Annons

Annons

Fina hyllningen till Gösta Ekman “Inte lika roligt utan Gösta”

Den folkkära skådespelaren Gösta Ekman berörde på djupet. Nu har han fått en sista avskedshyllning på ett fullsatt Dramaten. "Det blir inte lika roligt utan Gösta" sa Marie Göranzon under minneskvällen.

Mejla
Dela (159)
Pinna

Gösta Ekman. Bild:
Rolf Adlercreutz/IBL Bildbyrå

Gösta Ekman dog efter en tids sjukdom tidigare i vår vid 77 års ålder. Gösta blev känd för den stora allmänheten genom Hasseåtages revyer, bland annat från ”Gula hund” 1964. Därefter spelade han i en lång rad filmer och tv-produktioner. För många är han känd för sin roll som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson i filmerna om Jönssonligan.

Annons

De senaste åren var han verksam som skådespelare och regissör vid Dramaten och som professor vid Teaterhögskolan. Gösta Ekman gick hem i både TV-sofforna och de fina salongerna och lockade till både skratt och eftertanke.

Vid begravningen i Katarina kyrka i Stockholm var, förutom familjen, många av Gösta Ekmans kolleger från teater och film på plats för att ta avsked.

Bland dem till exempel Johan Ulveson, Jonas Karlsson, Grynet Molvig och Barbro ”Lill-Babs” Svensson.

– Jag minns honom som en av de roligaste personerna jag träffat, sade skådespelaren Peter Dalle till Aftonbladet innan ceremonin hade börjat.

Hyllade en rolig slitvarg

Nu har även Dramaten hållit en minnes- och hyllningskväll till vännen- och kollegan Gösta Ekman. Salen var fullsatt och på scenen tog bland andra Marie Göranzon och hennes man Jan Malmsjö till orda, skriver Expressen.

Jan Malmsjö berättade bland annat att han och Gösta kallade varandra för lillebror och storebror. Jan, några år äldre, var storebror.

– Vänskapen var det allra finaste jag fick av honom, sade Jan Malmsjö.

Marie Göranzon talade bland annat om hur tomt det skulle bli utan den roliga slitvargen Gösta.

– Man blir inte en av världens största komiker om man inte är en slitvarg. Man kan inte bli det bara på talang, fortsatte hon.

Sjöng ”Death is not the end”

Johan Rabeus talade om att den äldre kollegan Gösta varit hans idol. En idol som lärde honom mycket. Bland annat att ta fram ”vansinnet” i spelet.

Ett repetitionssätt som inspirerade Rabaeus i sitt skådespel. Ibland så mycket att till och med läromästaren Ekman bad honom att tagga ner.

Under minneskvällen bjöds det även på sång från scenen. Bland annat från Örjan Ramberg som sjöng Bob Dylans ”Death is not the end”.

 

 

 

 

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...