Annons

Det makabra fyndet i Daphnes källare gav polisen kalla kårar

Daphne Wright och Sally Ford var inte längre ett par, något som 42-åriga Daphne verkade ha 
svårt att acceptera. 
Och inte blev det bättre av att hennes ex stiftat en 
ny bekantskap …

Mejla
Dela (12)
Pinna

Daphne skydde inga medel för att behålla sin kvinna

Döva Darlene levde ensam i en lägenhet i Sioux Falls.

De övriga gästerna stirrade förstummade och förskräckta på den bisarra scen som utspelade sig på restaurang Jacky i Sioux Falls i den amerikanska delstaten South Dakota strax före klockan nio denna fredagskväll, den 13 januari 2006.
Bara minuterna tidigare satt Darlene VanderGiesen, en 42-årig kvinna, i lugn och ro vid ett av borden tillsammans med en väninna, Sally Ford. Sally var liksom hon själv döv. De två hade nyligen träffats i en förening för döva och delade erfarenheten av att leva i en tyst värld.
De njöt av god mat och av varandras sällskap. Mellan varven la de ner besticken för att kommunicera livligt på teckenspråk.
Plötsligt bröts den goda stämningen när en kvinna stormade in på restaurangen. Det var 42-åriga Daphne Wright, som liksom de båda väninnorna vid bordet var döv.

Annons
Gilla Allers på Facebook

Vänskapen mellan Sally Ford, till vänster, och Darlene VanderGiesen fick ett tragiskt slut.

Daphne rusade fram mot Darlene och Sally, med en sådan hastighet att hon puttade omkull tre stolar och stötte till ett bord så att två vinglas välte.
Hon stannade framför Darlene och stirrade argt på henne. Sedan började de båda kvinnorna att bråka på teckenspråk. Endast Sally förstod de svordomar och förbannelser som Daphne slängde i ansiktet på Darlene, ord som hora och slampa.

Svartsjuka

Restaurangägaren kom fram till bordet och försökte få kvinnorna att lugna sig, men Daphne var helt okontaktbar så ägaren gick iväg för att ringa polisen.
Daphne Wright var så arg och ostyrig att det krävdes tre gäster för att få ner henne på golvet och hålla henne fast tills ordningsmakten anlände med handklovar och förde henne därifrån.
Vid denna tidpunkt anade inte de chockade gästerna att de bevittnat upptakten till ett tragiskt drama, som skulle komma att kosta en person livet och få en annan person livstidsdömd för mord.

Försvann spårlöst

Darlene VanderGiesen arbetade vid JDS Industrier i Sioux Falls. Darlene var känd i fabriken som en trevlig och plikttrogen medarbetare. Därför var det ingen som förstod varför hon uteblev från arbetet på onsdagen 1 februari 2006, utan att meddela sig.
En kollega skickade ett sms, men fick inget svar. Samma kollega körde till Darlenes lägenhet efter jobbet, men ingen öppnade dörren när hon ringde på.
Även nästa dag uteblev Darlene från arbetet och nu började kollegorna blev riktigt oroliga. Hennes chef beslöt sig på torsdagseftermiddagen för att ringa polisen och be om hjälp.
Till en början behandlade man inte Darlenes frånvaro som ett brottsfall, utan nöjde sig med att efterlysa henne. Som så ofta i dessa sammanhang inkom mer eller mindre seriösa upplysningar. En person hävdade att Darlene blivit hämtad av ett ufo en natt, en annan att hon blivit kidnappad av en religiös sekt. En tredje person berättade att Darlene haft en hemlig önskan om att få flytta ut till ett indianreservat söder om Sioux Falls. Men det kom inga upplysningar av substans kring den unga kvinnan, som bodde ensam i sin lägenhet.

Fick en chock

Darlenes föräldrar, Dee och Jean VanderGiesen, fick på fredagen veta av polisen att det inte gått att få kontakt med deras dotter. Föräldrarna bodde i grannstaten Iowa och körde på en gång till Sioux Falls. De hade nyckel till Darlenes lägenhet och fick en chock då de öppnade dörren och gick in.
På soffbordet låg dotterns allra mest kära och nödvändiga ägodel, hennes mobiltelefon. När föräldrarna såg den visste de direkt att något allvarligt hänt. Darlene skulle aldrig gå någonstans utan sin mobil. På grund av att hon varken kunde höra eller prata var sms hennes enda sätt att komma i kontakt med omvärlden.
Det senaste sms:et hade gått till en väninna, klockan 22.36 tisdagen 31 januari, alltså dagen innan Darlene uteblev från arbetet. Därefter följde ett hav av obesvarade sms, inkomna under de följande dagarna.
Nu ändrade polisen rubriceringen från efterlysning till brottsundersökning.

Polischef Troy Duncan ansvarade för utredningen.

Polischefen Troy Duncan fick ansvar för utredningen och tillsammans med sitt team konstaterade han att det inte fanns några spår av vare sig slagsmål eller inbrott i Darlenes lägenhet.
Under arbetets gång kom ett samtal från en restaurang i staden. En anställd upplyste om att det stått en bil på parkeringen i några dagar, och nu ville man gärna ha den borttransporterad. Duncan fick registreringsnumret på bilen, som visade sig tillhöra Darlene 
VanderGiesen. Alltså hade hon inte lämnat staden, åtminstone inte i sin egen bil.
Under tiden som tekniker gick igenom Darlenes dator i hopp om att finna ledtrådar tog polisen emot en upplysning om att den försvunna kvinnan haft ett förhållande med en man i några månader.

Darlene hade träffat Jeff Flynn på en dejtingsajt.

Mannens namn var Jeff Flynn och de hade träffats på en dejtingsajt på nätet.
Duncan skickade genast två poliser för att förhöra Flynn, men han var inte hemma. En granne kunde upplysa om att Flynn hade lämnat sin lägenhet tisdagen 31 januari och på lördagen 4 februari hade han fortfarande inte kommit hem. Därmed var han en potentiell gärningsman, om nu Darlene hade utsatts för ett brott.
På söndagen kom han hem, i sällskap av en god vän. De båda hade varit på semester i Florida och Flynn kunde därför uteslutas som misstänkt.
Däremot kunde han berätta att Darlene sedan några veckor hade blivit förföljd och trakasserad av en kvinna som Flynn hade namnet på: Daphne Wright.
Darlene hade berättat att trakasserierna berodde på svartsjuka, på grund av att hon hade varit ute och ätit tillsammans med Daphnes ex, Sally Ford. Svartsjukan hade ingen som helst grund eftersom Darlene, till skillnad från de andra två kvinnorna, var hundra procent heterosexuell.
Därmed hade polisen fått upp ett nytt spår.

Elakheter per mejl

I Darlenes dator fann experterna en lång rad motbjudande mejl, skickade från Daphne Wright. Det första mejlet var skickat dagen efter uppträdet på restaurangen: ”Hej Darlene. Du gör inget annat än skapar problem, du är grym och dum. Jag hatar dig, din hora!”
Följande dagar hade Darlene fått ta emot flera obehagliga mejl, det ena värre än det andra. Men det allra sista, skickat tisdag kväll 31 januari, hade i motsats till de övriga en trevlig och vänlig ton. Nu frågade Daphne Wright om Darlene kunde tänka sig att träffas, för att prata ut om det problem de hade och de gjorde upp om att mötas på en bar. En timme innan bestämt klockslag fick Darlene ett sms med beskedet att mötet i stället skulle ta plats hemma hos Daphne. Darlene skulle parkera sin bil utanför den restaurang där den senare hittades. Därifrån skulle de tillsammans åka i Daphnes bil hem till hennes lägenhet.
Under det första förhöret hos polisen nekade Daphne till att ha sänt något mejl till Darlene. Genom en tolk förklarade hon att hennes dator blivit hackad, av någon som skickat de motbjudande meddelanden. Hon medgav däremot att hon hade haft ett förhållande med Sally, och att hon inte tyckte om att se sitt ex tillsammans med Darlene. Hon sa att hon ångrade uppträdet på restaurangen, men att hon inte hade någon aning om vad som hänt Darlene efter deras möte i lägenheten på tisdagskvällen.

Märken av en såg

Polisen begärde och fick göra en husrannsakan i Daphnes hem och på bara några minuter kunde man konstatera att det var något som inte stod rätt till.

I källaren till Daphne Wrights hus gjorde polisen makabra fynd.

I ett källarrum, där man en gång i tiden förvarat koks, hade man nyligen målat fläckvis med blå färg, på sju ställen. Och på golvet fanns märken efter något som påminde om en kedjemotorsåg. I en papperskorg i lägenheten hittades ett kvitto på ett köp av en motorsåg, men sågen kunde man inte hitta någonstans. Daphne Wright kunde inte förklara varför fläckarna målats, eller var motorsågen var.
Polisens tekniker samlade in en lång rad tekniska bevis från källarrummet och några dagar senare var den rättsmedicinska rapporten klar – en rapport som gav polisen kalla kårar.

Läs också: Rebecca gick på dejt – dagen efter var tre personer döda

Det kunde med säkerhet konstateras att proven visade spår efter mänsklig vävnad och allt tydde på att en kropp var styckad i källaren och att redskapet var en motorsåg.
Det togs dna-prover från Darlenes hårborste och tandborste och några dagar senare stod det klart: den mänskliga vävnaden från källarutrymmet överensstämde med den försvunna 42-åriga kvinnans.

Hittade ingen kropp

Daphne Wright anhölls, misstänkt för mord. Problemet var bara att man inte hittat någon kropp.
Den misstänkta kvinnans soptunna var för länge sedan tömd och innehållet kört till en närmare 200 hektar stor avfallsplats. 
I hopp om att hitta spår bland soporna beslöt Troy Duncan att det enorma området skulle genomsökas.

Polisen genomsökte den enorma soptippen i fem dagar, i jakt på bevis.

Flera hundra personer involverades i arbetet och efter fem dagar hittade man rester av ett lik, insvept i en blodig tröja.
Dna-tester avslöjade att de mänskliga resterna tillhörde 
Darlene och att det fanns spår av Daphne Wright på tröjan.
I samma veva hittades torson av en kvinnokropp på en rastplats nära gränsen till South Dakota. Det visade sig vara Darlene VanderGiesens jordiska rester och nu tornade bevisen mot 
Daphne Wright upp sig.

Ett erkännande

Tre veckor efter att Darlene hade uteblivit från sitt jobb valde den 42-åriga Daphne att erkänna mordet. Hon förklarade att hon blivit svartsjuk när hon fick veta att Sally och Darlene skulle gå ut och äta tillsammans. Hon var säker på att de hade ett förhållande.
Därför hade Daphne Wright lockat hem Darlene till sig. Först hade hon slagit henne medvetslös med en stekpanna.
Sedan hade hon släpat ner henne i källaren och kvävt henne genom att binda en plastpåse över hennes huvud.
Hon nekade dock till att ha styckat liket och avvisade även polisens teori om att hon efter mordet skulle ha kört till Darlenes lägenhet för att lägga tillbaka den så nödvändiga mobilen där.

Daphne Wright leds in till rättegången.

Åklagaren yrkade på att 
Daphne Wright som första kvinna i South Dakota skulle dömas till döden, men utgången blev livstidsstraff.
Efteråt uttryckte polischef Duncan sin förtvivlan över dådet:
– Det var ett fruktansvärt och meningslöst mord. Och dessutom var Darlene aldrig ens i närheten av att komma emellan Daphne Wright och Sally Ford.

Text: Carsten Holst
Svensk bearbetning: 
Ann-Sofie Lindell
Bild: All over press och 
Focus news

 

Missa inte: Rebecca gick på dejt – dagen efter var tre personer döda

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...