jag väldigt ensam – trots att jag hade min egen familj. Jag förstod hur mycket föräldrarna betyder för en människas livsval. Antingen gör man något för dem – eller på trots mot dem.

– Nu blev jag vilsen. Nu kunde jag ju göra vad jag själv ville! Men fick också klara mig utan det skyddet. Jag började fundera på ett nytt sätt, och växte mycket genom det.

Nöjd med Doktor Glas

Kristers pappa dog för 20 år sedan och det är nu tre år sedan hans mor dog. Hon hade aldrig förstått Kristers val att bli skådespelare. Förstod inte vad som stod i recensionerna, ville inte gå och se honom på Dramaten, där kände hon sig bara främmande.

– Jag tror nog att de båda med tiden förstod att jag blev väldigt uppskattad för det jag gjorde. Men de förstod aldrig riktigt varför! Mor tittade på Guldbaggegalan och grät när jag fick min första bagge. Men hon var nog mest häpen!

När hans mor låg på sitt ytter
sta skulle Krister till London för att spela Doktor Glas.

– Och jag tror hon dog ganska lycklig. För när jag var på sjukhuset för att ta avsked av henne tog hon min hand och sa: ”Tänk Krister, så blev du ju doktor till slut”!

Text: Carin Hedberg
Bild: Stefan Nilsson och IBL

Läs också

Susanna Alakoski: Jag har mått skit under många år

alakoski-puff



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...