Annons

Annons

Jag är en serienörd!

På bussen hör man många intressanta konversationer och den uppmärksamma kan även lära sig nya saker!

Mejla
Dela (12)
Pinna

christel_35

Illustration: Victoria Plantin

Det var vad jag gjorde för en tid sedan när jag råkade höra vad de unga killarna lite längre bak i bussen snackade om. Genom dem skulle jag lära mig ett nyord som jag aldrig hade hört förut eller ens visste fanns. Jag gissar att det faktiskt inte heller gjorde det för bara några år sedan och att det inte hunnit kvalificera in sig i akademiens ordlista. Men det beskriver perfekt sitt sammanhang och vad problemet gäller. Varför har ingen kommit på det förut? Eller är det bara jag som har missat det?

Annons

Diskussionen mellan busskillarna var i en trevlig ton, men det fanns en underliggande frustration och desperation. En av dem saknade något i sitt liv och bad de andra om råd. Det var då som han kläckte ur sig ordet. Han sa: ”Jag är serielös just nu, har du tips på någon bra serie som jag kan börja titta på?”

Serielös. Vilket underbart ord! Självklart heter det så. Det ligger i tiden och man förstår ganska snart vad det handlar om.
Och jag förstår precis hans desperation, för vem vill vara serielös? Inte jag, och inte min farmor när hon levde. Hon älskade att följa Rederiet och vi pratade ofta om det. Men då pratade man inte om att man var serielös om man inte hade något att följa. Ingen hade kommit på att man kunde säga så.

Att ordet har dykt upp nu tror jag beror på att vi kollar på mer och mer på serier, och det är ett älskat samtalsämne på jobbet och bland vänner. Vi som gillar samma serier har ett hemligt band. Nu kan vi följa Badhotellet och annat intressant när vi vill och det passar oss.

Vi måste inte bara titta när det sänds på tv utan kan gå in på olika play-kanaler. Det innebär att vi inte alltid ser på saker samtidigt. Men det gör det inte mindre intressant att diskutera. Jag inhämtar gärna tips och delar frikostigt med mig. Kan få höra: ”Stopp, berätta inte mer. Jag har inte sett alla avsnitten än, även om du redan har plöjt igenom alla åtta säsongerna.”

Och det är ett underbart frosseri när man hittar en serie att sätta tänderna i. Ett pärlband med tolv otittade avsnitt innehåller samma förväntan som en obläddrad bok. Jag vill gärna ha mer än en säsong att titta på och känner mig därför lite osäker på mitt senaste tillslag, ”Marseille” med Gerard Depardieu i huvudollen.

Det är makt och politik i den undre världen. Superspännande, men jag är rädd att det tar slut snart. Att det inte finns någon fortsättning. Jag tänker på serien under dagen även när jag gör andra saker. Det är som att figurerna i serien lever med mig. Och jag undrar stilla vad de pysslar med när jag arbetar och inte kan titta till dem. Sover de? Arbetar de också? De är så verkliga.

Jag medger: Jag är en serienörd och maken har svårt att hänga med i mina svängar. Han slumrar gärna framför tv:n.
Jag har inga problem att se flera avsnitt direkt efter varandra. Tidigare kändes det omoraliskt. Det var tvärtemot det jag lärde mig som barn: att man skulle vänta en vecka till nästa Falcon Crest-avsnitt.

Framför tv:n är jag inte journalist, i så fall en mycket modigare journalist som gräver fram skandaler, eller en politiker i Marseilles undre värld. Eller så är jag agent i amerikanska underrättelsetjänsten, inspirerad av Homeland som är en annan favoritserie. Jag kan också vara en motståndsman under andra världskriget eller helt enkelt Lauras mamma i Lilla huset på prärien. Allt efter sinnesstämning.

Jag lever mig in i rollkaraktärerna, tänker att det är jag. Känner och inspireras. Jag reser till platser där jag aldrig har varit förut och kanske heller inte kommer till. Jag lär mig massor, framför allt att jag har det ganska skönt hemma i tv-soffan. Att det inte är så dumt att vara jag. För jag är verkligen inte serielös!

Christel SkeppåsText: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här.

 

 

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...