Annons

Annons

Där ska jag sitta hela dagen och skriva…

Jag tänkte aldrig bo kvar i Sverige. Så resonerade jag som ung. Hela världen lockade. Så varför skulle jag stanna kvar?

Mejla
Dela (9)
Pinna

Illustration: Victoria Plantin

Jag packade omsorgsfullt mina saker 
efter studenten och åkte till Frankrike. Jag uppskattade aldrig de välstädade 
trottoarerna i min födelsestad. Ordningen. Hoppade hellre över skräpet på trottoarerna i Bordeaux, där man brydde sig om mycket men inte om just detta. Hemma var saker och ting så välkända så att det nästan blev tråkigt för mig som ung. I Bordeaux hittade jag många nya 
kulturer och intryck. Jag älskar det fortfarande, men kan 
numera se en vits med välstädade trottoarer. Liksom med att ha cykelhjälm på huvudet när man far fram i stan.

Annons

Som vuxen och lite till åren förstår jag att uppskatta svenska vanor och resonemang. Försiktigheten som faktiskt kan leda till 
djärvhet. Jag är stolt över att vi, liksom Frankrike och många andra länder, har en tradition av mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Tycker att de flesta av oss här i landet är nyanserade kärleksfulla människor, sådana som väljer att sätta rosor på polisbilarna efter en attack i huvudstaden i stället för att sprida hat.

Jag var egentligen aldrig hemifrån särskilt länge och älskar att bo här. Ändå är det en tanke som dröjer sig kvar: Att jag en dag ska flytta till Provence, en annan del av Frankrike. Till den oas jag drömmer om. Den dammiga lilla byn i mina fantasier. Den med precis rätt stämning, med boulespelare på torget, en sinande fontän och ett kafé. Där ska jag sitta hela dagen och skriva.

Det ska vara sol – har inte tänkt på att det är jobbigt att skriva när solen blänker i datorskärmen. I fantasin har jag inte hela scenariot klar för mig. Jag är säkert inte den första eller sista att drömma om detta. Inte den enda som ser det som en stor frihet att få leva så. Men på sista tiden har jag börjat ifrågasätta min dröm. Funderar på vad jag egentligen är ute efter och om jag kan få det på annat sätt.

Jag kanske redan har det. För gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Jag minns min kära farfar. Han mönstrade på en båt redan som tonåring, åkte jorden runt sju gånger och fick uppleva massor av spännande saker. En gång var han malariasjuk och trodde aldrig att han skulle komma hem. Han kom hem till slut och då köpte han sig en gård och blev bonde. Resten av sina dagar stannade han mest hemma på sin åker.

Jag tror att han var ganska mätt på utflykter, att han var nöjd med att vara hemma. Han hade en liten båt i hamnen där hemma om han behövde röra på sig. Ibland kom pappa och tog ut honom med bilen. Farmor och farfar hade ingen egen. Farfar satt där fram och jag precis bakom. Studerade hans nacke och profil, beundrade hans tjusiga finhatt. Han älskade turen, men jag tror att han var glad att komma hem igen. Här hade han sin oas – sitt Provence. Min gamla morfars Provence måste ha varit hans välskötta trädgård. Hans vackra rabatter fulla med tagetes och andra 
sommarblommor.

Han vårdade dem varje dag efter sitt skiftarbete, dem och alla körsbärsträden. Han och mormor hade heller ingen bil. Morfar cyklade om han skulle någonstans. Det ger en kontrast när man tänker på hur bilburna många av oss är i dag. Själv har jag åtskilliga mil som jag måste tillryggalägga dagligen för att ta mig till jobbet. Pendlingen kan ha bidragit till att jag nu har hittat mitt Provence, som är något annat än vad jag först föreställde mig.
För det är på hemmaplan. Här finns allt som jag älskar och uppskattar: Latte. Den bästa finns i hemstaden. Fina fontäner… med rinnande vatten.

Harmoni – kan jag bara finna inom mig. Våra svenska temperaturer och klimat. Har kommit på att jag mår bäst av lagom värme. Jag har inte längre tråkigt hemma. Jag gillar det här landet. Därför stannar jag här på mitt gröna gräs, i min oas. Också ditt Provence kan vara närmare än du tror! Efter attacken i Stockholm, då det ordnades en kärleksmanifestation som motvikt, har vi kallats ett kärlekstörstande folk i sociala medier. Jag är stolt över att tillhöra ett sådant!

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...