Annons

Annons

Kan vi inte dela jorden som vi går på?

Cowboys och indianer. En lek som många av oss deltagit i som barn, eller i alla fall känner till vad den går ut på. Lite av ”de onda mot de goda”.


Illustration: Victoria Plantin

Frågan är bara vem som är vem. Jag frågar mig:
Varför måste vi stå emot varandra när vi leker och kan inte cowboys, indianerna och alla nybyggarna dela på marken?
Tycker inte att det skulle vara så farligt om en stackars människa som söker nya möjligheter till att leva ett anständigt liv uppför en liten gård i utkanten av buffelhjorden.
Vi måste ta hänsyn till varandra förstås. Inte lägga beslag på alla bufflarna.
Inte bygga för stora fort omkring oss och stänga ute dem som inte är precis som vi. Försöka att inte vara rädda för varandra.

Annons

Trots råheten och konflikterna älskar jag den här eran och människorna, antingen de bar hatt eller fjädrar. Men identifierar mig ändå mest med en cowboy.
Jag skulle vara en sådan som var vän med indianerna. Som gillade deras mat och bjöd dem att smaka min. Gifte in mig i familjen om jag nu inte var gift.
Jag skulle vara hjälten som bodde överallt och ingenstans och som fick alla stammar och folkslag att samsas.
För vi är ändå en och samma sak allihopa: människor med utmätt tid här på jorden.
Eftersom vi ändå inte får ta med oss något dit vi går kan vi lika gärna samsas om mark och rikedomar redan nu.
Hur mycket vi än strävar efter att se likadana ut och bara vara grannar med desamma så bedrar vi oss.
En doktor sa nämligen till mig en gång att vi är mer olika inuti än utanpå.
Tror han menade hur tarmarna sitter och så. Vet inte om jag uppfattade rätt, men det är ett intressant perspektiv.
Det visar bara hur olika och hur unika var och en är. Kanske vi är mer lika en människa inuti som inte ser ut som vi på utsidan.

Jag undrar ibland vem som bestämmer vilken grupp vi tillhör. Handlar det om vem min mamma är eller vilken grupp min pappa tillhör?
Tänk om man vill vara både cowboy och indian, ha fjädrar i hatten. Det borde ju berika.
Om jag som cowboy bor bland indianer, hur många år tar det innan jag blir indian? Kanske tycker någon att mina barnbarnsbarn inte ens är indianer.
Jag menar inte att allt ska vara helt gränslöst. Gränser och respekt måste finnas men jag tror att man får vara försiktig med vad man baserar dem på.

Kommer inte ihåg om jag röstade för EU eller inte. Kan ha varit nej. Det var så länge sedan.
Men det är kanske trots allt en ganska bra gemenskap som baserar sig på konkreta saker som statsbudget och nationer. Har du medborgarskap är du med.
Det finns andra mycket mer komplicerade premisser som vi ibland låter avgöra om en person tillhör gemenskapen eller inte. Saker som inte borde ha någon betydelse.
Som utseende, vad vi tror på eller om vi har ett visst ursprung eller namn.

Konflikter mellan grupper är inte sällan temat i filmer jag ser. De handlar om andra världskriget, Vietnamkriget, diverse belägringar. Maken kan kalla mig krigsromantiker ibland.
Tror att det är dramatiken och kärleken som ändå finns där emellanåt, som jag är ute efter. Och hjältarna.
De som strävar efter fred på andra sätt än att dra vapen och ge igen.
För oavsett vilken sida soldaterna i en strid tillhör, så har de i den stunden mer gemensamt med varandra än med några andra. Och när de ändå skjuter på varandra snabbspolar jag.

Kan vi inte sluta bråka om mark? Om områden som vi anser är våra, om dess rikedomar och vatten. Eller för att vi helst inte vill leka med någon annan.
Jag önskar att alla ska få dansa barfota på gräset i sommar utan att skära sig på glasskärvor. Runt midsommarstången, för egentligen är vi bara morsgrisar allihopa.
Eller runt en totempåle. Den är ju trots allt stöpt i samma form. Precis som vi!

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...