Annons

Annons

”Vi duger precis som vi är”

"De kallade mig för mongo, monster, glasögonorm och missfoster." Louise trotsade sin största rädsla och la upp en bild på sig själv på Facebook.


louisegren

Hyllade Louise fick nog av elakheterna:

Jag vill visa att vi alla duger precis som vi är!

Louise Gren har blivit mobbad och retad för sitt utseende ända sedan dagistiden. Till slut tröttnade hon. Hon gick emot alla sina rädslor och la ut en bild av sig själv på Facebook – och de positiva reaktionerna lät inte vänta på sig!

Annons

För mindre än ett år sedan var Louise Gren en blyg och osäker kvinna med mycket dåligt självförtroende som hellre tittade ner i marken än på personen hon pratade med. Allt för att dölja sitt skelande högra öga som hon tvingats ta emot så mycket skit för under hela sitt liv.
Numera vågar hon till och med att ställa upp på intervju i tv (Vardagspuls med Agneta Sjödin på TV4), radio och tidningar, samt hålla egna föreläsningar.
– Det hade jag verkligen inte trott om mig själv. När jag gick i skolan var redovisningar framme vid tavlan inför hela klassen det värsta jag visste. Men i dag är jag nästan som en ny människa med en helt annan självsäkerhet, berättar Louise, 24, när vi träffas hemma i hennes lägenhet i Falköping. Louise jobbar natt som undersköterska och är ledig denna dag.
Allt började med att hon la ut en selfie (en bild hon tagit på sig själv) i höstas på Facebook för att visa alla att de duger precis som de är.
– Innan gjorde jag allt för att mitt skelande högra öga inte skulle synas på någon bild, men nu tog jag i stället fotot rakt framifrån för att det tydligt skulle synas. Sedan gick jag och tränade yoga. Efter passet hade tusen personer gillat bilden och nu är den siffran uppe i över 24000. Det är helt otroligt, smått ofattbart.

louisegrenfacebook

Fick nog

Efter att ha blivit mobbad och retad i över 20 års tid var hon med om en händelse som fick henne att agera.
– Jag pratade med en man på krogen som ansåg att det inte går att diskutera med en skelögd, för den personen är korkad. Jag verkligen hatar sådana dumma kommentarer. Intelligensen sitter ju knappast i utseendet. Det kändes som att nu fick det räcka.
Louise är född med en synskada och är helt blind på höger öga, som hon alltså även skelar med.
– Det började redan på dagis. Då visste inte mina föräldrar att jag var blind och jag fick en ”piratlapp” för mitt vänstra öga bara för att träna det högra. Jag såg ingenting, snubblade och gick ofta in i olika saker. De andra barnen skrattade och kallade mig blindstyre. Hemma slet jag av mig lappen och det var ju inte så konstigt, eftersom det var helt svart för mig annars.
Alla elakheter och kränkande kommentarer blev bara värre och fortsatte genom hela skolgången.
– De kallade mig för mongo, monster, glasögonorm och missfoster. Jag hade väldigt få kompisar och låste in mig på toaletten på rasterna för att inte visa att jag var ensam. Många gånger önskade jag att jag kunde få födas på nytt – med två fungerande ögon och kunna gå om skolan.

Tappade livslusten

Det gick så långt att Louise tappade livslusten. Mammans samtal med rektor och lärare på skolan hjälpte inte. Trots att hon inte gjort något fel var det Louise som fick byta klass – och där fortsatte mobbingen.
– Jag längtade efter att fylla 18 år, för då skulle jag kunna operera bort skelandet. Men när den dagen väl kom fick jag reda på att det inte gick, eftersom jag är helt blind. Musklerna i ögat hade förtvinat och efter en operation skulle ögat åka fram och tillbaka.
I dag är hon glad över att det inte blev någon operation – och stolt över den hon är.
– Man ska inte behöva bli mobbad för att man ser annorlunda ut, det gäller oavsett vad det handlar om. Jag har också mötts av en massa okunskap. Som när vakterna vägrade att släppa in mig på ett ungdomsdisco i 14-årsåldern för att de trodde att jag var berusad. Det hjälpte inte att jag och min tvillingsyster förklarade att jag har en synskada.

Berättar sin historia

Efter att ha tagit den omtalade bilden förvandlades hon plötsligt till Selfie-Louise med hela svenska folket.
– Hittills har jag efter förfrågningar berättat min historia på fem olika skolor häromkring i Falköping. Jag gör det för att visa att vem som helst har den möjligheten. Alla kan ta steget och stå upp mot fördomarna. Det har varit en fantastisk terapi för min del. Vissa börjar till och med gråta när de hör hur tufft jag haft det under så pass många år.
Vid sidan av sitt vanliga jobb som undersköterska har Louise även gjort en del uppdrag som modell – och hjälper gärna andra utsatta människor med råd och stöd.
– Jag vill ägna min tid åt dem som verkligen behöver den. De är mina hjältar och det är tack vare dem jag är där jag är i dag, berättar Louise.
Hon har nominerats i Aftonbladets kampanj Svenska hjältar.
– Det är verkligen en bekräftelse på att det jag gör inte bara är bra för mig utan även för andra människor. Kan jag bara inspirera någon blir jag jätteglad.
Louise ber inte längre om ursäkt för sin existens.
– Men jag kan lova att aldrig någonsin glömma min bakgrund och allt det jag tvingats gå igenom. Det är viktigt för mig att ändå vara ödmjuk och samma tjej i grunden som jag jämt varit. Men nu med skillnaden att jag tror på mig själv.

Mammor hör av sig

Av de som hört av sig, framförallt på hennes Facebooksida, finns bland annat mammor med skelögda barn. Men också allt från rullstolsburna och döva till folk med för små fötter.
– En del har förklarat att jag har blivit en förebild och det känns givetvis helt underbart, även om jag fortfarande har lite svårt för att förstå att jag kan vara en förebild för någon annan. Jag blir också glad när folk säger att jag ser bra ut och duger som jag är. Jag kommer att bära med mig allt fint som sagts och tänka på det när jag får höra något dumt, för det händer någon gång – men alltmer sällan.
Framtiden ser ljus ut, enligt henne själv.
– Det var som att en tung sten föll från mina axlar när jag slipper dölja något för andra jämt och ständigt. Jag kan vara den jag är hela tiden och drar mig inte för att gå ut och dansa som förut heller. Det är så skönt att kunna titta den jag pratar med i ögonen, utan att skämmas över mig själv. Att röra sig obehindrat överallt och inte ha några begränsningar i sitt liv.

Text: Joakim Löwing Bild: Peter Ericsson

Läs mer

Adhd-diagnosen blev en tröst

Mobbningen tog vår dotters liv

Kristin fick träffa sin okända donator


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/