Annons

Annons

Wiwi vägrade ge upp kampen för sin sjuke man

Kommunen ville lägga ner dagverksamheten, som demenssjuke Pelle var beroende av, då bestämde sig hans fru Wiwi för att agera.


Kämpa vårdhem

Demenssjuke Pelle, 79, är beroende av dagverksam­heten på Gläntan i lilla Krokek utanför Norrköping. Men plötsligt kom beskedet: Gläntan ska läggas ner. Då bestämde sig Pelles fru Wiwi för att agera.

Det lönar sig att kämpa och att inte ge upp. Det är Wiwi Heggblad, 73, ett gott exempel på. Tack vare hennes och de andra anhörigas kamp för sina nära och kära backade Norrköpings kommun och tog tillbaka beslutet att lägga ner dagverksamheten för dementa.

Annons
Gilla Allers på Facebook

– Det är en stor lättnad. Det har varit jobbigt för alla, både personal och anhöriga, som har gått omkring med en stor oro, säger hon när Allers ringer.
Hon håller just på att koka kaffe och maken Pelle, 79, är nyss hemkommen från dagverksamheten. Han är där varje dag.
– Pelle älskar att vara på Gläntan, det är en stor trygghet för honom.

Wiwi är en mycket engagerad och energisk kvinna som vågar stå upp för det hon tror på. Hon har kämpat både för sin mans dagverksamhet och för sin 94-åriga mammas önskan att få komma till ett äldreboende.
Hemma i radhuset i Krokek nära Kolmården sköter hon dem båda – vårdar, tröstar, städar, finns till hands. Men ibland tar orken slut även för Wiwi, och där är dagverksamheten för Pelle guld värd. På Gläntan får han fin gemenskap med andra och samtidigt får Wiwi välbehövlig avlastning.
– Personalen där, Sussie och Gittan, är helt fantastisk, säger Wiwi.

Hon och Pelle har varit gifta i 52 år och har tre vuxna söner. I december fyller han 80 – före detta körskoleläraren Pelle, som alltid varit frisk, stark och händig. Men för några år sedan började han att förändras, glömde saker och pratade annorlunda.
– Jag trodde först att det berodde på ålderdom, men det visade sig vara begynnande demenssjukdom. Nu klarar han inte ens av att äta frukost själv, berättar Wiwi.

Kämpa vårdhem

– Man ska aldrig ge upp,  säger Wiwi, här med maken Pelle och sin mamma Kerstin.

Hjälp med allt

Pelle behöver hjälp med så gott som allt och hans hustru pysslar vant om honom. Han har svårt att prata och att göra sig förstådd.
– Det är sorgligt. Den Pelle som jag gifte mig med är ju delvis borta, säger Wiwi.

Han står i kö för en plats på ett äldreboende, men väntan är lång.
Det var i våras som plötsligt det oväntade beskedet kom att Gläntan skulle stängas. Politikerna i vård- och omsorgsnämnden ville i stället skjutsa patienterna i taxi till Norrköping, två och en halv mil bort.

Wiwi blev förtvivlad.
– Det förstår man väl att så kan man inte göra med dementa personer, det klarar inte de, säger hon upprört.
Hon började samla in namnunderskrifter och ordnade möten i protest mot kommunens beslut.
– Det har varit ett fantastiskt gensvar, det är så många som har engagerat sig och stöttat. Det här klarar man inte ensam.

Wiwi fick ihop över 1 500 namn på sina listor, som sedan överlämnades till ansvariga politiker. In i det sista var det osäkert hur det skulle bli. Men bara några få dagar innan nedläggningen skickade kommunen ut ett pressmeddelande där det stod att man hade ändrat sig: ”Behovet av dagverksamhet kan vara större än vad som varit känt.”

Torsdagen den 27 augusti, som råkade vara Wiwis födelsedag, ordnade hon ett stormöte för politiker, anhöriga och personal i matsalen på Gläntan. Närmare 100 personer fyllde den lilla lokalen och fick höra de närvarande kommunpolitikerna lova att Gläntan får vara kvar tills vidare.
– Det var den bästa födelsedagspresent jag kunde få, ler Wiwi. Mötet avslutades med att alla hurrade för mig, det var festligt!
– Gläntan visar att det lönar sig att kämpa. Men tyvärr är det ju inte alla gamla som har anhöriga som kan kämpa för dem. Hoppas vår kamp har hjälpt dem litegrann också, säger hon.

Text: Anna Karin Ericson Bild: Peter Ericsson



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...