Annons

Annons

Förskolebarnen piggar upp på demensboendet ”Det är lite magiskt”

En gång i veckan 
vankas det finbesök på Hemskogens demens
boende i Sigtuna. 
Då kommer nämligen barnen från Heléns barnstuga och hälsar på!


demensboende-forskolebarn

Lilla Ella kikar när Kerstin målar. Bakom står Heléne Verver från Helénes barnstuga.

Det är härligt med barn –  utan dem blir det tråkigt!

Vid ett litet bord på Hemskogens demensboende i Sigtuna sitter 5-åriga Ella och ritar tillsammans Kerstin, 69. På Kerstins pappersark växer en häst fram och Ella kikar nyfiket.

Annons

– Jag har haft egen häst, säger Kerstin. Då blir det lätt att man målar mycket hästar. Jojo hette min häst.

Kerstin lägger ifrån sig den svarta tuschpennan innan hon fortsätter:

– Det är trevligt när barnen kommer hit. Då blir det lite livat!

Barnen hälsar på varje vecka

Barnen hon pratar om kommer från familjedaghemmet Heléns barnstuga. En gång i veckan hälsar de på här på Hemskogen. Adéle de Waard-Gidge, enhetschef på Hemskogens demensenheter, hade nämligen en idé. Och det skulle visa sig att Heléne Verver, som driver barnstugan, hade tänkt samma tanke: Skulle inte barnen och de äldre kunna må bra av att umgås?

– Vi är inne på andra året nu, säger Adéle. Det är så kul att det har fortsatt, att det inte har runnit ut i sanden.

Läs också: Mandelmanns hyllar sina barn efter succén

Från början var tanken att barnen skulle få komma på ett spännande studiebesök.

– Då hade jag nog inte tänkt att det skulle bli varje vecka, säger Heléne. Men nu har det blivit en del av vår vardag, att vi tar bussen hit.

Barnen blir lugna

Heléne, som i 
 sin verksamhet 
har hand om sju
 barn, tystnar en kort stund.

– Det är lite magiskt, säger hon sedan. Barnen blir så lugna när de kommer hit. De är lite mer vilda annars.

Hon vänder sig mot en kvinna i glasögon som sitter bredvid 
2-årige Lukas. Kvinnan ser lite trött ut.

– Hur är det, Jenny?

– Jag är för gammal. Jag fyller snart 100 år.

Väcker minnen till liv

Det finns fyra avdelningar på Hemskogens demensboende och barnen varvar sina besök mellan de olika avdelningarna. I dag befinner de sig på Björken. De boende som är extra förtjusta i barnen brukar få hjälp att komma till det ställe där barnen är för dagen även om de inte bor just där.

– De här stunderna ökar välbefinnandet något enormt, konstaterar Adéle. Barn ger glädje. De får igång de äldre och gör att de vaknar till liv. Många har glömt var de är – och vem de är. Att träffa barn kan öppna upp i stunden, och plötsligt minns man även andra saker.

Hjälpsamma förskolebarn

Vid ett större bord har en man i rullstol problem med att stänga dragkedjan på sin tröja. Leonie, 3 år, försöker hjälpa till.

– Jag kan tyvärr inte, säger hon efter att ha pillat med dragkedjan en stund.

– Men du är duktig ändå, säger Heléne. Jag ska se om jag kan.

Läs också: Frida från Sveriges bästa hemtjänst brinner för sitt jobb

Leonie hoppar ner från sin stol och går fram till 92-åriga Siv.

– Vad ska du göra i dag? Sparka boll? frågar Siv.

– Nej, jag ska åka skateboard, svarar Leonie och fingrar på Sivs halsband.

– Det är härligt med barn, säger Siv. Utan dem vore det tråkigt.

Hon tittar på Leonie och fortsätter:

– Vad fin du är. Ska vi latja?

demensboende-forskolebarn

Siv och Leonie trivs ihop.

De äldre blir glada

Adéle konstaterar att man lätt kan se på de äldre, på deras ansiktsuttryck, hur glada de blir när barnen kommer.

– I början kunde vissa börja gråta av ren glädje, berättar hon. Då började jag också gråta. Det ger en stund av närvaro, men framför allt lycka.
Adéle gör en paus och lägger därefter till:

– Vi har också sett på barnen att de har fått en ökad förståelse och blivit mer empatiska. De är jättefina och vill gärna hjälpa de äldre. Och jag har aldrig hört något av barnen säga att de vill gå härifrån.

– Det väcker lust att hjälpa till, när de ser att de vuxna här behöver mer hjälp än de själva, fyller Heléne i. Barn i dag är inte så vana vid att behöva anpassa sig efter andra.

demensboende-forskolebarn

Ett glatt gäng besökare på demensboendet.

Pysslar tillsammans

Vid det lilla bordet, mittemot Kerstin och Ella, sitter 4-åriga Siri. Hon har tröttnat på att rita och vill att Heléne tar fram leran som de brukar ha med sig.

– Nu vill jag dega, säger Siri.

– De har roliga uttryck, barnen, konstaterar Kerstin.

Ella hjälper till att öppna en lerburk och Kerstin får en grön klump i handen.

– Här finns det gott om grejer, säger Kerstin leende när Siri häller ut kavlar och olika formar på bordet.

Läs också: Studie: De som passar barnbarnen lever längre!

Samtidigt har 100-åriga Jenny, som tidigare var lite hängig, fått papper och penna och börjat teckna.

– Ofta vaknar de äldre upp när barnen har varit här en stund, säger Heléne.

Vernissage för föräldrarna

Adéle berättar att de förra året samlade ihop teckningarna som barnen och de äldre målat, ordnade vernissage och bjöd in barnens föräldrar.

– Det var jättetrevligt – och så fick föräldrarna se var barnen brukar hålla till.

– Föräldrarna har varit väldigt positiva, säger Heléne. Vi kommer absolut att fortsätta med det här.

Hon tittar på klockan och ropar sedan till barnen:

– Ska vi säga hejdå nu?

Text: Lina Norman
Bild: Pernilla Wahlman

Läs också

Trebente Chippen är allas favorit!

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...