Annons

Annons

Amy berättar om sin svåra ångest

Amy Diamond är känd för sin energi och glada uppsyn. Men det finns en mörkare sida, som få vet om.

Mejla
Dela (68)
Pinna

amy-diamond-angest

När det är som värst gråter jag hela tiden

Med sprudlande energi, ett glatt leende och en fantastisk röst har Amy Diamond gått rakt in i svenska folkets hjärtan. Men få vet om att det också finns en mörk sida hos den unga artisten. Sedan tonåren drabbas hon av återkommande och förlamande ångest…

Annons

Amy Diamond formar sina händer runt den rykande varma tekoppen på kaféet i Jönköping där vi satt oss ner för att prata om hennes karriär och framtidsplaner. Den eviga barnstjärnan har blivit vuxen. Amy Deasismont, som hon egentligen heter, har nyligen fyllt 23 år och det har gått mer än tio år sedan hon slog igenom med låten What’s In It For Me.
– Jag älskar den låten och tröttnar aldrig på att sjunga den. Den har betytt så oerhört mycket för mig, säger hon. Och jag tycker det är häftigt när jag hör att sexåringar kan texten utantill.

Gilla Allers på Facebook

Att få sjunga inför publik är fortfarande en av Amys viktigaste drivkrafter, men hennes karriär vilar numera på tre ben: förutom att sjunga är hon programledare och skådespelerska. Hennes första långfilm Min lilla syster har premiär i september.
– Att bli skådespelerska är en hemlig dröm som har gått i uppfyllelse, men det betyder inte att jag kommer att sluta sjunga.
– Jag gillar att göra lite olika saker. Jag är programledare för hundprogrammet Bulldog och Söndag med Amy i Barnkanalen. Bulldog har jag lett sedan jag var 17 år, men jag har fortfarande mycket kvar att lära mig om att leda tv-program.
Jobbet på Barnkanalen har alltid känts naturligt för Amy, eftersom hon älskar barn. Som näst äldsta systern i en syskonskara på fem har det alltid funnits småbarn i hennes omedelbara närhet.
– Det är alltid full fart i min familj. Vi är många och det händer alltid mycket. Ibland känns det som att jag alltid har levt med bebisar, säger Amy och ler ett av sina välkända, charmiga leenden.

En framgångssaga

Ända sedan Amy slog igenom som 12-åring har hennes liv varit som en framgångssaga. Hon spelade isprinsessa i julkalendern LasseMajas detektivbyrå 2006 och två gånger, 2008 och 2009, har hon varit med i Melodifestivalen.
Därför slog det ner som en bomb när hon strax före jul förra året avslöjade i TV4:s nyhetsmorgon att hon sedan tonåren lider av ångest.
– När det är som värst går jag helt in i mig själv. Jag stänger av allt runtomkring mig och bara gråter. Tack och lov har jag min mamma att prata med, annars hade jag inte klarat det. Vi står varandra supernära, berättar hon.
Den första riktigt svåra ångestattacken kom strax innan hon fyllde 19 år, men när hon tänker tillbaka tror hon att hon har haft tendenser till ångest långt tidigare.
– Men då visste jag inte vad det var. Jag vet inte heller vad som är orsaken, vad som utlöser min ångest.

Det finns inget i Amys barndom som ger en förklaring. Snarare tvärtom – hon har haft en trygg uppväxt. Amy föddes den 15 april 1992 i Norrköping. Hennes mamma Chrisbeth, 46, och pappa Lee, 57, hade då redan dottern Danielle, 26. Syskonskaran har sedan utökats med Lisa, 18, Holly, 14, Charlie, 5, och Lily, 2.
– Mamma är från Norrköping, så det är därför jag föddes där. Men jag var bara tio månader när vi flyttade till England där pappa kommer ifrån. Där bodde vi tills jag var fyra och ett halvt år.
Amy har bara vaga minnen från tiden i England, eftersom hon var så liten. Hon minns huset i Bishops Stortford där de bodde och en hund, men inte mycket mer.
– När vi flyttade tillbaka till Sverige bosatte mamma och pappa sig i Jönköping. Jag pratade inte ett ord svenska då, bara engelska.
Men hon lärde sig snabbt och har varit tvåspråkig sedan förskoleåldern.
– Hemma pratar jag bara engelska med pappa. Den stora fördelen med att vara tvåspråkig har varit att jag aldrig har behövt bekymra mig för hur jag ska klara engelskan i skolan.

Älskar Jönköping

Att det blev Jönköping var mest en slump. Varken hennes mamma eller pappa hade någon anknytning till den småländska metropolen vid Vätterns södra strand. Men för Amy och hennes syskon blev det bra. Hon stortrivs i hemstaden. Här har hon fortfarande de flesta av sina äldsta vänner och det är här hon har sin fasta punkt i tillvaron.
– Jag flyttade till min första egna lägenhet mitt i stan i december förra året. Även om jag saknar mina småsyskon och ofta är hemma hos dem, så är det skönt att ha något eget. I min lägenhet kan jag sjunga hur mycket jag vill utan att någon ber mig sluta, säger hon med ett skratt.

amy-diamond

Flytten till egna lägenheten blev kulmen på ett intensivt år. Förra året avslutades inspelningen av Min lilla syster, där Amys rollfigur Katja lider av ätstörningar.
– Jag kunde använda mina egna erfarenheter av ångest när jag gick in i rollen som Katja. Mycket kände jag igen mig i.
Samtidigt som hon spelade rollen som Katja brottades Amy med sin egen ångest.
– Nu har jag haft en ångestfri period ett bra tag, men i höstas var det jobbigt, säger Amy med ett lite ansträngt leende. Jag vet inte vad det berodde på. Jag kan inte peka på något och säga att det var det som triggade igång det.
Hon tror inte att rollfiguren hon spelade utlöste att hon själv fick tillbaka sin ångest.
– Det fungerade nog snarare som en form av bearbetning för mig. Även om jag själv aldrig har haft ätstörningar kan jag känna igen mig i henne.

Omtumlande insikt

I början trodde Amy att hon led av vanlig prestationsångest, men när hon beslutade sig för att ta reda på mer förstod hon att det var något helt annat, och allvarligare, som drabbade henne.
– Jag kände igen symtomen för ångest när jag läste om dem. Samtidigt som det var omtumlande så var det skönt att förstå varför jag kände som jag gjorde.
De dagar som ångesten är som värst för henne är det närmast en förlamande känsla.
– Jag gråter jättemycket. Det känns samtidigt bra, eftersom det lättar på trycket. Gråtandet är ett sätt att bearbeta ångesten. Ett annat är att prata öppet om den. Förutom min mamma är det min storasyster Danielle som jag pratar mest med.

Tidigare kände Amy sig ensam och rädd när ångesten kom. Men efter att ha läst mycket om ångest och pratat med människor hon har förtroende för har hon upptäckt att det är mycket vanligare än vad hon trodde.
– Det är många som lider av ångest på ett eller annat sätt. Jag tycker därför att man ska ta upp det i skolan och undervisa om det. Det är viktigt att man som tonåring får lära sig mer om psykisk ohälsa.
– När jag själv drabbades första gången läste jag om den amerikanska skådespelerskan Emma Stone som berättade om sin ångest. Jag älskade henne för att hon var så öppen med det.
Samtidigt som attackerna är förlamande när det är som värst har ångesten gett Amy en närhet till sina känslor som hon har nytta av när hon skriver ny musik.
– Jag är tacksam för att jag kan känna mycket, både stor glädje och djup sorg.

Spelar in musik

På golvet bredvid Amy står en stor röd resväska. Efter vår intervju ska hon resa till Stockholm där hon ska hälsa på vänner, innan hon reser vidare till Karlstad för en konsert.
– Jag är ofta i Stockholm för att spela in musik. Dessutom bor min storasyster Danielle och många av mina vänner där, säger Amy som beräknar att hon vistas lika mycket i huvudstaden som hemma i Jönköping.
Det gör att hon funderar på att en dag flytta dit, något som var helt otänkbart för henne för några år sedan.
– Men nu har jag inget som binder mig här i Jönköping mer än min familj, och den kan jag hälsa på ofta ändå.
Ingen pojkvän?
– Nej, just nu är det bara jag, säger Amy och blir lite hemlighetsfull.
– Det där med förhållande får ta den tid det tar. Det kommer att kännas rätt när det blir dags för det, tillägger hon med ett leende innan hon går till järnvägsstationen.

Text: Per-Ola Ohlsson Bild: Kai Rehn

Läs mer

axel-schylstrom
Idol-aktuelle Axel: Jag fick 16000 volt genom kroppen

Dorota hölls insärrad och våldtogs
Modellen Dorota spärrades in och våldtogs

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...