Annons

”Ingvar Kamprads Ikea kommer att leva vidare så länge jorden består”

Ingvar Kamprads gärning kommer att prägla Sverige och världen för alltid, skriver journalisten Lars Klint i sin minneskrönika. Billyhyllorna, Klippan sofforna, all välgörenhet och stödet till hemmaorten Agunnaryd övertrumfar Nazistanklagelserna som han offentligt gjorde avbön ifrån.

Mejla
Dela (174)
Pinna

Det unika med Kamprad är hur starkt han påverkat vår livsstil

Ingen människa har rimligtvis präglat så många svenska hem som Ingvar Kamprad. Det är en stor sak, hans extremt framgångsrika möbelsaga Ikea.

Det unika med karln är hur starkt han också påverkat vår livsstil, vår kultur och våra värderingar. Med sin affärsidé som fick gro och utvecklas i  ett stramt småländskt klimat. Men framför allt med en personlighet som gick rakt in i den svenska folksjälen. Ja ganska snart fick fäste också i land efter land, runt hela jordklotet. 

Han utsågs aldrig till Sveriges sexigaste, bäst klädda, jag tror inte ens populäraste man. Men det var något alldeles speciellt med hans tålmodiga, fasta utstrålning. Det sipprade underfundighet, sparsamhet och idogt arbete ur porerna på honom. Det lämnade spår, det inspirerade, det skapade Ikea-andan. En egen företagsatmosfär, där de småskaliga idealen med säte i Älmhult alltid haft det starkaste inflytandet, även när rörelsens globala tillväxt sprängt alla gränser.

Annons

Ingvar Kamprad hemma i Agunnaryd 2013 när lanthandelns servicecenter invigdes.

Ingvar Kamprads betydelse

Två dagars reportageutflykt till Älmhult för ett par år sedan bekräftade Ingvar Kamprads enorma betydelse för samhället, bygden, människorna. Allt kretsade kring Ikea och historierna om grundarens egna bedrifter var oändliga. Och ofta alldeles sanna. Som hans insatser för att rädda lanthandeln i Agunnaryd, förse trakten med en bensinpump. Ordna elgeneratorer så att inte strömförsörjningen skulle slås ut som under stormen Gudrun. Och ett fikarum där han kunde slå sig i slang med andra pensionärer på hemorten. 

Hur han själv på arbetsplatsen bromsade en tänkt prishöjning på korv med bröd, reglerade smågodiset och provlåg nya sängkonstruktioner. Ja, in i det sista var han väl insatt i sortimentet och i de instruktioner kunderna fick till ihopsättning av varorna. Han trummade in Ikea-andans motton i personal och ledning: ”Sortimentet – vår identitet. Enkelheten är en dygd”, är två av budorden.

Det är så där vi vill ha det ordnat i den allt mer komplicerade, stressade och digitaliserade omvärlden. Inget krångel, ärligt, rättframt, vardagsnära, lite lagom ödmjukt och återhållsamt. De nazistanstrukna villfarelserna under andra världskriget gjorde han avbön från och fick av allt att döma folkets förlåtelse.

Själv har jag möblerat vartenda hem i snart 50 år med Ikea som bas. Jag minns sensationen när det runda varuhuset öppnade i Kungens kurva utanför Stockholm 1965. Det andra efter Älmhult. Det förändrade snabbt hela köpmönstret för inredning och möbler. Det var åtkomligt, billigt, lättfraktat och modernt. Så otroligt annorlunda och fräscht mot branschen i övrigt där det mesta var snobbigt, tungt och dyrt. Här kunde till och med vi skolungdomar hasa runt och drömma. Provsitta fåtöljerna som redan då hade säregna, men tilltalande namn. Ta en läsk i en slags kaféhörna.

Men nog fanns det ett visst motstånd till en början. Mot kvalitet, mot själva den folkliga, populistiska tonen. Det fanns kretsar där det inte var fint nog att handla på Ikea. De levde kvar rätt länge. Kanske finns det någon spillra än i dag. Det var ingenting Ingvar Kamprad brydde sig om eller kunde göra något åt. Han hänvisade bara till ett par andra teser i ”Ikeabibeln”: ”Ikeaandan – en stark och levande verklighet. Linje annorlunda. Att med små medel nå goda resultat. Att ta ansvar – en förmån.”

En sagolik person, en exempellöst framgångsrik nasare och företagsledare. En kundernas försvarare och de anställdas pålitliga vän och föredöme i alla väder. Nu är han borta.

Jag hämtar ett ljus i storpacken som köptes på Ikea till i julas. Billyhyllorna sitter för tätt så jag flyttar det till en ledig plats intill skivsamlingen i den gamla Bossehyllan i stället (den är visst omdöpt till Ivar numera). Jag snabbläser texten i datorn som står på soffbordet Lack. Filar fram det sista bekvämt nersjunken i en Klippansoffa.

Ingvar Kamprads livsverk kommer att leva vidare så länge jorden består, antar jag. Och läser slutbudordet i möbelhandlarens bibel, testamentet till sina anställda:

”Det mesta är ännu ogjort. Underbara framtid!”

Av: Lars Klint, mångårig journalist och tidigare chefredaktör på Kvällsposten.

Läs mer: Kungen hyllar Ingvar Kamprad

Läs mer: Ingvar Kamprad är död – nu hyllas han

Ikeas sajt var nyheten om Ingvar Kamprads bortgång det som mötte alla sajtbesökare under söndagen den 28 januari.

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...