Annons

Annons

Jag hittade ett sätt att hantera sorgen efter min make

Efter en trasslig uppväxt hade Kitt hittat glädjen och tryggheten i kärleken Mathias. Men just när alla bitar äntligen fallit plats rasade tillvaron samman. Hennes make Mathias drabbades av en hjärntumör och Kitt och dottern Astrid blev ensamma kvar.


Kitt och hennes Mathias hann dela sju år tillsammans.

Kitt och hennes Mathias hann dela sju år tillsammans.

Kitt blev änka mitt i livet

Bakom en ganska oansenlig dörr inne på en gård i skånska Ängelholm ligger Cross Fit, en lokal där man kan träna sporten som innehåller såväl intervallträning, som gymnastik och kroppslyftövningar. För ägaren Kitt Iversen blev gymmet ett andningshål när livet förändrades för alltid.

Annons

– Utan träningen vet jag inte hur jag hade klarat den första tiden efter att min man Mathias dog, berättar Kitt, 38.

Läs också: Jag gifte om mig med min första man!

Kitt är född i Ängelholm men växte upp i Helsingborg. Hon hade en trasslig barndom och en pappa som var frånvarande. Besök från socialen var ingen ovanlighet. Därför slöt hon sig som tonåring och var svår att få kontakt med. Trösten fann hon framför allt genom musiken och favoritbandet The Doors med sångaren Jim Morrison. Men det fanns även stöd på annat håll.

– Mina kompisars föräldrar såg mig även om jag inte ville bli hjälpt. De stack till mig och mamma lite pengar och mat. Det är fascinerande hur lite som behövs för att rädda livet på en annan människa.

Träffade maken genom vänner

När Kitt flyttade hemifrån började livet vända till det bättre. Hon flyttade till Ängelholm, fick jobb och pojkvän. Mathias, som senare blev hennes make, var från början bara en i kompisgänget från skoltiden. Men när de träffades som vuxna – och båda var singlar – så såg de på varandra på ett nytt sätt.

– Vi fann varandra direkt. Han var glad, enkel, lätt att ha att göra med, gillade att resa och göra ”goa” grejer som att grilla och gå på konserter. Han var rolig. Jobbade som maskinoperatör i Ängelholm och var egentligen min motsats. Jag är driven och energisk, han var mer typen som gillade att vara ledig när han kom hem från jobbet.

– Han lärde mig att leva. Jag hade aldrig varit på någon semester, hade aldrig rest utanför Sverige. När han föreslog att vi skulle åka på semester trodde jag att jag inte gillade att resa. Jag hade ju aldrig gjort det.

Bildade familj

Första semestern tillbringade de på Bali i sju veckor. Det var förstås inte svårt att gilla. I dag är resandet en del av Kitts liv.

– Mathias lärde mig massa annat också. Som hur en vanlig familj fungerar. Jag undrade så över varför han pratade med sin mamma så ofta. Blev förvånad när hans föräldrar frågade hur jag mådde. Allt var helt nytt för mig.

Läs också: Min dotter är synsk

Kitt och Mathias flyttade ihop och ganska snart därefter blev Kitt gravid med Astrid. Livet kunde inte vara mer perfekt, med familj, ett tryggt hem och en djup kärlek.

kitts-make-dog2

En bild av Mathias och dottern Astrid.

Symptomen visade sig vara hjärntumör

Mathias och Kitt hann dela sju år tillsammans. Julen 2012 var dottern Astrid tre år. Det var då som Mathias fick veta att han hade en hjärntumör.

– Visst hade jag märkt att han blivit lite annorlunda. Jag trodde att vi hade en svacka i förhållandet eller att det var något på jobbet. Han började glömma saker, som att ge Astrid mat eller att gå till jobbet. Jag trodde att det var stressrelaterat. Jag tänkte aldrig att det kunde vara en hjärntumör.

Först när huvudvärken kom sökte de vård. Kitt och Mathias trodde att det handlade om migrän.

Läs också: Kenneth har förlorat sin fru och två döttrar till cancer

– Jag kommer fortfarande ihåg när jag satt ute i väntrummet när han röntgades och hur två allvarliga läkare gick in i rummet. De förstod direkt hur allvarligt det var. Mathias hade åtta procents chans att överleva de närmaste tre åren. Han kördes direkt till Skånes universitetssjukhus i Lund för operation.

Opererades

Kitt ser plågad ut när hon tänker på hur hon satt där och väntade på honom och tittade på bilder i mobilen för att fördriva tiden. Då, innan hon visste.

Läs också: Michelles plötsliga död var ett mysterium

Mathias opererades och trycket i hjärnan släppte för ett tag. Hans humör, minne och liv blev som vanligt. Samtidigt funderade Kitt på att sluta sitt jobb på Friskis & Svettis och starta ett gym.

– Jag kunde ha stannat kvar på min gamla arbetsplats, men från det att vi lämnade sjukhuset levde vi som i ett vakuum. Vi bestämde att ”det här ska gå bra”. Sedan pratade vi aldrig om det.

Glömde sjukdom på gymmet

Mathias blev bra igen och vi körde på. Han tyckte om idén om gymmet och det engagerade hela familjen. Det gav honom något annat att tänka på.

– Det var från början min dröm att ha en egen träningsanläggning, men när Mathias blev sjuk blev det även ett ställe för honom att glömma sjukdomen.

Läs också: Sjukdomen stal mig från mina barn

Två månader senare åkte de på semester till Las Palmas. Därefter skulle behandlingen med cellgifter sättas igång. Han mådde okej, men var lite tagen. Han såg framåt och längtade efter att kunna börja jobba igen.

Fick svåra kramper

Men sedan kom krampanfallen och då förändrades allt.

– Astrid hittade sin pappa i kramper. Sjuksköterskan i ambulansen sa att fler anfall var att vänta. Från den dagen kunde jag inte låta Astrid vara ensam med sin pappa.

Genom en stiftelse fick de låna en stuga i Sälen dit de åkte med vänner och familj.

– Det var då vi förstod hur dålig Mathias var. Jag insåg att han inte skulle kunna ta sig upp till övervåningen i vårt hus när vi kom hem. Jag ringde från Sälen och ordnade att vi fick hem en sjuksäng.

Tappade hoppet

Sedan dröjde det inte länge förrän Mathias fick beskedet att det inte fanns mer att göra. Inga fler mediciner att ta. Inga fler ingrepp att göra. Det tog bara några veckor.

– Det var som om han tappade allt hopp, all vilja. Han satt i rullstol och hade dagar då han inte kunde gå alls.

I den vevan beslöt de sig för att gifta sig.

Läs också: Kärleken räddade mig från självskadebeteendet

– Det var min idé. Just dagen vi gifte oss var sista dagen han var på benen. Vi dansade till Johnny Cash och det var precis att han kunde skriva på bröllopscertifikatet.

Bara kort tid därefter dog Mathias, hemma i vardagsrummet.

– Det blev väldigt naturligt. Han låg mittibland oss och plötsligt tog han sitt sista andetag. Samtidigt var det väldigt konstigt. Sjukpersonalen konstaterade att han var död och frågade vad han skulle ha på sig. Hur bestämmer man sådant?

Livet efter döden

Livet efter döden blev helt annorlunda. Mathias hade varit den som var den lekfulla, som låg på golvet och skojade med Astrid, som var fem år när han gick bort.

– Jag har inte riktigt leken i mig, men jag fick lära mig och hitta andra som kunde leka med henne.

Kitt fokuserade på träningen för att få tänka på något annat och för hålla sig fysiskt stark, för att orka.

– Min syn på träning förändrades, från att jag mest hade tänkt på tävling till att se träning som ett redskap för välmående.

I dag kan Kitt hantera sorgen, mycket tack vare sin träning.

I dag kan Kitt hantera sorgen, mycket tack vare sin träning.

Tårta i minneslunden

Mathias minne hålls levande genom bilder och berättelser.

– När vi gjorde om Astrids rum ville hon bara ha bilder på sin pappa i ramarna.

De besöker minneslunden och har picknick och tar med tårta då Mathias skulle ha fyllt år.

Läs också: Jag vill att barnen ska minnas mig med glädje

— Det är en av de bästa platserna på jorden. Ibland kommer jag in i det vanliga gnället och då är det skönt att ha en plats att gå till och landa. Egentligen borde alla ha en sådan plats där man kan lägga sitt gnäll och sedan stänga grinden efter sig.

Hon har sörjt mycket.

– Det är klart att jag har gråtit och gråter fortfarande mycket. Men i dag kan jag gå in och ut ur sorgen. Det hjälper att jag har Astrid. Jag måste ju gå upp ur sängen varje dag.

Hjälper i sorgen

Att Astrid finns hjälper även Mathias föräldrar och nära familj att bearbeta sorgen. Astrids farmor tar hand om henne ofta.

Kitt säger att det kan kännas jobbigt att se bilder av sig själv innan de visste om Mathias sjukdom.

– Då var jag en annan person. Jag kan sakna att vara så sorgfri, att tro att man är odödlig. Samtidigt har jag fått en erfarenhet som berikar mitt liv så att jag kan berika andras.

Läs också: Jag förstod inte hur jag skulle kunna överleva sorgen

Kitt känner att det har hjälpt att hon alltid varit öppen med Mathias sjukdom och om sin sorg.

– Många människor runt mig har gett mig otroligt stöd. Genom att vara på gymmet får jag del av den positiva energin som finns och kan också ge mycket tillbaka.

Hon är tacksam att hon har sina vänner. Första året släppte de allt för att göra livet lättare runt årsdagar och högtider. De tog sig tid, stannade länge, drack te och pratade.

En ny person

I september är det två år sedan Mathias dog.

– Många undrar nog när jag ska gå tillbaka till mitt liv. Jag har förändrats. Jag lägger inte tid på oviktiga saker som tar energi. Jag låter trädgården vara, jag kan bjuda hem folk utan att städa, jag är ärligare, hårdare och har lättare att säga till vänner när jag tycker att de prioriterar fel och börjar stressa iväg i onödan.

Läs också: Trots sorgen kan vi skratta tillsammans!

Hon hoppas kunna träffa en ny man för att börja ett nytt kapitel i sitt liv, men är lite rädd att hennes historia kanske kan verka skrämmande för vissa män efter allt hon gått igenom och att sorgen fortfarande känns så närvarande. Det får ta den tid det tar att hitta ny kärlek och ny lycka.

Har gått vidare

I dag föreläser Kitt om sina erfarenheter.

– Jag vill få människor att förstå att man själv väljer hur livet ska bli, att man inte behöver vara ett offer. Att Mathias dog är ingen ursäkt för att inte göra vad jag kan och vill. Det finns ingenting som inte går att lösa. Det innebär kanske att vi ibland måste släppa på vissa saker och säga:

”Okej, det gick inte. Men vi måste gå vidare och göra våra val.”

– Positiv psykologi handlar om att man inte behöver vara glad hela tiden utan att man förstår att livet är upp och ner ibland. Att inte vara rädd för det.

Läs också: Kärleken till Jenny hjälpte mig att lämna drogerna

Samtidigt som Kitt bearbetar sin sorg pratar hon ofta om känslor med sin dotter.

– Jag försöka få henne att förstå att det är okej att vara ledsen ibland. Det är jag också.

Text: Maria Eriksson
Bild: Christel Lind, privat



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...