Annons

Annons

Svärmor och jag blev vänner först efter skilsmässan

ALLERS LÄSARE BERÄTTAR: Eftersom jag gjorde allt för att dölja Johans alkoholproblem blev det ofta jag som tog på mig skulden för hastiga återbud och uteblivna möten. Självfallet gick det ut över min relation till svärmor...


svarmor

Det har hänt något alldeles oväntat och jag är nog den som är mest häpen av alla. Vi har blivit väninnor, min svärmor och jag. Egentligen är hon ju inte min svärmor längre och har inte varit det heller på många år, men det var ändå det hon var väldigt länge. På den tiden stod vi varandra allt annat än nära, men jag tycker att hon har ändrat sig sedan dess. Eller så är det helt enkelt tiden som har ändrat oss båda. Och så har vi ju Emil som binder oss samman, gossen vi älskar över allt annat.

Sedan jag och Emils pappa Johan gick skilda vägar för ett par år sedan har Britta gjort allt för att hjälpa till och behålla kontakten med Emil.

Det var Johans alkoholproblem som gjorde det omöjligt för oss att fortsätta vara en hel familj. Jag slets liksom sönder av osäkerheten och alla besvikelser hans beroende ställde till. Och det är smärtsamt att se hur någon man älskar förstör sig själv.

Läs också: Jag blev dubbelt sviken

Nu står jag äntligen på egna någorlunda starka ben och har skapat en hållbar tillvaro för Emil och mig. Hans pappa dyker upp ibland för att vara med honom, men ibland uteblir han bara.

Under många år gjorde jag allt för att dölja hur illa det var. Jag tog på mig skulden om vi inte kunde åka till Britta som planerat och blev den som fick göra henne besviken i min strävan att skydda Johan. Det blev många ledsamma samtal och återbud, vilket förde med sig att Britta och jag aldrig fick en chans att bygga upp en äkta och bra relation.

Annons
Gilla Allers på Facebook

Stötte ihop

Men så en dag, ett år efter skilsmässan, stötte vi två av en händelse ihop på stan. Vi tog en fika och pratade trevande med varandra. Hon ville naturligtvis höra allt om Emil och det berättade jag ju så gärna. Eftersom min egen mamma inte längre finns kvar kändes det fint att anförtro sig åt någon som brydde sig så mycket om min son. Våra ögon möttes i samförstånd ett par gånger och jag la spontant min hand på hennes. Plötsligt fanns det en värme där som var så stark att den nästan gick att ta på. Sedan gick vi tillsammans och mötte Emil på fritis.

Det ena ledde till det andra, vi gick på bio med Emil ett par gånger och så en gång, när han var hos Johan, gick Britta och jag på teatern.

Läs också: Min son utsattes för en häxjakt på nätet

Jag hade inte sagt rent ut till henne hur stora alkoholproblem Johan har.  Efter hand förde jag så äntligen alkoholproblemen på tal, lite rädd först att hon inte skulle vilja höra om det. Men hon verkade ha sett igenom mina gamla lögner ändå. Det var så oändligt skönt att äntligen få prata öppet om hur svårt det varit och till viss del ännu är. För jag har ju Emil att trösta då Johan sviker. Britta förklarade att hon ville hjälpa till så gott hon kunde.

Jag minns den första tiden med Johan, då vi var unga och nykära. Vi levde i vår egen lilla värld då, men nu insåg jag plötsligt att Brittas uppsvullna ögonlock måste ha berott på hur olycklig hon själv var i sitt äktenskap. Som ung tänkte jag nog bara att hennes ögon såg ut så för att hon var gammal. Och nu ler jag när jag inser att jag är äldre nu än hon var då. På sätt och vis har vi en gemensam livshistoria och är inte bara sammanlänkade genom Emil.

Min bundsförvant

Nu har Britta blivit min bundsförvant. Hon berättar om hur hon själv täckte upp för sin man då Johan var barn, mannen och hon skilde sig sent omsider och han finns inte längre kvar i livet. Jag inser att jag naturligtvis borde ha sökt hjälp då vi hade det som värst, men jag gjorde aldrig det. Det gjorde däremot Britta, och en del av de klokheterna för hon vidare till mig på sitt eget lite försynta sätt.

Jag känner mig ofta både glad och stark då vi har träffats. Det är så värdefullt att ha en nära vän och jag vet att ta vara på henne. Emellanåt slås jag av att det var synd att vi inte öppnade våra hjärtan för varandra långt tidigare, men det är inget jag fastnar i. Det är livet nu som gäller!

/Elin

Läs också

Min mans död var en befrielse

Min man sitter i fängelse

Min dotter är synsk

Förövaren var min egen bror



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...