Annons

Jag kidnappades för att bli sexslav

Najlaas mamma sålde henne till ett barnlöst par – i hopp om att ge sin dotter ett bättre liv. Men för Najlaa blev det en mardröm som skulle vara i fyra långa år. Till slut lyckades hon fly till Sverige.

Mejla
Dela (25)
Pinna

I dag lever Najlaa ett bra liv, och hon har kämpat för att lyckas omvandla sina erfarenheter till något positivt.

Vi träffar Najlaa på Härnösands folkhögskola. I dag är hon 22 år och läser allmän linje på gymnasienivå för att kunna vidareutbilda sig. Hon beskriver sitt nuvarande liv som att hon känner sig fri. Och nu vill hon dela med sig av sina upplevelser: Hur hon som nioåring kidnappades och utnyttjades som sexslav under fyra års tid.

Annons

– Jag berättar inte för att vara duktig eller söka uppmärksamheten utan för att förhoppningsvis hjälpa tjejer som råkat ut för liknande saker.

Hon har bestämt sig för att ingen någonsin ska få ta sig rätten att trampa på eller utnyttja henne mer. Samtidigt har de svåra händelserna i hennes liv satt spår och hon har svårt att lita på människor, framför allt män.

Såren är läkta men ärren finns där i själen.

Najlaa berättar målande, men utan att vara sentimental, om det nästan ofattbara som hände henne.

– Alla tror att tjejer som blir utsatta för sådant dör, att de inte orkar leva, men jag är ett levande exempel på att det inte behöver bli så.

Kom till Sverige

En viktig person i hennes liv finns med som stöd under hela intervjun. Det är hennes mentor och lärare Anna Lindmark som träffade Najlaa för första gången 2015.

Hon har på nära håll sett Najlaas förvandling från arg tonåring till en mogen ung kvinna.

När Najlaa kom till Sverige som 13-åring var hon en rädd liten flicka men dolde det bakom en hård yta.

– När hon kom hit till skolan hade hon alla taggar utåt och jag minns hur hon himlade med ögonen. Jag tänkte att det kommer att ta lång tid att bygga en kontakt och tillit, säger Anna Lindmark.

Utvecklingen sedan dess har varit fantastisk, förklarar hon när hon vänder sig till Najlaa:

– Nu bor du ensam, håller på att slutföra din utbildning för att komma vidare. Du är en självständig ung kvinna som gjort en fantastisk resa, säger hon.

Mer läsning: Utan Helen hade jag blivit kriminell

För samtidigt som Najlaa var rädd och arg var hon fast besluten att börja ett nytt liv där det var hon som satte gränserna.

Najlaa växte upp i Irak med en frånvarande pappa och en ensamstående mamma som kämpade för att familjen skulle överleva.

De var sex syskon, två pojkar och fyra flickor, och Najlaa var nummer tre i ordningen.

Läraren Anna Lindmark på folkhögskolan har betytt mycket för Najlaa och blivit hennes mentor.

Pappan var en väldigt rik och mäktig man. På papperet var han gift med Najlaas mamma men egentligen levde han med sina nya fruar och sina yngre barn.

– Mamma var väldigt kärleksfull och jobbade dygnet runt som hushållerska för att försörja oss. Redan när jag var 5 år fick vi börja bidra genom att samla burkar och sälja kokt ägg och te till dem som jobbade på gatorna.

En ljuspunkt var när mamman tog med sig färsk frukt hem.

– Jag kände mig som världens lyckligaste barn, det krävdes så lite.

En dag kom kriget och allt förändrades till det sämre.

Familjen fick flytta från sitt hus till en bristfällig lägenhet på en militärförläggning.

Runt omkring dem var det brinnande krig med bombattacker och döda människor på gatorna.

– Min mamma försökte hålla oss trygga och sa att det snart skulle vara över men hon kunde inte jobba längre och till slut hade vi inget kvar.

Såldes för 50 000 kronor

Mamman blev allt mer desperat i sina försök att försörja familjen.

Hon hade lärt känna ett rikt par när hon jobbade som hushållerska och trodde sig ha hittat en lösning. Något som skulle hjälpa Najlaa till ett bättre liv.

– Hon berättade att det fanns en familj som inte kunde få egna barn och att jag skulle få bo hos dem och sköta hushållet.

Paret erbjöd sig att betala motsvarande 50 000 svenska kronor för flickan.

Pengar som hon insåg skulle göra stor skillnad för den egna familjen.

– Mina småsyskon skulle få gå i skolan och få nya kläder, så jag kände mig tvingad att hjälpa fast jag inte ville.

Kidnappades

Flytten blev början till ett helvete för Najlaa eftersom paret som skulle bli hennes nya ”föräldrar” hade en dold agenda. Kort efter att hon kommit till deras hem kidnappades hon och fördes till ett ställe där hennes familj inte kunde hitta henne. Hon flyttades först till ett par olika ställen i Irak och senare till Syrien. Där fanns det en stor marknad för unga flickor som dansare på olika klubbar och som sexslavar.

Åren efter det blev hon konstant misshandlad, drogad och tvingad att dricka alkohol.

Hon kämpade länge för att behålla sin oskuld men blev så småningom våld­tagen.

– Jag mindes min mammas ord: ”Förlorar du din heder, din oskuld, har du inget kvar att förlora.” Jag tänkte att inget spelade någon roll längre och jag blev alltmer olycklig.

Najlaa kände sig maktlös och var tvungen att acceptera det liv hon hade, det blev ”normalt”.

Mer läsning: Natascha Kampusch i dag: Livet efter fångenskapen

– I efterhand har jag tänkt att det kanske hjälpte mig att jag var så ung. Jag förstod inte riktigt vad jag utsattes för, säger hon.

Hela tiden i fångenskap levde ändå rebellen i henne kvar och hon flydde så ofta hon kunde i hopp om att få hjälp.

Sexslav

Men varje gång togs hon fast av polisen som hade en hemlig överenskommelse om att föra flickorna tillbaka till sina ”ägare”.

– De slog oss och sa att vi inte hade några rättigheter och att vi var födda för att leva det liv vi levde.

Till slut fick hon ändå gehör för sin vädjan hos en polischef.

– Jag berättade att jag hade kidnappats för att bli sexslav och bad på mina bara knän att han skulle hjälpa mig, säger hon.

Äntligen trodde någon på henne. Polischefen hjälp­te henne att komma till ett slags ungdomsvårdsskola i FN:s regi.

Där bodde hon tillsammans med ett 50-tal andra unga tjejer i 2,5 år. Hon trivdes med trygg­heten på anstalten, där enbart flickor fick tillträde, men när en familj från Kanada ville adoptera henne vägrade hon.

– Jag litade inte på vuxna, och då trodde jag fortfarande att jag skulle kunna åka tillbaka till min familj.

Najlaas kidnappare hade sagt till familjen att hon var död, och hon hade hört samma sak om mamman och syskonen.

När hon lyckades kontakta sin mamma blev mamman chockad och skickade pappan för att se om det verkligen var dottern.

– Jag ville så gärna träffa min mamma och krama henne, men pappa sa att jag var en hora och att jag inte skulle få följa med hem.

För att skydda Najlaa från familjen ville FN ordna ett nytt hem åt henne. Som 13-åring kom hon därför till Sverige och Härnösand, där hon flyttade in på ett boende för ensamkommande barn.

Livet hade satt sina tydliga spår och hon var livrädd för män.

När chefen för boendet gick fram för att hälsa henne välkommen den första dagen reagerade Najlaa starkt.

– Jag ryggade tillbaka och ville inte att han skulle röra mina händer. Jag var arg och undrade vem han var och vad han ville mig.

Thomas, som chefen för boendet heter, fick verkligen kämpa för att vinna hennes förtroende, förklarar hon och ler.

Då var hennes sätt att hantera rädslan att gå till attack genom att slåss och kasta saker. Men Thomas gav aldrig upp.

– Han fick en hel del saker kastade på sig, säger hon och skrattar. Nu är han min största förebild och ett enormt stöd. Vi har jättebra kontakt, och jag fick till och med kalla honom för pappa när jag fyllde 18 år.

Trygghet i Sverige

Åren på boendet har gett henne ett lugn och en stor trygghet. Efter bara åtta månader kunde hon prata svenska.

Det var under en lektion i skolan som det på allvar gick upp för henne vad det var som hon hade utsatts för.

– När jag gick på gymnasiet så pratade vi om sex och skydd och såg en film om våldtäkt. Då förstod jag vilket helvete mitt liv hade varit. Jag visste inget annat, men när jag insåg hur jag hade utnyttjats så bestämde jag mig för att inte skämmas eller vara tyst längre.

Mer läsning: Bunkerläkarens offer: Han rastade mig som ett husdjur

Trots att det är smärtsamt vill hon dela med sig av sin historia. Många av de flickor som hamnade i samma situation har tagit sina liv, förklarar hon.

– De kände skuld och tyckte inte att de var värda något och såg ingen framtid, tyvärr.

Hos Najlaa väckte det som hänt i stället en kamplust. De hade förstört hennes barndom, men ingen skulle få förstöra resten av hennes liv. Hon insåg att inget var hennes fel.

– Jag har fått jobba med min ilska, men som tur är har jag lärt mig att prata om det i stället för att slåss eller kasta saker.

Trots att mamman var den som sålde henne så känner Najlaa inget hat. Hon är övertygad om att mamman trodde att Najlaa skulle få ett bättre liv.

I dag har de regelbunden kontakt och varje gång de pratar säger mamman att hon lever med smärtan av det som hände, varje dag.

– Att hon gjorde ett dåligt val är hennes värsta straff. Jag älskar min mamma. Och jag har förlåtit henne.

I dag är Najlaa själv mamma till en tio månader gammal son, som hon beskriver som ljuset och glädjen i livet. När hon var gravid var hon rädd att få en flicka eftersom hon skulle kunna utsättas för samma saker som hon själv upplevt.

– Jag var glad att det var en pojke, för det är den ende man jag kommer att ha hundra procent tillit till. Jag ska uppfostra honom och han ska få höra vad andra
män har gjort mot mig för att han aldrig ska göra så själv.

Hon har separerat från barnets pappa och de har delad vårdnad som fungerar bra.

I framtiden vill Najlaa satsa på att föreläsa mer. För oavsett om det handlar om Irak, Syrien eller Sverige så finns det flickor och kvinnor som varje dag utsätts för olika former av övergrepp.

– Jag pratar för alla dem som inte kan, som behöver hjälp.
Vi bär alla på samma smärta oavsett om det handlar om våldtäkt, sexhandel eller att trycka ner någon. Jag hoppas kunna inspirera andra att höja sina röster och säga ifrån.

Text: Anika Sohlander
Bild: Pernilla Wahlman


Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...