Annons

Annons

Marias dotter har lärt sig leva med sin sociala fobi

Redan när Sanna var barn märkte Maria att hennes dotter var blyg. I tonåren förvärrades det och hon utvecklade ett direkt livshotande självskadebeteende. Det var tufft många gånger men med rätt hjälp, vände det. Med rätt behandling fick hon bukt med sin sociala ångest.


Nu har mor och dotter ett gemensamt bokprojekt. Bild: Kai Rehn

Sanna fick rätt behandling för social ångest

För tio år sedan var det ingen, och kanske allra minst de själva, som trodde att de skulle skriva en bok tillsammans, åka på bokmässor, intervjuas om sina arbetsmetoder och dessutom ha förlagskontrakt på fler böcker.

Men på köksbordet framför oss i det lilla huset utanför Moheda i Småland ligger barnboken Lovis Ansjovis och rockpappan. Den är resultatet av ett unikt samarbete mellan mor och dotter.

Läs också: 7 varningssignaler på depression

Boken är skriven av Maria Estling Vannestål, 48, och hennes dotter Sanna Estling Hellberg, 26. Sanna har dessutom gjort samtliga illustrationer i boken.

– Vi har hämtat inspiration till berättelserna från Sannas lillasyster Lova. Hon sa så många roliga saker när hon var liten som vi byggde vidare på till flera bokidéer, berättar Maria.

För tio år sedan var situationen en helt annan. Då hade de båda kvinnorna inte kunnat föreställa sig att de i dag skulle sitta och skriva tillsammans, både som bästa vänner och arbetskamrater.

– Verkligen inte. Det kändes så hopplöst då och jag oroade mig hela tiden för hur det skulle gå för Sanna när hon blev äldre, hur hon skulle klara verkligheten därute i samhället och vad hon skulle jobba med, berättar Maria.

– Jag hade så mycket ångest, berättar Sanna. Det är svårt att sätta ord på vad det var, men det kändes som att jag inte passade in någonstans, att det alltid var något fel på mig.

Började skära sig

Då för tio år sedan, när Sanna började i gymnasiet, hade hennes blyghet utvecklats till social fobi, och hon började dessutom skära sig på armar och ben. Den fysiska smärtan hjälpte henne att fokusera på något annat än ångesten.

– Det blev som ett sätt att straffa mig själv för att jag inte dög, säger hon.

Men självskadebeteendet var också det som till slut satte strålkastarljuset på hennes sociala fobi och som ledde till att hon fick hjälp.

Läs också: Michelles plötsliga död var ett mysterium

– Sanna gick i långärmat året om, men till slut listade hennes pappa ut att hon skar sig. Det kom som en chock för oss båda, säger hennes mamma Maria.

Ända sedan Sanna var en liten flicka hade hennes mamma Maria Estling och pappa Håkan Hellberg, 51, märkt att deras dotter var ett ovanligt blygt och tillbakadraget barn.

Tystlåten och drog sig undan

Hon var tystlåten och drog sig hellre undan än att påkalla uppmärksamhet. Maria minns speciellt att Sanna gick in i en längre tysthetsperiod i samband med att hon och Håkan separerade när deras dotter var fyra år.
Sanna har själv inga minnen från den perioden, men hon minns att hon ofta lekte för sig själv på dagis och ibland gick ensam på rasterna i skolan. Att räcka upp handen på lektionerna var helt uteslutet.

Läs också: Hunden Alcatraz räddade polisen Daniels liv

– På varenda utvecklingssamtal tog lärarna upp att du var duktig, men att du borde ta för dig mer och visa vad du gick för.

social ångest behandling

BIld: Kai Rehn

Hamnade utanför

Hon hade hoppats på att hon äntligen skulle våga ta plats i klassen när hon började på samhällsprogrammet med mediainriktning, men det blev precis tvärtom.

– Redan första dagen hamnade jag och ett par andra tjejer utanför. Det var en ganska stökig och omotiverad klass och vi kände att vi aldrig passade in. Egentligen var det nog ingen som stötte ut oss, men vi uppfattade det så, och till slut började nog andra tycka att vi var lika konstiga som vi kände oss.

Läs också: Psykiatrin har räddat mitt liv flera gånger

Det var egentligen först på gymnasiet som Sanna verkligen började må dåligt av sin blyghet.

– Jag hade fruktansvärt svårt för sociala sammanhang och blev nästan besatt av att grubbla över hur andra uppfattade mig och det jag sa. Jag vågade knappt se folk i ögonen, och ofta var jag tvungen att gå hem från skolan för att jag fick en sådan ångest av att sitta i ett klassrum.

Föräldrarna kontaktade barn och ungdomspsykiatrin bup när Sannas pappa upptäckt att hon skar sig.

Läs också: Cecilia lyckades övervinna sin kroniska smärta

– Men det var ett halvårs väntetid, så Sanna fick gå till en privat terapeut under tiden, berättar Maria.

Samtidigt som Sanna för första gången började sätta ord på sin ångest började hon på allvar prata om sina känslor med sin mamma.

Förstår inte hur hon orkade

När Maria tänker tillbaka på de svåra åren kan hon knappt förstå att hon orkade själv.

– När Sanna mådde som sämst var hennes systrar Lova och Maya bara två och fem år gamla. Under den perioden arbetade jag heltid som språklärare och forskare i engelska på Linneuniversitetet i Växjö och högskolan i Kalmar.

Läs också: Därför föll jag alltid för män som drack för mycket

Hon var dessutom i slutfasen med en stor universitetsgrammatik i engelska.

– Att både ta hand om småbarn och pendla mellan Växjö och Kalmar samtidigt som jag oroade mig för att Sanna skulle ta livet av sig var nära att ta knäcken på mig. Det påverkade hela familjen, men som väl var har jag en trygghet i min man Anders, berättar Maria.

Fick hjälp via bup

Genom bup fick Sanna den hjälp hon behövde för att börja utmana sin sociala fobi.

– Jag har har alltid gjort modiga saker trots min blyghet, men när jag började med kognitiv beteendeterapi (KBT) fick jag konkreta verktyg och började medvetet utsätta mig för läskiga situationer och inse att jag klarar mer än jag tror.

Läs också: Jag åt tabletter för att slippa känna hans hat

Efter gymnasiet bestämde sig Sanna för att utbilda sig till översättare.

– Jag plockade ihop en magisterexamen genom att läsa distanskurser på åtta olika universitet eftersom jag fortfarande var så rädd för klassrum, berättar hon.

Bara en termin efter sin examen fick hon ett kort lärarvikariat och tackade ja innan hon han tänka efter.

– Det är något av det mest utmanande jag har gjort, men jag klarade det. Då hade jag bara några år tidigare fått sparken från mitt första jobb som kontorsstädare för att jag inte ens vågade ringa chefen när jag skulle sjukanmäla mig.

Lillasyster Lova har inspirerat till första boken. Bild: KAI REHN

Lillasyster Lova har inspirerat till första boken. Bild: Kai Rehn

Sociala utmaningar

En av de stora vändpunkterna i Sannas liv kom när hon startade sitt eget översättningsföretag.

– Jag valde att bli frilansare för att jag inte trodde att jag skulle klara av att vara på en vanlig arbetsplats, men ironiskt nog är det mitt arbete som gett mig de största sociala utmaningarna i form av kundmöten, konferenser och föreläsningar. Jag är fortfarande lite blyg, men jag låter inte rädslan hindra mig längre.

Just nu arbetar Sanna med sin tredje romanöversättning, och hon har också förverkligat två av sina drömmar genom att både starta eget förlag och släppa den första boken om Lovis Ansjovis tillsammans med sin mamma.

Läs också: Jag blev kär i en uteliggare

Det gemensamma bokprojektet hade kanske aldrig blivit av om inte Maria hade sagt upp sig från sin lektorstjänst och även hon blivit egen företagare.

– Tanken var främst att jag skulle föreläsa och skriva fackböcker, men jag insåg hur mycket jag tycker om det friare skrivandet. Nu har jag publicerat flera noveller och skrivit en roman, men boken om Lovis Ansjovis är min första barnbok.

Ny bok om att tappa minnet

Mor och dotter har redan kontrakt på en andra bok som ska handla om när Lovis farfar tappar minnet.

– Vi har själv erfarenhet av demens genom Sannas mormor. För många barn är det svårt att förstå varför deras älskade mor- och farföräldrar plötsligt inte känner igen dem och det finns få barnböcker som förklarar det på ett bra sätt, säger Maria.

Lova som inspirerat till de första böckerna fyller snart tolv år, men om de båda författarna behöver ha ett litet barn som förebild har de Sannas lillebror Adam som är sex år.

– Det är tänkt att de ska bli en serie barnböcker och att Lovis ska bli äldre efterhand i böckerna, berättar Sanna.

Läs också: 10 enkla sätt att bli smartare när du slappar

Eftersom både Sanna och Maria arbetar hemifrån sitter de ofta hemma hos varandra och skriver tillsammans, antingen hos Sanna i Moheda eller hos Maria i Rottne där hon bor med Sannas bonuspappa och tre yngre syskon.

– I dag är vi tajta och umgås som bästa vänner, trots att vi under en period efter Sannas gymnasietid inte hade så mycket kontakt.

Anledningen var att Maria var rädd att lägga sig i Sannas nya vuxenliv när hon börjat hitta en väg ut ur det svåra.

– När man gått igenom så mycket tuffa saker som vi har gjort blir man stärkt av det. Nu kan vi stötta varandra. Vi har roligt ihop och Sanna ger mig så mycket inspiration, säger Maria och kramar om sin dotter.

Maria har även podcasten och bloggen Drömmen om Målajord och Sanna bloggar om sin resa på sannahellberg.com.

Text: Per-Ola Ohlsson

Läs också

KBT-terapeuten: Så blir du kvitt din fobi

Karolina Lemórne arbetar som socionom och KBT-terapeut.

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…