Annons

Annons

Jag gifte om mig med min första man!

ALLERS LÄSARE BERÄTTAR: Min förste man var omöjlig att leva med, och till slut stod jag inte ut längre och lämnade honom. Men slumpen gjorde att vi träffades många år senare...

Mejla
Dela (84)
Pinna

Plötsligt vaknade alla de varma känslorna igen.

Bild: Shutterstock (Bilden är arrangerad)

Sören och jag blev tillsammans redan på gymnasiet. Vi var då båda alternativa i vårt sätt att tänka och att klä oss och hade speciella idéer om det mesta. När vi gifte oss höll vi en stor fest för vännerna och vi levde sedan i ett kollektiv i flera år. Jag älskade hur han var, hur han såg ut, hans idéer, hans sätt att röra sig, den känsliga munnen som hade så lätt till skratt… Problemet var bara att han var omöjlig att leva med.

Längtade efter något eget

Själv började jag med tiden att längta efter något eget men Sören hade inga tankar på att leva ”traditionellt”. Han ville dela allt med andra, men det som gjorde att jag till sist tröttnade var hans syn på fri kärlek. Jag ville inget hellre än att ha honom för mig själv, men han var inte en man som höll sig till en kvinna ens när han var gift.

Annons
Gilla Allers på Facebook

När vi började prata om att skaffa barn kände jag att jag inte längre kunde leva så här. Att få barn och bilda familj med en man som var tillsammans med andra kvinnor blev för mycket för mig. Så ville jag inte att mina barn skulle växa upp och jag ville inte försöka leva familjeliv i kollektivet.

Läs också: 4 kärlekspar vi önskar fanns på riktigt

Jag bestämde mig alltså för att det fick vara nog och lämnade Sören. Det var en mycket ledsen och förvånad man som stod där utan att förstå varför. Av gemensamma vänner fick jag höra att han hade blivit deprimerad efter skilsmässan och flyttat tillbaka hem till sina föräldrar. Många år senare hörde jag att han hade tagit upp sina studier igen och var på väg att bli färdig läkare.

Varm och omtänksam

Tiden gick och jag träffade Ove som var Sörens raka motsats, varm och omtänksam. I honom fann jag tryggheten och lugnet, och framför allt var han en alldeles underbar pappa till våra tre barn. Men ödet ville inte låta oss vara lyckliga för evigt. För snart sju år sedan drabbades han av hjärtinfarkt på väg hem från jobbet, och vi hann inte ens säga farväl till varandra innan han var borta.

Det var en svår tid men jag är tacksam för att våra barn både hann studera färdigt och flytta hemifrån så att han visste att det hade gått bra för dem alla tre. Att han sedan inte hann uppleva att bli farfar eller morfar är så tråkigt för det var något som han verkligen hade sett fram mot.

Jag var helt inställd på att leva ensam resten av mitt liv när jag en dag stötte på en person som jag kände väl fastän många år hade gått sedan vi sågs.

Halkat på vägen hem

Några veckor tidigare hade jag halkat på vägen hem och stukat foten så svårt att jag tvingades åka till akutmottagningen. Benet var fortfarande svullet och jag hade nu fått en tid för att bli röntgad. Och där stod han alltså, min före detta man Sören, det var han som skulle undersöka mitt ben.

Läs också: Estrid sökte kärleken i Allers – och fann den i Anna!

Vi hade inte träffats sedan skilsmässan och det kändes väldigt märkligt att se honom så här. Han hade blivit betydligt äldre, precis som jag, men de grå tinningarna klädde honom och jag tyckte att han var snyggare än någonsin. Det långa håret var nu kortklippt. Hans känsliga händer rörde sig på samma sätt som då och jag blev alldeles varm i kroppen när han rörde vid mitt ben. Vi kunde inte prata om gamla minnen där och då med personal omkring oss, så han föreslog lågt att vi kanske kunde ses i kafeterian en halvtimme senare då han var ledig.

Båda var berörda

Jag vet inte vem av oss som var mest tagen men det märktes att vi båda var berörda över att ses igen. Så arg jag hade varit på denne man när jag lämnade honom, och nu stod jag här och hade känslor på nytt. Det var som om vi aldrig hade varit ifrån varandra. Efter den dagen har vi fortsatt att träffas, och i julas samlade vi våra familjer och gifte om oss på nytt. Vi fick aldrig barn tillsammans men vi har båda barn på var sitt håll. Han är väldigt förändrad och har äntligen hittat det lugn han saknade i unga år. I dag vet jag att han trivs med att vara tillsammans med bara mig.

/Ingrid

Läs mer

svarmor

Jag blev vän med svärmor – efter skilsmässan

 

 

 

Jag började nätdejta efter 50

 

 

 

missbruk-mamma

Jag hittade min son livlös i en knarkarkvart

 

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...