Annons

Annons

Zlatan är min stora idol och bästa vän

Max, 8 år, föddes med Downs syndrom och lärde sig prata tack vare Zlatan.


Max-Zlatan

Fotboll och musik betyder mycket för Max

Max kom till världen under stor dramatik och det upptäcktes att han hade Downs syndrom. En följd av detta var svårigheter med talet. Men tack vare sitt stora intresse för sång och musik lärde han sig till slut att prata. Och Max egen hyllningssång till idolen Zlatan gjorde honom till en kändis på nätet!

På hustomten hemma i byn Altersbruk i Piteå kommun hörs glada rop och skratt. Max spelar fotboll med mamma Anna, pappa Jonas och storasyster Fanny. Anna Ökvist, 42, beskriver sin son som en åttaåring med bus i blicken och ett gott humör.
– Max är en väldigt positiv kille. Han har en härlig utstrålning och charmar många med sina komplimanger. Nog kan han visa humör och bli arg också, men det går fort över.

 

Förutom fotboll är intressena dans, rallycross och inte minst musik. När Max spontant sjöng en hyllningssång till sin idol Zlatan, och mamma Anna filmade honom, blev den lille gossens sång snabbt en viral succé. Flera nyhetsmedier fångade upp videon som låg på Annas blogg, och den spred sig på Facebook. ”Zlatan är min bästa vän, jag ska dribbla bort honom”, säger Max bland annat i klippet, som är ett i raden av dem mamma Anna filmat.
– Jag filmar honom ofta när han sjunger. Det är så bra för att se hur hans språk utvecklas, säger hon.

Max-Zlatan

Lazlo Szirtesi /Shutterstock

Musik och sång har spelat en viktig roll för Max språkutveckling, berättar pappa Jonas Ökvist, 43.
– Max föddes med Downs syndrom och har varit sen med att prata. Vi började tidigt med teckensång, då man tecknar sången med händerna samtidigt som man sjunger, och det har varit jättebra för att öka Max ordförråd, förklarar Anna.
Max är parets andra barn, Fanny är 14 år. När Fanny var liten drabbades Anna av en kraftig infektion som utlöste fibromyalgi, och sedan dess har hon levt med ständig värk.
– Jag, som alltid varit aktiv och bland annat spelat fotboll, tvingades varva ner och orkar i dag bara gå en kilometer, säger Anna och berättar att paret gärna ville ge Fanny ett syskon, men det dröjde på grund av sjukdomen. Till slut, efter samråd med doktorn, vågade de satsa på en ny graviditet.
Det diskuterades om Anna skulle orka med en vaginal förlossning och hon fick gå på flera extra ultraljud.
– Ändå upptäckte man inget fel hos fostret, trots att Max hjärta saknade de fyra kamrarna som ett friskt hjärta har. Han hade bara ett enda stort hål, säger Anna och berättar om dramatiken kring sonens födelse:
– När han kom ut var han alldeles blå. Barnmorskan lät honom landa bara tio sekunder på mitt bröst innan de drog iväg med honom. Jag hann notera att Max inte skrek, sedan sprang personalen och Jonas iväg.

Fick andningshjälp

Omtumlad efter födelsen och det dramatiska förloppet på sluttampen låg Anna kvar och fick veta att hennes nyfödde son hade svårt för att syresätta sig och nu fick andningshjälp.
– Jag blev skjutsad till barn-iva där Max låg i en kuvös med en stor ansiktsmask. Vi fick titta på honom en stund innan vi fick vårt rum på BB.
Doktorn kom in till dem och meddelande att hon hade både bra och dåliga nyheter om sonen.
– De goda nyheterna var att vi skulle få hålla i vår bebis en liten stund, sedan gick hon iväg för att hämta Max. Då sa jag till Jonas: ”Åh, herregud, han ska ju dö! Vi får bara hålla i honom en liten stund”. Jag bröt ihop fullständigt.
När doktorn kom tillbaka och placerade den nyfödde i en hejdlöst gråtande Annas armar undrade hon om de nyblivna föräldrarna kunde se något speciellt.
– Jag såg det direkt. ”Han har Downs syndrom”, sa jag. En hjärtläkare som följt med in släppte nästa bomb. Max hade ett medfött hjärtfel och måste opereras i Göteborg. Då bröt jag ihop igen och det enda jag minns är att Jonas strök mig över ryggen.
Jonas nickar och säger att i ljuset av hjärtfelet blev Downs syndrom bara en prutt i rymden.
– Vi ringde runt och berättade för alla nära och kära. Att upprepa diagnoserna om och om igen blev ett sätt att bearbeta och ta in allt.

Max-Zlatan

Hela familjen samlad: Jonas och Anna med Barnen Max och Fanny.

Utmattande tid

Några veckor av oro och dålig nattsömn följde. Efter fem veckor blev Max sämre och fick flygas ner till Göteborg för sin hjärtoperation. Hela familjen åkte till Göteborg i omgångar och Anna minns tiden som extremt utmattande:
– Jag kunde sitta och bara skaka av trötthet.
Operationen gick bra, och så småningom var det dags för familjen att åka hem till Altersbruk.
– Fokus hade dittills varit att Max skulle överleva. Nu kunde vi börja sätta oss in i vad det innebär att ha ett barn med Downs syndrom, säger Jonas och berättar att de till en början funderade mycket på vilket slags liv deras son skulle få som vuxen, hur det skulle bli i skolan.
– Det största felet vi gjorde var att se alltför långt fram i tiden. När vi började fokusera på nuet kändes allt bättre.
Anna säger att det kändes svårt när de fick veta att de måste lära sig vissa tecken, som stöd för att underlätta sonens språkinlärning.
– Men det gick jättebra. Det handlar om att teckna det viktigaste ordet i en mening. Sedan höll vi teckenkurser för farföräldrar, morföräldrar, morbror, moster och farbröder här hemma i vårt kök.
De införde tecken när Max var 11 månader och alla inblandade träffades en gång i veckan och gjorde teckenkurserna till en kul grej, med fika och trevligt umgänge. Efter fyra månader hade Max lärt sig att förstå och teckna elva ord, ett halvår senare hade hans ordförråd vuxit till 50 tecknade ord.

 

På förskolan infördes träning med teckensång och då fullkomligt blomstrade Max språk. Ordförrådet i tecken överförde han till tal.
– Ja, nu surrar han jättemycket hela tiden, skrattar Anna medan Max själv har kilat in och tagit på sig sin skinnpaj och ställt sig framför spegeln och börjat jamma med en av sina gitarrer. På väggen hänger hela hans samling.
Max spelar och sjunger varje dag. Musiktalangen tror Anna och Jonas att han fått efter sina morbröder, som båda är trubadurer.
Sångerna har, via mamma Annas blogg, inspirerat andra familjer med barn som har Downs syndrom.
– Jag startade den blogg jag själv hade velat läsa när vi kom hem med Max. Därför berättar jag om vardagslivet med Downs syndrom och jag lägger upp små klipp med Max sånger, säger hon.
Fotbollsintresset har han där­emot fått från mamma och pappa, som båda tränade fotboll tills de var närmare 30.
– Tyvärr har Max varit väldigt infektionskänslig under hela uppväxten, så han har mest fått sparka fotboll ute på gården. Men i somras  kunde han vara  med och spela i byalaget!

Vad är Downs syndrom?

Personer med Downs syndrom föds med en extra kromosom, kallat trisomi 21. Detta leder till en utvecklingsstörning som kan variera i skala från lindrig till grav.

På mamma Annas blogg kan du läsa mer om Max – ettnyttliv.com

Text: Birgitta Lindvall Wiik  Bild: Tomas Bergman


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…