Annons

Annons

Det känns som ett mirakel!

När Marie-Louise fick det chockartade beskedet kändes det mycket orättvist – varför hade hon, som aldrig rökt, drabbats av lungcancer? Men trots att cancern dessutom spritt sig i kroppen såg behandlingen lovande ut. Tills hon en dag började känna sig trött och orkeslös...


Annons

Marie-Louise fick testa ny medicin mot sin lungcancer.

Marie-Louise är tacksam för att hon fick testa den nya medicinen.

Utsikten från den inglasade balkongen på tolfte våningen hemma hos Marie-Louise Juhlin i Linköping är fantastisk. Det är en vy hon själv aldrig trodde att hon skulle få njuta av när hon fick det chockartade beskedet att cancern hon kämpat mot i flera år hade spritt sig till lungsäcken.

– Jag sa till min man Bosse när han besökte mig på sjukhuset att jag inte trodde att jag skulle kunna följa med honom från huset till vår nya lägenhet.

Marie-Louises kamp började med att hon fick en rejäl förkylning våren 2012. Hon hostade mycket, men reflekterade inte mer över det eftersom många på hennes arbetsplats var förkylda.
– Jag jobbade som specialpedagog för små barn med autism och både elever och personal var mycket förkylda den våren. Jag hade inte varit sjukskriven på 20 år och gick därför till jobbet även om jag kände mig krasslig.

Hostade blod

Eftersom hon kände sig frisk i övrigt och hade god kondition blev hon inte heller orolig när hon en dag hostade blod efter ett spinningpass på gymmet.
– Jag avfärdade det med att jag måste ha ansträngt mig så mycket att ett blodkärl brast.

Läs också: Sjukdomen stal mig från mina barn

Men när hon några veckor senare hostade blod igen i samband med att hon var i Stockholm för att hälsa på sin äldsta dotter och sitt barnbarn fanns det ingen naturlig förklaring.
– Då blev jag skraj och ringde vårdcentralen så fort vi kom tillbaka till Linköping, och fick en akuttid.

Marie-Louise fick lämna prover och gå igenom EKG. Alla värden var normala, men läkaren tyckte ändå att det var säkrast att hon fick en remiss till lungröntgen.

Då upptäcktes fläckar på ena lungan, och efter en datortomografi fick Marie-Louise det hemska beskedet att hon drabbats av lungcancer och att cancern spritt sig till skelettet och lymfkörtlarna.

– Det var fruktansvärt. Jag rasade ihop fullständigt när jag fick beskedet och det enda jag tänkte på var hur länge jag hade kvar att leva. Handlade det om en vecka eller ett halvår? Skulle jag aldrig få se barnbarnen växa upp? Och hur skulle det gå för min man och våra döttrar.

Ingen rökare

Samtidigt kändes det orättvist. Varför skulle hon som aldrig rökt drabbas av en av de mest fruktade cancersjukdomarna?

– Jag har aldrig ens haft en cigarett i munnen. Alla i min omgivning rökte när jag var ung och det gjorde att jag blev antirökare. Men jag kan ha fått i mig asbest eller radon när jag växte upp. Under mitt föräldrahem låg det en bilverkstad.

Först tänkte läkarna operera bort tumören i lungan, men eftersom Marie-Louise även hade metastaser i ryggraden, skallbenet och lymfkörtlarna ansågs det inte meningsfullt. I stället sattes en rad behandlingar in, som bland annat innebar att hon ingick i en studie av ett läkemedel som var under utveckling samt traditionell behandling med strålning och cellgifter.

Läs också: Övervikten var sjukdomen lipödem

– Behandlingen verkade väldigt bra. Alla tumörer utom den i lungan försvann helt och den i lungan krympte, säger Marie-Louise.

Trots cancern kämpade hon på och jobbade halvtid under den här perioden.
– Jag ville inte släppa kontakten med mitt arbete som jag älskade. Jag fortsatte också att träna på gymmet för att hålla mig i form.

Kände sig bättre

Förra våren kände hon sig mycket bättre och allt verkade hoppfullt. Hon och Bosse bestämde sig visserligen för att sälja sitt gula radhus, som man kan se från balkongen där de nu bor, men det berodde inte på att hon var sjuk utan på att de kände att de ville ha ett mindre och mer lättskött boende. Hon gick upp i arbetstid från halvtid till 75 procent och allt såg bra ut. Men så vände det plötsligt.

– Jag har alltid cyklat till jobbet, men en dag upptäckte jag plötsligt att det gick tungt i uppförsbackarna, och när jag tog bussen sista arbetsdagen orkade jag knappt gå från hållplatsen.

Läs också: Josefin besegrade cancer tre gånger

Marie-Louise förstod att något inte var som det skulle och ringde hon till lungkliniken i Linköping. Där upptäckte man att hon hade stora mängder vätska i ena lungsäcken.

Trots att hon dränerades fylldes lungsäcken snabbt med vätska igen och Marie-Louise fick tillbringa sju veckor på sjukhuset innan hon till slut fick beskedet hon fruktat för – cancern hade kommit tillbaka och nu hade hon en tumör i ena lungsäcken.
– Det var hemskt. Bara en månad tidigare hade jag varit på kontroll och då såg allt bra ut. Nu var jag dödssjuk.

Nära att ge upp

Den här gången var Marie-Louise mycket nära att ge upp. Hon var mycket sjuk och trodde inte att hon skulle länge.
– Men min läkare Anders Vikström var fantastisk. Han hade hela tiden ett alternativ att sätta in om behandlingen inte fungerade verkade det som. Han gav mig hopp.

Det var han som föreslog att Marie-Louise skulle få prova ett nytt läkemedel, Tagrisso.

– Det var helt fantastiskt. Efter att ha tagit tabletterna i tre dagar kände jag mig mycket friskare. Jag orkade mer och kunde börja träna försiktigt igen. Jag klarade dessutom att gå längre och längre promenader med Morris.

Läs också: Micke drabbades av alzheimer när han var 39 år

Redan vid efterkontrollen någon månad senare fick hon beskedet att alla tumörerna hade försvunnit. Ett halvår därefter var hon på senaste kontrollen och det fanns inga spår av cancern längre.
– Det var ett otroligt skönt besked att få, jag är så otroligt glad! Det känns som ett mirakel. Tack vare behandlingen har jag fått mer tid att vara tillsammans med mina döttrar Lisa och Stina och våra fyra små barnbarn.

Tillbaka på jobbet

Marie-Louise kunde också börja arbeta halvtid igen och en månad före sin pensionering gick hon upp i tid och arbetade heltid.
– Jag kände att jag ville sluta med flaggan i topp. Det är en markering mot sjukdomen. Jag vill visa att den inte har besegrat mig.

Under hela sjukdomstiden har Marie-Louise haft stort stöd av sin man. Trots att Bosse själv var sjuk av oro för sin hustru gjorde han allt han kunde för att hon skulle må bra.

– Jag har så många som har ställt upp för mig, Bosse, mina döttrar, mina systrar. Alla mina nära vänner och mina arbetskamrater. Och på sjukhuset har jag fått den bästa vård man kan tänka sig.
– Lungcancer är den mest fruktansvärda sjukdom man kan få och prognosen är väldigt dålig. Därför är jag glad för att jag lever i dag.

Fotnot: Tagrisso godkändes av läkemedelsverket våren 2016 och har visat sig mycket effektiv. Läkemedlet botar inte lungcancer, men behandlingen förlänger patientens liv.

Text: Per-Ola Ohlsson
B
ild: Kai Rehn

Läs också

Jag vill att barnen ska minnas mig med glädje

ida bostrom cancer


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…