Annons

Annons

Eva Rydberg inför julkalendern: ”Vore hemskt synd om alla barn”

Eva Rydberg har spelat teater så länge hon kan minnas och vi har ju sett 
henne både på scen och i tv-rutan. Nu är hon aktuell i årets julkalender. 
Efter roller i såväl Teskedsgumman som Trolltider är detta faktiskt 
femte gången som Eva hjälper oss att räkna ner till dopparedagen!

Mejla
Dela (165)
Pinna

Foto: Janne Danielsson/SVT

Eva Rydberg gör sin femte julkalender – och jubilerar på Fredriksdalsteatern

Eva Rydberg, 74, gjorde succé i huvudrollen i Farmor och vår Herre på Helsingborgs stadsteater. En fredag i februari gjorde hon sin sista föreställning som farmor Agnes Borck i den hyllade pjäsen. Därefter hade hon bara helgen för att vila upp sig innan hon omedelbart startade arbetet med nästa roll – den barnsliga professor Siv Styregaard i årets julkalender på SVT, Jakten på tidskristallen.

Annons
Gilla Allers på Facebook

– Det har varit ett stort nöje att göra henne. Det är roligt att spela ut alla känslor, på det sätt som barn kan vara, säger Eva.

Hon har många roller att jämföra med. Eva har spelat teater nästan så länge hon kan minnas, och vi känner henne från många scener och sammanhang. I sommar har hon också varit teaterchef på Fredriksdalsteatern i Helsingborg i 25 år.

Asrin, Lima och Max

Det här året har uppdragen avlöst varandra. Hon har haft så mycket att göra inom både teater och tv att hon tvingats att tacka nej till flera erbjudanden. Tiden har inte räckt till.

I årets adventskalender jagar hennes roll efter tiden, eller närmare bestämt tidskristallen, tillsammans med barnen. Jaga tid gjorde även Eva själv. Under inspelningen av julkalendern i Stockholm gällde det att vara i tid till sminket om morgnarna.

– Jag skulle egentligen vara på plats klockan sju men jag fick dispens till halv åtta!

Här förvandlades Eva till professorn, en nog så krävande roll.

– Jag springer och flyger omkring. Jag ska föreställa någon som är hundra år men det går inte riktigt ihop med rörelsemönstret. Jag är mer i den ålder jag är, säger hon med ett skratt.

Historien i julkalendern är att onda krafter planerar att stanna tiden dagen före julafton. Barnen Asrin, Lima och Max går på en skola för barn med speciella förmågor och bara de kan resa till universums mitt och stoppa de ondskefulla planerna. Annars blir det inte julafton.

– Det vore hemskt synd om alla barn. Jag tycker själv mycket om julen!

Eva som professor Styregaard. Bild: Ulrika Malm/SVT

Eva minns sin barndoms jular och hur hon älskade alla förberedelser hemma i Malmö, där hon är uppväxt.

– Far var bra med julen. Han höll på traditionerna och jularna var helt underbara.

Eva visste att det började närma sig när lutfisken skulle förberedas.

– Far brukade också göra en grön likör som vi fick provsmaka med tungan. Ett par dagar före jul brukade han och jag hämta granen någonstans på söder. Mor handlade och griljerade skinkan.

Nu är det Eva som håller på traditionerna när släkten firar tillsammans.

Dottern Birgitta har två små flickor, Astrid och Vera, 6 och 21/2 år gamla. De bor bara tio minuter från Evas hem utanför Helsingborg.

– Om det ges tillfälle kommer jag att titta med Astrid på adventskalendern. Det är en mycket bra och spännande historia i år, helt outstanding, men det är bra med en vuxen bredvid i den åldern.

Det är en science fiction-historia och det är en genre som Eva gillar.

– Tony, min man, är inte så förtjust, men jag gillar sådant som Men in black med Will Smith!

Som professor Styregaard åker Eva och barnen upp i rymden genom hennes ”portal”. Att fara dit är inget som hon drömmer om privat.

– Jag tror att vi ska vara här på jorden. Här finns mycket att göra och många att hjälpa. Jag tycker att vi ska koncentrera oss på det.

Som liten trodde hon att hon kunde flyga. Hon stod på piskställningen på gården och övade.

– Jag flaxade och flaxade. När det blåste ute sprang jag omkring ute med en stor sjal. Jag förstod inte varför jag inte lyckades. Jag var nog fem år.

Teskedsgumman, Trolltider och Superhjältejul

Det här året är femte gången som Eva är med i SVT:s adventskalender. Första gången var 1967 i Teskedsgumman med Birgitta Andersson.

– Jag spelade en journalist som intervjuade Birgitta Andersson som vunnit en baktävling. Jag var med i ett eller ett par avsnitt.

Andra gången var 1975 mot Beppe Wolgers i Långtradarchaufförens berättelser. Därefter var hon med i omtyckta Trolltider 1979 om troll och vättar. Den gick i repris några år senare.

– Jag kommer tydligt ihåg inspelningen. Det var roligt. Men det var lite bökigt och tog tid då vi skulle vara små.

2009 var hon med igen, denna gång i Superhjältejul som superskurken Gjerta som hatar skratt, motsatsen till Eva.

– Både hon och Styregaard är lite smågalna och elaka. De har varit roliga att göra. Det ger mycket att spela tillsammans med barn och gå in i deras energi. De är så entusiastiska.

Eva som Kleva 
alias Gloria 
i Trolltider från 1979. Bild: Lars Wiklund/SVT

Tog över Fredriksdalsteatern efter Nils Poppe

På frågan om hur det kommer sig att hon tillfrågats flera gånger om att vara med i julkalendern har Eva ingen aning. Hon har i princip aldrig sökt ett arbete, utan alltid blivit tillfrågad.

– Förutom en gång i 35-årsåldern när jag sökte till musikalen Chorus Line. De ville tvunget att jag skulle söka men det föll på att jag var ett känt namn. Annars hade jag fått rollen, fick jag veta flera år senare.

Ändå har hon inget stort självförtroende gällande sina prestationer.

– Jag tycker inte om att titta på mig själv. Jag tycker att alla andra är så bra utom jag som är urdålig. Nu har jag insett att även andra kan känna så och har blivit vän med mig själv.

Arbetet med årets julkalender höll på hela våren fram till maj. Inspelningarna var klara en fredag. Och precis som mellan tidigare uppdrag startade hon nästa sak efter bara en helgs vila.

Det var repetitionerna av pjäsen Hotelliggaren på Fredriksdalsteatern, en av de bästa farserna hon vet.

Eva tog över som teaterchef på Fredriksdalsteatern efter Nils Poppe när han slutade 1993. Det är den rollen som tar det mesta av hennes tid under året och hon älskar det.

Birgitta, Astrid, Robert, 
Eva och Kalle på en 
bild för några år sedan. 
Både dottern, svärsonen och sonen är artister. Bild: IBL

Hon beskriver hur härligt det är att som artist få spela under bar himmel i stället för under ett mörkt tak. Att få höra fåglarna sjunga under repetitionerna.

– På en utescen händer mycket. Ibland kommer det upp katter och en gång kom Sven Melanders hund upp.

När fåglar landar på scenen och spatserar omkring skrattar publiken.

– Då måste vi stanna upp. Det går inte att vara roligare än ett djur!

Eva sätter upp de pjäser hon själv tycker om.

Hotelliggaren var populär i somras, trots att de hade vädret emot sig. I trettonhelgen visas den på tv.

Hon beskriver det stora kamratskapet i teatertruppen.

– Vi blir som en stor familj. Nisse (Nils Poppe) tyckte att det var betald semester. Det kanske det inte är men jag förstår att han inte ville sluta förrän kroppen sa till.

Eva känner något liknande.

– Så länge det finns roller som jag kan spela och jag orkar kommer jag att göra det.

Arbetet med jubileumssäsongen på Fredriksdal nästa år har startat och dessutom är Eva en av regissörerna till Hillesgårdsrevyn i Skåne med premiär på trettondagsafton. Det är något hon har varit engagerad i under många år.

Eva Rydberg och maken Tony Johansson. Bild: IBL

Styregaard i jakten på tidskristallen

När hon hinner försöker hon hjälpa till med barnbarnen.

– Under december ska jag köra lilla Astrid till repetitionerna på stadsteatern. Hon ska spela barn till Gustav Berg som spelade mitt barnbarn i Farmor och vår Herre …

På julafton samlas hela familjen Rydberg hemma hos dottern Birgitta och hennes man.

– Vi brukar börja med sillbord kring lunch och sedan blir det en julpromenad. Under dagens lopp blir det varmrätter och många julklappar, mest till barnen.

Eva har inga speciella julklappsönskningar för egen del.

– Jo, städning i alla skåp och lådor. Men det får jag nog göra själv, skrattar hon.

På juldagen serverar hon kalkon hemma hos sig och Tony.

I granen hänger alltid en liten ängel i orange klädnad inuti en kula som är från hennes barndom.

– Jag fick den när jag var liten på 1940-talet, och det är det enda som är kvar.

Hon tycker att tiden bara går fortare och fortare och önskar ibland att dygnet hade fler timmar.

– Jag tror inte bara att det är jag utan även att yngre känner så, att de inte hinner med. Jag trodde att jag skulle få mer tid med åren. I stället har det blivit värre. Jag har mindre tid!

Så nu gäller det att Eva alias Styregaard faktiskt hittar tiden – spetsen på tidens kristall.

Inte minst om Eva och alla vi andra ska kunna fira julafton så småningom!

 

Text: Christel Skeppås

Bild: IBL och SVT

 

Missa inte: Nostalgi! 5 julkalendrar vi aldrig glömmer

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...