Annons

Adam Pålsson spelar Ted Gärdestad i ”Ted – för kärlekens skull”

Han fick sitt stora genombrott i Torka aldrig tårar utan handskar. Nu står Adam Pålsson, 29, inför sitt livs mest komplexa roll hittills: som Ted Gärdestad i bioaktuella ”Ted – för kärlekens skull”!

Mejla
Dela (149)
Pinna

 

Adam Pålsson om att spela Ted Gärdestad: Det kan vara mitt livs roll!

Han blev som besatt av skådespeleri när han fick sin första roll som 13-åring i en tv-serie.

Och det kan vi vara glada för, annars hade vi inte haft glädjen att se Adam Pålsson, 29, i succéer som Torka aldrig tårar utan handskar, Bron och Innan vi dör. Den sistnämnda vann han också Kristallen för i kategorin Bästa manliga skådespelare 2017.

Annons
Gilla Allers på Facebook

Dessutom har han gjort sig ett namn på teaterscenen, både som skådespelare och manusförfattare.

Adam som porträttlik Ted i filmen Ted – för kärlekens skull.

Filmen om Ted Gärdestad

Och nu är det en porträttlik Adam som spelar huvudrollen i filmen om artisten Ted Gärdestad: Ted – för kärlekens skull. Han är kusligt lik Ted i filmen.

– Det är verkligen en drömroll. Det kan vara mitt livs roll, i alla fall just nu, säger han och ler, ganska stort.

Vi ses tidigt en morgon och han tar en tugga av sin glutenfria smörgås; som tur är upptäckte han i tid att han fått fel mjöl.

– Fast jag chansar nog, jag får bara lite ont i magen, säger han innan han snart får en utbytt smörgås.

Han är trött, ursäktar han sig. Och visst, ett liv med knappt treåriga dottern Dylan tar ut sin rätt, även om han och sambon Celie är två om vardagen. Och egentligen är han inte så förtjust i intervjuer, har han sagt. Men ömsom sitter Adam rakt upp i soffan, ömsom halvligger han och verkar ändå trivas. Smörgåsen har nog gjort gott.

Sol, vind och vatten

Självklart gjorde han en massa research inför rollen. Det var många som hade sina uppfattningar om Ted Gärdestad, säger han, folk som kände honom flyktigt, som hade arbetat med honom eller varit hans vän. Han fick sålla och hitta sin egen tolkning.

Det var ett gediget jobb för Adam, som själv sjöng Teds låt Sol, vind och vatten som sexåring på en skolavslutning. Bara två år senare, 1997, tog Ted Gärdestad sitt liv, 41 år gammal.

Och nu gestaltar alltså Adam denna folkkära artist som lämnat efter sig låtskatter som Satellit och Jag vill ha en egen måne, för att nämna bara några av de 26 sånger Adam tolkar i filmen.
Han har själv sjungit in Teds sånger. Och det är en komplex berättelse om en man, ett liv, ett svenskt kulturöde, menar han:

– Jag rör mig ju i samma bransch som Ted, så jag kunde höra mig runt. Men det var så olika historier jag fick höra, även utanför branschen. Och sedan – förutom att jag spelade in alla låtar och sjöng själv – så var det mycket förberedelser i form av att lyssna, höra, repetera. Det var kanske det viktigaste.

Adam sjunger och spelar själv i filmen.

Han fortsätter:

– Sedan försökte jag träffa så många som möjligt inför rollen för att höra hur han var. Det roliga var att alla kvinnor i typ 50-årsåldern sa att de hade haft en flirt eller varit ihop med Ted. Jag vet ju inte. Och nästan alla män hade varit bästis med honom eller åtminstone väldigt nära bekanta.

– Alla hade något de ville berätta förstod jag, så jag fick samla in all information och sålla. Sedan läste jag allt som fanns skrivet om Ted. Jag tänkte mycket på varför hans liv blev som det blev och på de val han gjorde, och försökte hitta förklaringar.

Torka inga tårar utan handskar

Adam väger noga sina ord, pratar med eftertänksamhet, pausar. Även om flera år i rampljuset bidragit till att han känner sig mera bekväm nu för tiden. Men det var aldrig kändisskapet i sig som fick honom att närma sig skådespelaryrket.

Han var 23 år när det stora genombrottet kom med Torka inga tårar utan handskar, tv-serien baserad på Jonas Gardells bok. Det var ett år efter att han tagit examen från scenskolan.

– Det var det första jag gjorde, säger han.

Det var vid tiden för gymnasiestarten som Adam kände att livet i någon mening började. Det var då han hittade sin grej, kreativiteten.

– Jag var egentligen understimulerad fram till gymnasiet. Skolan tyckte jag var tråkig. Men jag spelade mycket hockey, min pappa var ordförande i hockeyföreningen, så jag vågade inte sluta, säger han och skrattar.

– Sedan när jag väl slutade sa min pappa ”gud, vad skönt, då kan jag äntligen sluta!”.

Adam med sambon Celie på premiären av filmen Borg i höstas.

Hade en fin uppväxt

Men det var en fin uppväxt, berättar Adam, som är yngsta barnet av fyra i familjen. Haningehusets trädgård vette ut mot ett naturreservat och där väntade grillkvällar, bad i insjöar och indianlekar.

Mamma, som var lärare, var hemma med barnen i närmare tio års tid.

– Alltså, jag hade inte en regel under hela min uppväxt, aldrig några tider då jag måste komma hem och aldrig några utegångsförbud. Det var en fullständigt fri uppfostran. Såklart tror jag att det var en konsekvens av att jag var barn nummer fyra. Men mina föräldrar hade också den läggningen, de var fria i sitt sätt. Båda var lärare.

Hans pappa startade sedan en firma som ledarskapskonsult.

– Det gick rätt knackigt de första fem, tio åren, så det var rätt skralt i kassan hemma. Men sedan fick han väl snurr på det, säger Adam.

Tittade på Ingmar Bergman

För sin del kan han säkert tacka sina föräldrar för den fria uppväxten. Den medförde att han fick skapa sitt eget liv, i positiv mening. Fast tankarna på vad han skulle göra var många: spela musik, kanske bli arkitekt …

– Men det enkla svaret är att det var här, i skådespeleriet, som jag var mest begåvad. Av någon anledning gick det här lättast, det gav mest och tog minst, säger han.

– När jag fick rollen som 13-åring blev det min stora passion. Jag tittade på allt av Ingmar Bergman, Jan Troell och Bo Widerberg och läste mig igenom all filmhistoria.

Och när Adam gått ut scenskolan hörde han helt sonika av sig till Dramaten. Där ville han jobba. Och varför inte visa att han fanns?

– Ja, men man måste ju säga att man finns, det är ju inget unikt för mig!

– Ted Gärdestad kommer att finnas kvar i svensk kulturhistoria, precis som Bellman, Cornelis eller Taube, säger Adam.

Succéroll i Gardells tv-serie

Detta var innan han fick succérollen i Torka inga tårar utan handskar.

Det var mycket som hände det året för Adam. Han var bara 23 och har sedan dess fått frågan flera gånger om hur han kunnat gestalta karaktärer präglade av så mycket ångest och sorg. Svarta själar.

– Jag kan inte veta hur det är att ha aids eller att bli dödsmärkt. Men har man någon sorts empatisk förmåga så hittar man alltid något som är ångestfyllt. Jag kan inte spela ångest, det måste komma inifrån. Det är tufft, men inget jag blir tyngd av. Däremot kan jag nog få ett mer avspänt förhållande till döden genom de roller jag upplevt.

Men nu är det alltså Ted Gärdestad som står i fokus. Hur gick tankarna när Adam fick förfrågan om att spela rollen?

– Det ödmjuka svaret är: ”Wow, oj, så kul! Men hur ska jag klara det här?” Det mindre ödmjuka är ”Bra att ni äntligen bestämde er så att vi kan köra!”.

Som Taube eller Cornelis

Han tycker verkligen att det är på tiden att det blir en film gjord om Ted Gärdestad.

– Han är en sådan viktig människa i svensk kulturhistoria, hans musik är så viktig. Den sjungs på bröllop, begravningar och skolavslutningar. Ted kommer att finnas kvar, precis som Bellman, Cornelis eller Taube.

Och samtidigt är Ted Gärdestads liv fortfarande ett mysterium för många, menar Adam, även för honom själv:

– För den stora allmänheten har jag förstått att det är så. Och även för mig i början när jag började sätta mig in i hans liv. Jag hoppas att filmen ska bidra till en bredare förståelse för vem Ted var, för hans liv och hans gärning.

Fotnot: Filmen Ted – för kärlekens skull har biopremiär den 3 januari 2018.

 

Text: Amanda Taawo
Bild: Jessica Lund, IBL

 

Läs också:

Se trailern: Ted – för kärlekens skull

13 feel good-filmer för hela familjen

Underbara Clara: Så firar jag jul!

Läs mer om:


Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...