Annons

Annons

Annika Naenfeldt trotsade sin höjdskräck – blev simhoppsstjärna!

Ända sedan 60-åriga Annika Naenfeldt, mamma och farmor, själv var barn har hon drömt om att bli simhoppare. Men hennes stora höjdskräck hindrade henne...


*** Local Caption *** Annika Naenfeldt, 60 Foto: Stefan Nilsson

Annika Naenfeldt låter inte längre höjdskräcken styra vad hon gör. Nu ägnar hon sig åt simhoppning!

Annika Naenfeldt: Höjdskräcken sitter kvar – men den bestämmer inte längre över mig

Bassängvattnet ligger stilla nedanför det vita kaklet i hopptornet. Det är tio meter ner till ytan och Annika Naenfeldt är gråvit i ansiktet. Hon gråter och darrar i kroppen. Det har precis gått upp för henne att hon är fast där uppe. Hon vågar inte klättra ner och heller inte hoppa ut.

Annons

– Annika, nu gör du som jag säger. Nu kryper du fram, lägger huvudet utanför kanten och tittar ner så känns det inte lika farligt, säger den röst som kommer från coachen Åsa Mossmyr på Eriksdalsbadet i Stockholm.

Vill bara våga

Annika kan ångra sig hur mycket som helst, men det hjälper inte. Det är för sent nu och om en stund kan allt det här vara över om hon bara vågar.

Läs också: KBT-terapeuten: Så blir du kvitt din fobi

En av de andra simhopparna som befinner sig på samma höjd erbjuder sig att hoppa före, men då händer någonting i Annika. Hon reser sig upp, tar ett steg ut i luften och tänker på att spänna kroppen rak som en pil. Vattnet klyvs i delar.

– Det var helt magiskt när jag kom upp till ytan och hörde jublet och applåderna. Det går inte att beskriva den känslan, säger Annika med blicken ut genom Eriksdalsbadets stora fönster.

Hopp från tio meters höjd

Det har gått två år sedan träningens julavslutning med pepparkakor och hoppet från tio meters höjd. På en guldfärgad spegelram hemma i lägenheten hänger en bronsmedalj från årets Masters-EM i simhopp och påminner om hur långt den egna viljan kan ta en människa.

Läs också: 6 saker du ALDRIG ska säga till någon som är ledsen

Höjdskräcken sitter kvar, men den i dag 60-åriga Annika har beviset på att den inte bestämmer över henne.

DCIM100GOPROGOPR9993.

Fick stå på prispallen

Det var i maj som hon kastade sig ut från femmans plattform i OS-stadion i London under Masters-EM och samlade kroppen till att utföra en så elegant hoppserie att hon fick kliva upp på prispallen klädd i Sverige-overall. 150 simhoppare från olika nationer deltog.

Hon, som inte ens kunde vistas på lägenhetsbalkonger, aldrig skulle ge sig upp i Eiffeltornet eller stanna till längre än nödvändigt på en bro högt upp i luften.

Läs också: Panikångesten tvingade mig att välja mellan döden eller livet

– Varje gång på träningen som någon säger att vi ska upp på femman så fladdrar det till i kroppen. Jag darrar när jag står där uppe men då profylaxandas jag, fokuserar blicken och försöker styra tankarna – det är ju faktiskt så att jag står där högt upp i luften och ingenting händer. Ingen katastrof. Det är lite märkligt måste jag säga, jag vet inte varför jag utsätter mig, men jag dras med av de andra och den goda stämningen.

Tårar på höga höjder

Redan som barn hade Annika testat simhopp hemma i Örebro, även då med tårar och sammanbitna käkar på de högre höjderna. Intresset blev kortvarigt.

Inte förrän en vanlig vardag på jobbet, 45 år senare, skulle nyfikenheten helt plötsligt väckas till liv. När hon såg en man i personalmatsalen på Nasdaq, där Annika jobbade i restaurangen, ställa sig upp och göra märkliga rörelser inför sina arbetskamrater gjorde hon något som hon inte hade förväntat sig.

Läs också: Jennie sörjer sin mördade dotter Alicia

– Jag gick fram till honom och frågade: Ursäkta, håller du på med simhopp? Jag kunde inte låta bli, och jo, det var ju simhopp. Han började prata om en internetlänk som hette Happy Divers och att det fanns kurser jag kunde gå. Han var själv över 50 så jag förstod att det kunde finnas en chans även för mig.

Rädd att förlora kontrollen

Utan att riktigt veta varför gick Annika hem och anmälde sig till Eriksdalsbadets prova-på-kurs i simhopp, köpte en baddräkt och gick till första träningen.
Högt ovanför henne tronade plattformarna som lockade med känslan av att förlora kontrollen.

Varför skulle hon upp dit? Ettan, trean och kanske så småningom femman. Hon gav sig upp med de andra deltagarnas stöd i ryggen. De visste hur rädd hon var och hur stort det skulle vara om hon lyckades.

Blev yr och illamående

Men träningen var inte bara förenad med glädje. De kullerbyttor Annika tränade på torra land fick henne att må fysiskt dåligt, drabbas av yrsel och illamående. Det fick henne att undra vad det var hon egentligen höll på med.

Läs också: Mamma och pappa hjälpte mig tillbaka till livet igen!

Men hon hade betalat avgiften så kanske hon skulle ge det en chans till ändå?

DCIM100GOPROGOPR9999.

Veckorna blev till månader. För varje gång Annika tog kommandot över skräcken strömmade tillfredsställelsen i blodet, på ett sätt hon aldrig tidigare hade upplevt. När hon går in i sig själv, sorterar tankarna och står kvar fastän hon egentligen inte vågar – det är den känslan som kittlar henne bortom allt annat.

Så småningom började Annika känna att hon stagnerade på träningarna.

Läs också: Därför ringer vi mamma när det har hänt något viktigt

– Jag blev då erbjuden att gå över till tävlingsgruppen och jag tänkte: Hur ska det gå? De andra var före detta elitgymnaster och fotbollsproffs, och där kom jag, en 57-årig restaurangägare. Men tävlingarna ger mig nya mål med träningen och i gruppen har jag fått så många nära vänner. Vi ringer och pratar om hoppen med varandra, vad vi kan göra bättre.

Den största skräcken

När Annika stegade över simhallens kakelplattor i London var det inte de förväntade fjärilarna i magen som var hennes bekymmer. Hon var inne på sitt tredje år som simhoppare och plötsligt var den största skräcken att hon skulle göra bort sig, krascha i ett magplask och få noll poäng under sitt namn på stora tavlan.

På läktaren satt sonen Filip, 31, med sambon Isabel, 31, och hemmavid väntade sonen Jesper, 35 med sambon Liv, 32, och maken Janne, 63, på att få resultatet meddelat till sig. Vem i familjen hade trott det här?

Fullt fokus

Kraschlandningarna uteblev och när Annika efter det första hoppet kände att det var bland det bästa hon hade gjort, la hon allt krut på att fokusera om. Fyra hopp återstod innan hon skulle ha domarnas fulla bedömning.

Läs också: Livet förändrades för alltid när vi miste vår Hasse

– Så gjorde jag en Isander, när man hoppar framåt och dyker bakåt in mot plattformen, och kände att bättre än så här kan jag inte. Och det räckte ju ända fram till brons. Det var helt fantastiskt. Där stod jag i landslagsfärger och tog emot medalj!

*** Local Caption *** Annika Naenfeldt, 60 Foto: Stefan Nilsson

Reklamfilm med Björn Borg

Att Annika så sent i livet har blivit en simhoppare av rang har hyllats av Björn Borg på självaste mors dag. Det råder inga tvivel om att Annika är en ovanligt atletisk mor till de vuxna sönerna och farmor till 2-åriga Addie.

Kort efter EM-bronset i London sände det gamla tennisproffset en reklamfilm där Annika berättar om det som är skrämmande men som inte har hindrat henne, allt från att föda barn till att ta steget ut i luften och hoppa mot vattenytan.

Läs också: Petra Mede om mammarollen

Med filmen vill både hon och Björn Borg inspirera människor som står inför utmaningar de ser som omöjliga.

När man ska göra något man egentligen inte vågar tror Annika att det viktigaste är att tänka att man inte kan veta hur någonting är förrän man har provat. Annars kan man missa någonting stort.

– Jag har lurat kroppen gradvis och nu är det här min största passion. Den där kicken av att ha klarat det.

Siktar på VM

Det är dags för träning. Annika drar till hästsvansen och går fram till nuvarande tränaren Mario Egana, som väntar med den sele Annika ska kliva i för att träna in några av sina hopp.

Siktet är inställt på VM i Budapest nästa år. Med en hög svårighetsgrad i sin hoppserie hoppas hon knipa de bästa poängen. Utmaningarna har flyttats från femman till hopplattformen på 7,5 meter.

Läs också: Författaren Emmy Abrahamson: Jag blev kär i en uteliggare

Tian tar hon fortfarande bara vid julavslutningen och vid varje landning njuter hon av att det är ett helt år kvar tills hon återigen ska upp på den hisnande höjden närmast taket.

Förebilden är en 86-årig spanjorska som deltar i tävlingar runt hela världen och ratar badstegen när hon ska ta sig upp.

– Helt graciöst häver hon sig upp för bassängkanten efter att hon har hoppat. Det är så imponerande. Jag har inte en aning om jag kommer att åka runt och tävla i så hög ålder, men jag vet i alla fall att jag älskar det här!

Text: Petra Westlin
Bild: Stefan Nilsson

Läs också

Ormfobi begränsade mitt liv – nu är jag fri!

ormfobi1

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

 

 


Annons


Laddar...