Annons

Annons

Jag trodde bara jag var lat – men jag var dödssjuk

Stina blev allt tröttare. När hon till slut sökte vård gjordes en skrämmande upptäckt – hon hade bara fem procents hjärtkapacitet kvar!


hjartdonation

Varje dag cyklade hon till jobbet som pedagogisk resurs på en mellanstadieskola, men plötsligt orkade Stina Montan inte längre ta de där tramptagen.

På vattengymnastiken blev hon så trött att hon knappt orkade simma in till kanten eller komma upp ur bassängen.
– Men inte förstod jag att det var något med hjärtat – det fanns inte på kartan, säger 63-åriga Stina i Visby.

Annons

Hon skrattar lite när hon lägger till:
– Jag trodde först att jag blivit lat.

Gick till vårdcentralen

Stina gick först till vårdcentralen, men där kunde man inte hitta något galet.

Men när hon några dagar senare blev ännu sämre och tröttare körde maken Anders henne till akutmottagningen på Visby lasarett.
Där såg man ganska snabbt vad som var fel, minns Stina. Hon hade bara fem procents hjärtkapacitet och flögs i helikopter till Karolinska universitetssjukhuset.

Anders och den då 20-årige sonen Simon följde efter i flyg till Stockholm.
– De har varit med mig under hela resan, säger Stina och ler lite.

Läs också: Jag var död i 13 minuter

Orsakat av virus

Det var i början av 2010 och Stina hade aldrig tidigare varit hjärtsjuk. Det fanns inte heller någon hjärtsjuk i släkten. Men ett virus hade satt sig på hennes hjärta.
– Jag hade haft vinterkräksjukan och då blir man tydligen mer mottaglig.

Läkarna trodde först att hennes hjärta skulle återhämta sig, med hjälp av rätt medicin. Men så enkelt var det inte, visade det sig.
Om Stina ville kunde de sätta upp henne på en väntelista för ett nytt hjärta.
– Det fanns egentligen inget att välja på. Och jag tänkte hela tiden att allt skulle gå bra att de fixar det här, de är ju proffs.

Hon hoppades på att få komma hem till midsommar.
– Det är otroligt att man kan spetsa in sig på någonting sådant. Men jag är barnsligt förtjust i midsommar – det är en sådan härlig helg. Jag ville inte ligga på sjukhus då.

Läs också: Vi förlorade vår älskade son

Väcktes mitt i natten

I väntan på ett nytt hjärta låg Stina kopplad till en hjärt- och lungmaskin. Och så en natt någon månad senare väcktes hon och fick reda på att ett hjärta nu fanns till henne och att det var dags för operation.

Hon hade inte varit rädd eller orolig innan, men då kom plötsligt rädslan krypande.
– Jag kände: Tänk om det inte går. Det var första gången jag insåg att de skulle öppna mig.
Med ett skratt tillägger hon:
– Jag vet inte hur jag hade tänkt att de annars skulle få in hjärtat.

Men transplantationen, som genomfördes i april samma år, gick bra och inga komplikationer uppstod.
– Jag fick ett jättebra hjärta, utbrister Stina. Det började slå utan att de behövde sätta igång det. Helt otroligt.

Hon tar en klunk kaffe och berättar sedan att det enda hon vet om det nya hjärtat är att det kom från Norge. Hon skulle gärna vilja tala om för de anhöriga hur tacksam hon är.
– Inte så att jag behöver träffa dem, men jag önskar att jag på något sätt kunde förmedla att allt har gått bra.

Förtvinade muskler

Efter transplantationen låg Stina kvar på Karolinska sjukhuset i knappt en vecka. Hon blev sedan flyttad till Huddinge sjukhus där det finns en avdelning för nytransplanterade.

Det var kämpigt i början, alla muskler var förtvinade. Men Stina hade bestämt sig – målet var ju att kunna vara i stugan på landet till sommaren!
– Jag gjorde allt som de sa att jag skulle göra och blev snabbt pigg.

Efter ytterligare en tid av rehabilitering i Saltsjöbaden kom Stina i slutet av maj 2010 hem till Visby igen.
– Det var så härligt, åh så härligt. Men jag hade inte klarat det utan mina nära och kära. Utan dem hade jag inte orkat kämpa så. Man klarar det inte ensam – man måste ha peppning.

Läs också: Efter hjärtinfarkten fick jag ett chockbesked

Kämpade sig tillbaka

Stina sjukskrevs året ut men var fast besluten att ta sig tillbaka det aktiva liv hon levt före transplantationen. Att hon skulle cykla igen var en självklarhet – vattengymnastiken har hon dock blivit tvungen att sluta med. Hennes immunförsvar är försvagat på grund av medicinerna och i ett badhus är infektionsrisken för hög.

Men det är inget hon låter sig påverkas av.
– Jag är glad att jag lever. Och jag brukar cykla ner till Kallbadhuset efter jobbet och ta ett dopp. Det är livskvalitet för mig.

Lever i nuet

Stina har omvärderat saker och ting i livet och hakar inte längre upp sig på småsaker.
– Det låter kanske konstigt – och jag önskar såklart ingen att bli så sjuk – men jag har blivit bättre på att leva här och nu, även om det är lätt att falla in i vardagen. Det är ingen idé att planera att göra saker senare. Gör det du vill nu.

2014 drabbades Stina av bröstcancer, vilket ledde till en avstötning av hjärtat i februari förra året. Ytterligare en påminnelse om hur skört livet kan vara.
– Jag blev tvungen att byta mediciner och då blev det problem med hjärtat, förklarar hon.

Men sedan dess har allt fungerat bra. Cancern upptäcktes i god tid och utöver att man opererade bort bröstet har Stina inte behövt ytterligare behandling. Hon är tillbaka på jobbet.
– Nu går jag på provtagning varannan månad här i Visby och på kontroller i Huddinge var tredje månad. Just nu funkar allt så bra att jag orkar jobba 75 procent.

Stina lutar sig tillbaka och konstaterar återigen hur glad hon är över sitt nya hjärta – och hon påpekar hur betydelsefullt det är att fler tar ställning till organdonation.
– Det är jätteviktigt att man vågar prata om det. Det kan hända saker när som helst i livet och det gör skillnad att man bestämmer sig och tar ställning.

Stina tittar ut genom de stora fönstren.
– Om något skulle hända mig och de skulle kunna använda mina organ, då är det okej. Det hade jag bestämt mig för många år innan jag blev sjuk. Sedan respekterar jag självklart de som inte vill donera.

Många väntar på nya organ

  • Under 2014 blev 166 avlidna personer i Sverige organdonatorer. 2013 var siffran 151. Men trots ökande siffror är efterfrågan på nya organ fortfarande större än tillgången. Den 1 januari i år stod 756 personer i kö för att få ett eller flera nya organ.
  • Till donationsregistret kan du anmäla din inställning till att donera dina organ och vävnader:
    www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

Text: Lina Norman
Bild: Emelie Asplund

Läs också

Jag lever med 300 hagelkulor i kroppen

Jag har levt i skam i 45 år

Carina lever med endometrios

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...