Annons

Annons

Vårt hem brann ner till grunden

Det hördes en fruktansvärd åskknall och ett stort eldklot slog ner i marken där Bertil Persson nyss stått! Sedan upptäckte han hur eldsflammor slog upp ur hans och hustrun Ullas älskade hus...


Blixtnedslag ödelade villan

Ett stort vitt hus med ett inbjudande trädäck är det första man ser när man kommer hem till Ulla och Bertil Persson, båda 74 år, i Höllviken söder om Malmö.
Det är en helt annan syn än den man mötte här i början av maj förra året. Då täcktes gräsmattan av de sotiga resterna från deras förra villa, som totalförstördes vid ett våldsamt åskväder.
Varken Ulla eller Bertil glömmer någonsin dagen då blixten slog ner i huset där de bott i 27 år.
– Jag hade precis gått ut för att hämta en nypa luft vid garaget innan semifinalen i Champions League mellan Juventus och Real Madrid började på tv:n. Då såg jag att det började blixtra över havet i söder, berättar Bertil.

Kraftig smäll

Han hann inte mer än förflytta sig till altandörren och ropa in till Ulla att det började åska förrän marken skakade av en kraftig smäll.
– Jag såg ett enormt eldklot framför mig på en meters avstånd. Det följde elledningarna och stuprännorna innan det försvann ner i marken vid garaget där det bildades en krater. Där hade jag stått bara några sekunder tidigare, berättar Bertil.
– Saker och ting föll omkull inne i huset av smällen och jag förstod genast att det var blixten som slagit ner, säger Ulla.

Skrämmande tystnad

Strömmen i hela huset slogs ut och det blev skrämmande tyst. När Bertil tittade upp mot taket såg han att det ångade från nocken och strax därefter började små lågor slå upp.
I tystnaden kunde han nästan höra det fräsande ljudet av vattendropparna som förångades. Samtidigt började det lukta starkt av svavel.
– Jag ringde 112 och fick då beskedet att flera av våra grannar redan larmat och att brandkåren var på väg, säger Ulla, som sedan skyndade sig ut ur huset.
Hon, liksom Bertil, fick bara med sig kläderna de hade på sig.

Snabbt på plats

Räddningstjänsten var snabbt på plats och brandinspektören kunde konstatera att deras villa var bortom räddning. En fullt utvecklad brand hade fått fäste i takbjälkarna på enplansvillan och den spred sig snabbt.
– Det enda jag fick med mig var min Sjöfartsbok som jag haft sedan jag 18 år gammal gick till sjöss, säger Bertil och visar ett litet fotografi på sina föräldrar och sin storasyster som han alltid förvarat i Sjöfartsboken.
Det är det enda minne han har kvar av dem. Ingen av dem lever längre.

Skräckfyllda minuter

Ulla minns med fasa de skräckfyllda minuterna de fick på sig innan de var tvungna att sätta sig i säkerhet.
– Jag kan än i dag höra hur brandmännen skrek ”ut, ut, ut”.
Samtidigt som de var chockade och rädda kände de tacksamhet för att de klarat sig med livet i behåll. Men sorgen över att se sitt hem bli lågornas rov överskuggade just då nästan allt annat.
– Redan när vi gick ut till ambulansen kramade jag om Ulla och sa till henne att vi skulle komma tillbaka hit, säger Bertil.

Kämpade mot elden

Runt deras tomt samlades grannar och andra Höllvikenbor, medan brandmännen kämpade mot elden.
Eftersom Bertil och Ulla var helt oskadda och inte behövde någon sjukhusvård sov de första natten hos en av grannarna.
– Men det blev nästan ingen sömn alls den natten. Vi stod på grannens övervåning och såg vårt hus brinna ner till grunden. Vi försökte lägga oss på sängen och sova en stund, men efter en kvart stod vi vid fönstret igen och tittade, säger Ulla.

Barnen stöttade

Dagen efter var deras son Henrik, 45, och dottern Carina, 49, med sina familjer i Höllviken för att stötta sina föräldrar i tragedin.
När de stod vid de svarta och rökluktande resterna av villan kom en man på cykel fram till Carina och frågade om det var hennes föräldrar som bott i huset.
Det visade sig att mannen hade ett hus några hundra meter därifrån, men bodde utomlands med sin familj större delen av året. Han erbjöd sig direkt att låta Ulla och Bertil bo i hans hus medan deras eget byggdes upp igen.

Blev rörda

– Vi blev otroligt glada. Om inte han hade kommit förbi just då hade vi fått flytta in till en lägenhet i Malmö. Jag blir rörd när jag tänker på all den omtanke och hjälpsamhet som våra grannar och andra Höllvikenbor visat oss, säger Ulla.
Under de åtta veckor förra sommaren som familjen var hemma i Sverige fick Ulla och Bertil bo i gäststugan hos en granne.
– Visst, det känns som om vi har bott i en kappsäck, men det är ändå skönt att vi har kunnat bo så nära vårt gamla hem och kunnat följa återuppbyggnaden, säger Ulla.

Behövde miljöombyte

Ett par veckor efter det ödesdigra blixtnedslaget hade Ulla och Bertil bokat en semesterresa till Turkiet. Ännu chockade och deprimerade var de tveksamma till att åka, men till slut reste de ändå.
– Det var tur att vi gjorde det. Det var ett miljöombyte som vi behövde. Och det var redan där på vårt hotell som Ulla började skissa på vårt nya hem, berättar Bertil.
Vid kontakterna med sitt försäkringsbolag fick Ulla och Bertil tre alternativ: att antingen få ett engångsbelopp och skaffa en ny bostad, att låta försäkringsbolaget leta upp en likvärdig villa i samma område eller bygga ett nytt hus på tomten.
– Det var bara ett alternativ som gällde för oss. Vi skulle tillbaka. Det hade jag ju lovat Ulla, säger Bertil.

Annons
Det enda de fick med sig från det brinnande huset var Bertils sjömansbok och Ullas smyckeslåda.

Det enda de fick med sig från det brinnande huset var Bertils sjömansbok och Ullas smyckeslåda.

Tung påminnelse

Under hela sommaren påmindes de om vad som hänt, eftersom det dröjde innan de fick rivningstillstånd av kommunen så att brandresterna kunde schaktas bort.
– Vi gick runt och grävde i de förkolnade resterna av huset och hoppades kunna hitta något som klarat sig. Vi hittade en Lisa Larson-skulptur, en koppargryta och lite andra småsaker, men mina vigselringar var och förblev försvunna, berättar Ulla.
Under hösten påbörjades bygget av det nya huset.
– Vi döpte vårt nya husprojekt till Hav och land. Vi tycker det passar, eftersom vi bara har 500 meter till stranden och för att jag är gammal fartygsingenjör, säger Bertil.

Nu har Ulla och Bertil fått ett drömboende på samma tomt.

Nu har Ulla och Bertil fått ett drömboende på samma tomt.

Äntligen samlade

Det nya huset är något mindre än det gamla, men har ändå tillräckligt med plats när dottern och sonen och de fyra barnbarnen kommer på besök.
Under påskhelgen kunde de äntligen samla sina barn med familjer hemma i Höllviken igen, i sitt nya hus.
– Två veckor efter att vi flyttat tillbaka hit kom en ung familj med blommor till oss. Deras lille son hade efter blixtnedslaget tyckt synd om oss, eftersom vi inte längre hade något hem, och erbjudit sig att låta oss bo i hans lekrum. Det värmde mer än något annat, säger Bertil märkbart rörd.

Olustkänsla vid åska

Men både Ulla och Bertil känner en olustig känsla inför en ny säsong med åskväder.
– Jag har alltid varit rädd för åska, och inte har det blivit bättre efter det som hänt, säger Ulla.
– Jag tyckte jag var en tuff kille som varit till sjöss och varit med om det mesta, men efter att ha drabbats så här blir man mer ödmjuk, säger Bertil, som fortfarande kan se eldklotet framför sig när han blundar.
När vi efter att ha gått en runda i trädgården och åter kommer till trädäcket med de vita korgstolarna lägger Bertil armen ömt om Ulla, hans maka sedan 52 år, och säger eftertänksamt:
– Jag kommer att tänka på Vilhelm Mobergs klassiska roman Din stund på jorden. Vi har fått två stunder på jorden. Om blixten slagit ner på natten hade vi kanske inte hunnit ta oss ut.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Lindblom, privat

Läs också

Bästa vännen Benji fanns på ett hundhem

benji-puff

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/