Annons

Peter är konsttjuvarnas värsta fiende

Tavlan kostade en tusenlapp. Men med ny signatur var den plötsligt värd 100 000 kronor. Nu är den beslagtagen. – Den hänger i vårt eget 
förfalskargalleri, säger Peter Lloyd, konsttjuvarnas värsta fiende.

Mejla
Dela (38)
Pinna

Konstpolisen Peter Lloyd visar att förfalskaren satt sitt egna handavtryck på tavlan vilket en analys av fingeravtrycket avslöjade.

Konstpolisen avslöjar konsttjuvarnas förfalskningar

Han möter upp vid entrén, vi hälsar och han slår in en kod och visar mig mot svängdörren som öppnas.
– Välkommen, säger Peter Lloyd, 60.
Han är landets enda heltidsanställda konstpolis med specialisering på namnförfalskningar, signaturer på tavlor och andra konstföremål.

Annons

Vi går ett hundratal meter rakt fram i korridoren och stannar till framför en dörr.

”Godsspan” står det på dörren.

Ytterligare en hemlig kod och vi är inne.

Platsen är Stockholms polishus och lokalen vi kommer in i får vem som helst att häpna. En lång korridor med väggar, främst av glas, öppna dörrar in till arbetsrum, arkiv, matsal med kaffeautomat och samlingssal.

Bara falsk konst

Kontoret är ganska ordinärt och det är inte det som får en att häpna, utan vad som hänger på väggarna – överallt.
Där hänger konst av Sveriges, och inte minst världens, stora konstnärer. Miró, Picasso, Amelin, Bruno Liljefors, Bengt Lindström, Jenny Nyström, John Bauer, Edvard Munch. Ja, nästan alla.
– Det är nog en av världens förnämsta konstsamlingar, dock med viss reservation, säger Peter Lloyd och skrattar till.
Reservationen är att konsten på väggarna är falsk.
Det är inte Miró som signerat Mirótavlan, det är inte Jenny Nyström eller Edvard Munch som satt sina egna signaturer under sina fantastiska verk.
Det är någon annan.
En förfalskare.

– Det är en väldigt utbredd brottslighet, säger Lloyd. Men man kan knappast påstå att det är prioriterat hos polisen. Vi är få i landet som håller koll på det här.
Det här är brottslighet som ofta handlar om bedrägerier för miljontals kronor.
– Ändå är straffen löjligt låga. Vi brukar säga att straffet för exempelvis en förfalskning som ger en miljon blir att kratta löv en vecka.
Det innebär att den som döms för ett sådant brott får 40 timmars samhällstjänst, ett vanligt straff i detta sammanhang. Det kan jämföras med ett knarkbrott med ungefär samma ekonomiska värde som ger minst 15 års fängelse.

Läs också: Narkotikahunden Pucko nosar upp knark och vapen

– Kanske är det också så att allmänheten inte tycker att det är speciellt allvarligt. Uppfattningen är kanske att den som har råd att köpa en så dyr tavla får ta smällen. Men ofta handlar det om organiserad brottslighet. Pengar från en falsk konstförsäljning blandas med knarkpengar. Så det är inget lyxproblem.
Det finns åtskilliga exempel på hur förfalskningarna går till. Ett är att byta signatur och därmed öka värdet på en tavla.

Henning Hougaards målning är fin men inte värd så mycket, kanske en tusenlapp. Men med ny signatur kan värdet öka 
till över 100 000 kronor.

Den danska, numera bortgångna, konstnären Henning Hougaard målade gärna motiv med djur i naturen. Fina tavlor att titta på och för den oinvigda kan det vara mer än så. Men Hougaards tavlor är förhållandevis billiga.
För en tusenlapp eller två kan man köpa den på ett galleri. Och den som hittar en Hougaard på en loppis behöver ofta inte ge mer än några hundralappar.

Svårt att upptäcka

En annan som målade liknande djurmotiv var Mosse Stoopendaal, svensk konstnär som levde under första halvan av 1900-talet.
Hans verk lever dock kvar och priset på dem är cirka tio gånger högre än för Hougaards. Stoopendaals verk får man ge mellan 
10 000 och 20 000 för. Och dem lär man inte hitta på en loppis.
Så en förfalskare satte i system att ändra signaturen på en Hougaardtavla och skrev dit Stoopendaaal i stället och tjänade en bra slant. Och han var inte den enda.
– För en konstintresserad utan vana kan det vara nästan omöjligt att se att signaturen är ändrad, säger Lloyd som avslöjar att han för inte så länge sedan själv köpte en äkta Hougaard på en loppis.
– Eftersom jag hållit på mycket med detta är det lite roligt att ha en tavla av honom hemma.
Tavlan av Hougaard har alltså stigit i värde cirka tio gånger bara genom att signaturen ändrats till Stoopendaal.
Men några bedragare har gått ännu ett steg. De tar bort Stoopendaals signatur och sätter dit Bruno Liljefors signatur i stället. Då stiger priset ytterligare tio gånger eller mer.
Plötsligt är tavlan, som från början målades av Hougaard, värd 100 000–200 000 kronor.

Missa inte: Louise växte upp med sin mammas mördare

– På 1980-talet gjordes ett tillslag hos en konstsamlare i Jönköping och då togs 100-tals tavlor i beslag. Många av dem var av just misstänkt falskt signerade Stoopendaal. Tavlorna ligger fortfarande, såvitt jag vet, kvar i Jönköpingspolisens källare.
Peter Lloyd har alltid varit konstintresserad. Inom poliskåren började han som ordningspolis, han sökte och fick FN-tjänst och lärde sig också ryska och fick därför jobb i ett internationellt polissamarbete med placering i S:t Petersburg. Det var där han kom i kontakt med konstförfalskningar på allvar. I fem år jobbade han i Ryssland och lärde sig mycket om förfalskningar.
Han flyttade hem för att få mer tid med familjen och så småningom hamnade han på Godsspan. Det var för sex år sedan och Peter är som stöpt för jobbet.
– Jag trivs verkligen här. Vi är ett bra gäng och alla har sina specialiteter.

Tekniskt skickliga

Peter har hur många historier om förfalskningar som helst att berätta. Men det som alltid finns i förgrunden synliggörs på en vägg inne i matsalen.
Där hänger två stora målningar av Albin Amelin, ni vet han som målade blommor i härliga färger.
Nu är det inte Amelins verk som hänger där utan förfalskningar. Men bra sådana.
– Det kan vara mycket svårt att bedöma om de är äkta eller falska. Det finns ju många förfalskare som rent tekniskt är mycket skickligare än konstnären själv.
Den största Amelinförfalskaren är den numera bortgångna konstnären med signaturen Beric.
– Han var duktig, säger Peter Lloyd. Men han tjänade inte speciellt bra på sina egna tavlor. Så han tog Amelin till hjälp.
Beric målade Amelintavlor på löpande band. När polisen en dag slog till i hans lägenhet stod sex stafflier uppställda bredvid varandra i vardagsrummet. Men att kopiera en tavla som någon annan gjort är inget brott. Inte ens om det är gjort i detalj likadant. Det är först när man sätter dit originalkonstnärens namn som det blir en förfalskning.
Beric signerade många tavlor med eget namn. Men han skrev alltför ofta också Amelins signatur på tavlorna. Efter tillslaget nekade han till att det var han som målat dit signaturerna. Och det var svårt att bevisa motsatsen.

Läs också: Bunkerläkarens offer: Han rastade mig som ett husdjur

– Men när han en dag blev sjuk, och insåg att han inte hade så lång tid kvar, kallade han till sig en polis som utrett hans förfalskningar och berättade hur det var.
Beric avslöjade då att han hade målat minst 500 Amelinmålningar och att han signerat dem.
I dag har 50 av dessa förfalskningar hittats och förstörts. Men 450 förfalskade verk finns kvar ute i de svenska hemmen.
– Tycker man om motiven ska man kanske nöja sig med det. Men vill man veta om målningen, som i äkta skick är värd runt 100 000 kronor, verkligen är äkta får man vända sig till ett galleri eller en auktionshall. Men då finns förstås risken att man mister tavlan om målningen är falsk.
– Blir polisen inkopplad tar vi tavlan i beslag och då är det sedan en rättslig process som avgör om den ska förstöras eller lämnas tillbaka. Kan nog påstå att det i nästan samtliga fall döms till att den ska förstöras.
En person som köpte en Amelinmålning på ett känt auktionshus och betalade 119 000 kronor, fick veta att den var falsk. Köparen ville då lämna tillbaka den, men auktionshuset vägrade.
Polisen hjälpte då till med att hitta tavlans ursprung och det visade sig att det var en bank som lämnat in den till försäljning.
Fallet togs bland annat upp av Leif GW Persson i tv och uppmärksamheten ledde till att köparen till slut fick tillbaka sina pengar och att tavlan togs i beslag och förstördes.

Små detaljer kan avgöra

Att avslöja förfalskningar har blivit lättare på många sätt, men förfalskarna hittar ständigt nya knep. Med hjälp av UV-lampor, ultraviolett ljus, kan man ganska enkelt se igenom skikten av färg för att avgöra om en signatur målats över och en annan satts dit.
På andra tavlor kan man med blotta ögat se att de är dåligt gjorda, det kan finnas detaljer i ett ansikte eller i ett rum som avslöjar att det är en falsk målning.
Ibland hjälper konstnären själv förfalskaren att kopiera en bild. Så gjorde Madeleine Pyk i sin bok Jag leker att jag lever, där hon i text och fina färgbilder detaljerat beskriver hur hon byggt upp sitt verk. När förfalskade versioner dök upp hos polisen insåg hon sitt misstag.
– Hon skrattade lika mycket åt det som vi andra, säger Lloyd.
Okända verk dyker upp
”Sleeping Beauty” är ett vanligt begrepp i konstvärlden. Det är ett verk som plötsligt dyker upp utan att finnas registrerat någonstans. För de flesta konstnärer finns det annars förteckningar över alla förekommande verk.
En av målningarna som hänger på godsspanavdelningen är en tavla av den kända norska konstnären Edvard Munch.
– Den lämnades in till en auktionshall i Stockholm och eftersom det bara fanns sex verk registrerade av det motivet, och det här var en sjunde, betraktades den som en ”Sleeping Beauty”.
Efter många kontroller i bland annat Norge visade det sig att målningen var falsk.
Det kan noteras att en av de sex såldes för en tid sedan på Christies galleri i New York för 38 miljoner dollar, över 300 miljoner kronor.
Den dyraste Munchtavla som sålts är den välbekanta Skriet som 2012 såldes för 120 miljoner dollar, nästan en miljard kronor.

Konstförfalskaren missade en detalj när han förfalskade en tavla av Jenny Nyström.

En Jenny Nyström-bild med en tomte som skulle vara från 1895 hade en svensk flagga bredvid tomten som stod ute på en gårdsplan. Det var lätt att avslöja eftersom den svenska flaggan inte fanns 1895, då hade man en unionsflagga med Norge.

Jirlow ersatte falsk tavla

Ett annat enkelt avslöjande var när polisen fick in en tavla på en älg av Ernst Billgren.
– Vi bad Billgren komma hit. Han tittade och skrattade och sa direkt att den var falsk.
Peter Lloyd har också en riktig solskenshistoria att berätta. Det handlar om en person som tog med sig en målning av den kända svenska konstnären Lennart Jirlow hemifrån när han skulle till en utställning av just Jirlow.
Konstnären var själv på plats och mannen lämnade fram sin målning, Clown, till honom. Han ville veta om den verkligen var äkta, vilket han alltid hoppats och trott.
Jirlow tog fram en pensel och drog ett svart streck tvärs över bilden. Och skrev ”falsk” med stora bokstäver.
– Den tar jag i beslag, sa han. Den här har inte jag gjort.
Mannen blev förstås ledsen, men han hann inte säga något innan Jirlow, som kände stor sympati och förståelse för den lurade, tog till orda och lovade honom någon form av kompensation.
Han målade helt enkelt ett nytt verk åt honom. Och signerade det.
– Verkligen snyggt gjort, säger Peter Lloyd.
Framtiden är gynnsam för förfalskare, tror Peter Lloyd. Inte minst i och med att fotokonsten vuxit sig stor i världen.
– Det är ju så lätt att kopiera en bild. Bara att fotografera av dem och skriva ut. Det kommer att bli ett stort problem i framtiden.

Växande problem

En bild av tyske Helmuth Newton, vars motiv oftast består av lättklädda eller nakna kvinnor, betalas med upp till tre miljoner kronor på de internationella auktionshusen.
Kanske är det inte så stort problem med de allra dyraste verken. Men alla andra, många värda kring 100 000 kronor, kan det komma ut massor av kopior av.
Likaså tror Peter att de alltmer avancerade 3D-skrivarna kommer att öppna möjligheten att skapa kopior i massor, exempelvis att skriva ut verk som Fabergés ägg som är värda åtskilliga miljoner.
Många nya konstnärer, som gör figurer och motiv i plast, riskerar också omfattande kopiering.
– Det här är nog något vi får leva med, säger Lloyd. Det är så omfattande och i många fall ogreppbart. Dessutom är det likadant världen över, att polisresurserna inte räcker till, att konstbrott inte prioriteras.

 

De mest förfalskade konstnärer i dag:

  1. Bengt Lindström

  2. Jenny Nyström

  3. Edvard Munch

  4. Bruno Liljefors

  5. Joan Miró

Övriga som ofta förfalskas: Olle Bertling, John Bauer, Salvador Dali, Johan Krouten, Anders Zorn.

 

Text: Lars Palmborg

Bild: Stefan Nilsson, IBL 
och Shutterstock/IBL

 

Missa inte: Historien rör Antikrundans konstexpert till tårar: ”Gripande”

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...