Annons

Annons

Tänk om jag haft Pippis mod!

Jag har funderat lite på vad det innebär att vara en schyst kompis. Astrid Lindgren var bra på att illustrera det där. När jag tänker på goda vänner ser jag Ronja och Birk framför mig: en stark flicka och en omtänksam pojke som inte låter några gränser hindra att de möts.  Han tillhör en grupp och hon en annan. Men de ser varandra bara som människor.


 

 

christel-kaseri-pippi

Illustration: Victoria Plantin

Jag önskar att jag haft samma mod som Astrids figurer, som inte sällan vågar utmana gällande värderingar, och ibland sig själva.Låt vara att de är skeptiska till varandra i början, men de hamnar snart på samma sida; riskerar livet genom att hoppa över det stora Helvetesgapet som skiljer dem åt. Deras öppenhet mot varandra resulterar i en stor vänskap som inte bara stannar med de två.

Annons

Madicken till exempel, som hamnar i slagsmål med Mia så att blodet flyter. Men när Mia blir slagen i skolan av överläraren är det Madicken som kommer till undsättning. Hon har förutsättningarna att vara den starka och snälla, och bana vägen för fred.

Vänlighet föder vänlighet, och något förändras i flickornas relation – de blir vänner och upptäcker att det är roligt att vara tillsammans. Under den trasiga och först aviga ytan finns en annan Mia.

Bertil i Nils Karlsson Pyssling är världens schystaste kompis. I hans källare lever en ensam pojke utan vare sig mat eller en säng att sova i. Bertil ger Nisse allt det han behöver. Han vinner själv på det; han får en ny vän som sällskap under sina annars ensamma dagar. Det gör Bertil gott att dela med sig av sin rikedom av köttbullar, såpa och dockmöbler.

Tillsammans slåss de mot råttan, den bovaktiga hyresvärdinnan som går in för att göra livet surt för dem. Råttan är stor, pojkarna är små. Men de är två och starkare ihop. Deras list förminskar råttan.

Jag tänker också på gemenskapen i Bullerbyn, där alla barnen leker tillsammans. Låt vara att de bråkar ibland, och retas med varandra, men alla är med utifrån sina förutsättningar. Pojkar och flickor går till skolan tillsammans, sida vid sida. Alla får lära sig läsa, skriva, räkna. 

Emil i Lönneberga är vän med djur och människor. Han tänker på Fru Petrell innan han somnar mätt och go efter att ha hamnat i matförrådet; han sparar en bit korv till henne. Hans stora nyfikenhet tar honom inte bara till snickarboden, utan också till doktorn i Mariannelund. Han får se saker som andra inte får se, utöver insidan av soppskålen.

Som vuxen fortsätter han att göra gott, för vad jag minns så blev han kommunalråd. Jag har själv en liten Emil hemma, men jag säger inte vem.

Vi ska förstås inte glömma Pippi, den kanske största förebilden av dem alla, som generöst bjuder plats åt stadens bovar i sitt eget hem när de inte har någonstans att sova. Hon slösar frikostigt med mat och guldpengar (kanhända strör jag pengar omkring mig på kaffe och annat, men här ligger man i lä) och ger presenter åt andra utan att förvänta sig något tillbaka. Hon bjuder sin styrka åt andra när hon så väl skulle behöva deras.

Genom sina karaktärer visar Astrid oss hur vi kan vara schysta kompisar. Vi kan möta andra utan att döma, låta alla demokratiskt vara med, ge alla en chans att utvecklas. Tillsammans är vi starka, omtänksamma kvinnor och män som kan se förbi yta, grupptillhörighet, och i stället se varje människa för den hon är.

Christel

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här.


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/