Annons

Annons

En fyrverkeripjäs exploderade i Alberts hand

Leken slutade med en katastrof – en odetonerad fyrverkeripjäs exploderade i Alberts hand. 
Mamma Jessica glömmer aldrig telefonsamtalet hon fick två dagar efter nyårsafton.

Mejla
Dela (131)
Pinna

”Jag har hittat din son och han har sprängt sönder sin hand”

Albert och hans mamma Jessica uppmanar alla som skjuter iväg raketerna att städa upp efter sig så att inte andra kan skadas.

Affärerna har precis börjat skylta med att de säljer fyrverkerier till nyårsfirandet när vi kommer hem till 13-årige Albert och hans mamma Jessica Andersson, 43 i skånska Klippan.

Annons

Som genom ett mirakel är Albert nästan helt återställd efter den svåra olyckan i början av januari i år när en fyrverkeripjäs exploderade i hans hand och klöv den på mitten.
Elva månader efter olyckan är ärren efter operationerna det enda som vittnar om olyckan, och att han fortfarande inte kan räta ut långfingret.

Men något nyårsfirande med raketer blir det av naturliga skäl inte i år.

– Jag kan inte ens känna lukten av krut utan att bli svimfärdig och illamående. Jag vill aldrig känna den lukten igen, säger Albert och sätter sig i soffan bredvid sin mamma.

Exploderade i handen

Jessica och hennes son vill berätta om vad som hände för att varna andra.

– Vi kräver inte något förbud av fyrverkerier, men vi vill uppmana alla som skjuter iväg raketer att städa upp efter sig så att inte andra kan skadas, säger hon.

Läs också: Jimmi, 18, förlamades efter olyckan: ”Det är hemskt”

Det var nämligen det som hände Albert. Måndagen den andra januari 2017 lekte han med tre kompisar i ett skogsområde en kilometer från hemmet.

– Två av mina kompisar hade med sig delar av en fyrverkeri-
låda som de hade hittat dagen innan. Jag tror att det var det som kallas färgbomb.

De fyra killarna parkerade sina cyklar vid en gångstig och gick längre in i skogen där de tänkte sätta eld på de odetonerade raketerna. Alberts minnesbilder av sekunderna precis innan själva explosionen är lite suddiga, men han kommer ihåg att han skulle sätta eld på en raket som han höll i handen.

– Meningen var att jag skulle kasta upp den i luften när jag fått fyr på stubinen. Jag höll raketen i vänster hand och tändaren i den högra.

Men Albert hann knappt reagera innan raketen exploderade i hans hand. Den cirka tio centimeter korta stubinen brann ner på ett ögonblick.


– Det blev helt vitt och bara pep i öronen på mig. Konstigt nog gjorde det inte ont i handen.

– Det berodde nog på chocken, tillägger hans mamma.

Explosionen var så kraftig att den klöv Alberts hand mellan vänster långfinger och ringfinger. Båda fingrarna skadades svårt, tummen hängde löst och det öppna såret löpte från fingrarna och cirka 6–7 centimeter ner mot handflatan.

– Mina kompisar började springa och jag sprang efter dem upp mot cykelvägen.

Rädda och chockade

Två av killarna var så rädda och chockade att de cyklade hem så fort de kunde, men en av dem stannade hos Albert på gångstigen. Där fick de hjälp att larma 112 av en kvinna som var ute och rastade sin hund.

– Jag kommer ihåg att jag hade lagt mig ner vid gångstigen, berättar Albert.

Läs också: Zandra fick amputera benet när hon var 12

Klockan var ungefär tolv när olyckan hände och Jessica befann sig i lunchrummet på sitt jobb på bilbesiktningen när hennes telefon började ringa.

– Det samtalet glömmer jag aldrig, säger hon. Kvinnan som ringde sa ”Du känner inte mig, men jag har hittat din son och han har sprängt sönder sin hand”.

Först förstod hon inte exakt vad det handlade om. Bara att något mycket allvarligt hade hänt hennes Albert.

– Jag slet till mig jackan och väskan och rusade ut till bilen.

Fruktade det värsta

Jessica kom fram till gångstigen, som bara ligger fyra kilometer från hennes arbetsplats, strax efter ambulansen. Hon försökte ta sig fram till Albert, men stoppades av ambulanspersonalen.

– De ville väl skydda mig från synen. Det var blod överallt. Till och med träden inne i skogen var nerstänkta med Alberts blod.
När hennes son lastades in i ambulansen ville Jessica följa efter i sin egen bil, men ambulanspersonalen tyckte det var bättre att hon åkte med dem.

– Men jag fick sitta där framme. Därför visste jag inte hur allvarligt det var med honom.

Halvvägs till sjukhuset i Helsingborg dirigerades ambulansen om och körde i stället till handkirurgen vid Malmö universitetssjukhus.

Albert vårdades 17 dagar på sjukhuset innan han fick komma hem.

– Den satte högsta fart med blåljus och sirener. Då blev jag riktigt orolig.

Det var först på handkirurgen som Jessica fick träffa sin son innan han en halvtimme senare fördes in till operation.

– Det var en hemsk syn. Hans kläder var helt nerblodade, 
vänsterhanden var täckt av ett 
stort bandage och han hade splitterskador i ansiktet.

Läs också: Hugos lärare räddade hans liv: ”Jag trodde han skulle dö”

Albert hade även brännskador på höger hand och underarm, troligen orsakade av att cigarettändaren också exploderade vid den kraftiga detonationen.
– Jag minns bara början av ambulansfärden, säger Albert. Sedan fick jag höga doser morfin för att slippa smärtan.

En lång kamp

Operationen tog åtta timmar. Läkarteamet koncentrerade sig på de skadade fingrarna och klyvningen av handen. Bland annat togs ett blodkärl från vänster pekfinger och flyttades till långfingret.

Så fort han vaknade upp efter operationen började Alberts långa kamp för att få tillbaka full rörlighet i fingrarna.

– Jag kände tidigt att jag kunde röra lite på fingrarna inne i bandaget och det var en skön känsla.

Han vårdades sedan i 17 dygn på Malmö universitetssjukhus innan han äntligen fick komma tillbaka hem till sina syskon Arvid, 17, Myh, 15, och Fanny, 8.

– Det första han gjorde var att springa ner till sin dator för att se om han kunde spela dataspel. Det hördes i hela huset när han ropade ”Det går, det går”, säger Jessica med ett leende.

Inga bestående men

De första månaderna efter olyckan fick Jessica skjutsa Albert fram och tillbaka till skolan eftersom han inte fick vara utomhus.

– Det berodde dels på infektionsrisken, dels på att hans hand inte fick bli kall eftersom blodkärlen då kunde skadas. Det var först i början av april som han kunde ta skolbussen själv igen.

Läs också: Johanna fick en ny lever i sista stund

I maj opererades Albert ännu en gång för att handkirurgen skulle avlägsna de kraftiga ärrbildningar han fått efter den första operationen och som hindrade hans rörlighet.

– I början åkte vi till sjukhuset två gånger i veckan, men det har blivit färre besök. Nu är det upp till honom själv att träna så att han kan räta ut långfingret.

Alberts syn och hörsel har kollats flera gånger och det verkar i nuläget som att han klarat sig utan bestående men.


Albert tycker själv han kan göra allt som han gjorde före olyckan. Han har inga problem att sköta kontrollerna med vänsterhanden när han spelar datorspel, och han tror att han skulle kunna spela gitarr om han vill lära sig det.

Både Jessica och Albert är tacksamma för att det gick så bra som det gjorde och försöker lägga det som hänt bakom sig.

– Jag tänker faktiskt inte så mycket på det längre, säger Albert.

Men de vill uppmana de som fyrar av raketer under nyår att inte lämna kvar odetonerade pjäser som barn kan skadas av.

– Jag har sagt till Albert massor av gånger att han inte ska röra fyrverkerier som ligger på marken. Men pojkar i den åldern är nyfikna och det är inte alltid de gör som man säger till dem, säger Jessica och lägger armen om sin son.

Text: Per-Ola Ohlsson 
Bild: Stefan Lindblom och privat

 

Läs också
5 tips: Så hjälper du din skotträdda hund på nyårsafton

 

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...