Annons

Jag rockade som tomten och stoppades ganska snart …

Det var ett år som vi firade jul hos svärföräldrarna. Jag skulle bara göra en avstickare. Jag tog chansen att gå in i en annan roll än min vanliga. Att bli en helt annan person och få göra saker som jag inte brukar. Det var befriande.

Mejla
Dela (9)
Pinna

Illustration: Victoria Plantin

Det var en kompis som hade frågat om jag ville ställa upp. Alla barn och vuxna på hennes julfirande längtade efter tomten. Kunde jag inte komma och tomta hos dem på julafton? De bor nära svärföräldrarna och det kändes väldigt naturligt att göra det. Jag var hedrad över att vara den utvalda och sa förstås ja.
Egentligen var de nog öppna för att vem som helst i vår familj skulle anta utmaningen, men jag såg det som om de hade valt mig personligen.
Dagen började med jullunch hemma hos farmor och farfar och vi hade det mysigt tillsammans. Sen var det dags för Kalle på tv och farmors hemlagade fudge.
Jag fick hålla mig för att inte äta flest. Som tur var så var det inga papper kring godbitarna. Därför kunde ingen räkna ut hur många jag hade ätit genom att titta på antalet kolapapper framför.

Annons
Gilla Allers på Facebook

Våra barn, som var ganska små, var förväntansfulla inför vad kvällen skulle inbringa.
De fick vänta en stund till på dagens höjdpunkt. Tomten hade ett litet uppdrag först innan han kunde komma. Och mamma måste bara ut en snabbrunda och köpa Allers …
Maken och jag gick ner till källaren och han hjälpte mig att hitta en gammal rock. Jag satte ett brett läderbälte i midjan och en stor halsduk runt halsen.
Vi fann ett par rejäla stövlar som jag kunde ha och min outfit var fulländad. Nu fattades bara tomtemasken som var nödvändig för att ingen skulle känna igen mig.
Jag hade med den hemifrån. Jag tar den alltid med mig när jag ska fira jul borta för man vet aldrig när den kan komma till 
användning.
Jag hade gömt den väl i väskan för att barnen inte skulle hitta den.
Jag kan fortfarande inte uttala orden ”tomten finns inte” så att de hör det. Det kan inte mina föräldrar i min närvaro heller. Fast jag är 48 och har tomat flera gånger.
Det är som att det är en helig sammansvärjning att inte tala i de termerna.
Snart var min förvandling klar och jag var redo att ge mig iväg. Jag tyckte själv att jag var förtrollande magisk!
Maken hade varit min fe precis som Askungen hade sin. Han hade svingat sitt trollspö och gjort mig till det finaste man kunde vara – Tomten!
Jag startade genast den ”långa” vandringen till våra vänner. På vägen till huset bortom kröken mötte jag glada människor som hejade på mig. Det är ett litet samhälle men jag hade en publik.

Jag var en rockstjärna och hann inte långt innan jag blev stoppad. En man i ett angränsande hus stod ute och väntade på någon. Därinne i huset satt fler som var otåliga.
De trodde att det var mig de väntade på och det var det på sätt och vis. Men jag hade inte deras klappar. Mina skulle igenom en annan skorsten.
Det visade sig att det var en annan nisse som skulle komma till dem. Mannen ville ändå att jag skulle komma in och hälsa på alla innan jag gick vidare.
Jag ville inte göra dem besvikna på självaste julafton och tog mig därför mödosamt uppför trappan. Jag tog mig för ryggslutet efter den långa vandringen och pustade över säckens tyngd. Såsom tomtar gör.

Därinne blev de så glada över att se mig. Jag vinkade och pratade med dem en kort stund. Det värmde både dem och mig.
Det blev lite besvikna över att jag skulle gå så snart. Men deras tomte skulle snart komma till dem och nu väntade andra barn på mig. Hemma hos våra kompisar blev jag ordentligt välkomnad och jag hade att göra en bra stund innan alla klapparna var utdelade. Det var härligt att få vara den som gav. Och försöka spexa lite samtidigt.
Efteråt var jag alldeles varm under masken av att försöka prata ur tomteskägget.
Jag minns inte om jag därefter var tomte för våra egna barn eller om det var någon av kompisarna som kom och återgäldade tjänsten. Jag minns i alla fall att det var en bra julafton. Extrastunden som tomte i det främmande huset ska jag sent glömma!

 

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...