Annons

Annons

Lilla Signe vägde 650 gram när hon föddes: Vår dotter är en kämpe!

Lilla Signe föddes för tidigt – i vecka 23 och vägde 650 gram när hon föddes. Mamma Sara förlöstes med akut kejsarsnitt.


signe-foddes-i-vecka-23

Signe föddes i vecka 23 och vägde då bara 650 gram, men inget tyder på att hon fått några skador på grund av att hon föddes för tidigt.

Signe föddes i vecka 23

Sara Vikberg och Stefan Olofsson förlorade sitt första barn och var nära att förlora sitt fjärde, Signe. Men hon visade sig vara en riktig kämpe och klarade kris efter kris.
– Hon har verkligen valt livet, säger föräldrarna Sara och Stefan.
I familjens röda hus, vackert beläget i Söråker några mil norr om Sundsvall, pågår febril aktivitet. Pappa Stefan, 28, har precis bakat chokladbollar och är i full färd med att städa ur kylskåpet.
– Det är inte så ofta jag får sådana här ryck, men när jag får dem gäller det att passa på, säger han och skrattar.
Äldsta brorsan Seb, 9, är och hälsar på sina kusiner i Kramfors, men Stella, 4, och Simon, 7, busar med lillasyster Signe som sitter i sin barnstol i köket.
När man hör drygt ettåriga Signe skratta så hon kiknar är det svårt att förstå vad hon har fått genomlida under sitt första levnadsår.
– Jag vet inte hur många gånger jag varit säker på att vi skulle förlora henne, men hon har visat sig vara världens starkaste lilla tjej, säger Sara.
Hon och Stefan vet hur det är att förlora ett barn.
De träffades 2006 och Sara blev ganska snabbt gravid.
– Det var väl inte planerat, men vi blev jätteglada, säger Stefan, samtidigt som han dukar fram kaffe och chokladbollar på köksbordet.

Svåra smärtor

Graviditeten fortlöpte normalt men i vecka 36 vaknade Sara med svåra smärtor. Det visade sig att hon drabbats av moderkaksavlossning. När hon katastrofsnittades var det för sent.
– Barnet – en pojke som vi döpte till Dennis – hade dött i magen, berättar hon.
Sara och Stefan mådde båda fruktansvärt dåligt.
– Tanken med att få barn är väl inte att man ska begrava dem, säger Stefan.
Sara minns inte mycket av tiden efter Dennis födelse.
– Allt var som i en dimma. Efter att jag fått flera missfall visade det sig att jag har APC-resistens, ett tillstånd som innebär att jag har ökad risk för att få blodproppar, berättar Sara.

Annons

Läs också: Melwin räddade livet på lillasyster Lilja

När hon blev gravid med Seb fick hon medicin under graviditeten.
– Trots det lossnade en del av moderkakan och han förlöstes med akutsnitt i vecka 33. Tack och lov gick allting bra, berättar Sara.
Två år senare föddes Simon och ytterligare två år senare kom Stella till världen.
– Båda graviditeterna var helt komplikationsfria, säger Sara.
Hungriga katterna Tudor, Vostok och Gustan kommer in i köket och Stefan slår upp kattmat i en skål.
– Signe älskar katterna, men tyvärr är kärleken inte helt besvarad. Det är bara Tudor som gillar barnen, säger Sara leende.

Plötsliga blödningar

I september 2015 fick hon veta att hon var gravid med sin yngsta dotter Signe. Men när Sara var i elfte veckan fick hon plötsligt blödningar.
Hon åkte in på sjukhuset, där läkaren konstaterade att bebisen levde och mådde bra, och att blödningarna troligtvis berodde på att moderkakan ändrat läge.
Men i 19:e veckan började Sara plötsligt störtblöda.
– Det visade sig att jag hade en blodansamling i magen och jag fick kraftiga sammandragningar, förklarar hon.

Läs också: Camilla låg förlamad och ensam i flera dagar

Den 21 januari förra året transporterades Sara till Universitetssjukhuset i Umeå där hon blev inlagd på BB och beordrad sängläge.
– Jag mådde jättedåligt och jag var väldigt orolig för Signe.
Efter åtta dagar i Umeå fick Sara störtblödningar.
– Och den här gången mattades blödningarna inte av. Jag kände hur livet rann ur mig och hade dödsångest – både för min egen och för Signes skull, berättar Sara med tårar i ögonen.
Efter några timmar kom läkaren in till Sara.
– Han sa att mitt liv var i fara och att de måste ta ut Signe.

signe-foddes-i-vecka-23

Signe föddes i vecka 23 och vårdades första tiden i respirator och kuvös.

Förlöstes med akut kejsarsnitt

Stefan, som var hemma i Söråker med de andra barnen, kände på sig att något var fel redan innan Sara ringde.
– När hon sedan ringde och berättade hur det var fick jag panik. Jag lämnade barnen hos en barnvakt och körde sedan i nära 200 kilometer i timmen till Umeå. Det var den värsta resa jag gjort, jag grät hela tiden, berättar han.
Samtidigt skjutsades Sara in på förlossningen.
– Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Jag var bara i 23:e veckan och livrädd för att min bebis skulle dö.
Klockan tjugo över fem på eftermiddagen förlöstes Signe med akutsnitt. Hon vägde bara 650 gram och var 29 centimeter kort och togs direkt om hand av ett barnteam som stod på plats och väntade.
– Jag mådde jättedåligt. Dels var jag fruktansvärt orolig för Signe som jag inte ens fått se, dels hade jag förlorat stora mängder blod, berättar Sara.
Drygt en timme efter förlossningen var Stefan på plats i Umeå.
Men det dröjde ytterligare tre timmar innan han och Sara äntligen fick se sin lilla dotter.
– Hon låg i respirator i kuvös och var så liten att hon såg 
genomskinlig ut. Men vi fick beskedet att hon mådde bra efter omständigheterna, säger Stefan.

Läs också: Kärleken till dottern räddade Joakim från missbruket

Men efter en vecka började bakslagen komma – ett efter ett. Signe blev svårt lungsjuk och krävde allt mer syrgas för att orka. När hon äntligen började återhämta sig drabbades hon av en hjärnblödning och läkarna hade inget hopp om att hon skulle överleva det.
– En dag när jag och en sköterska bytte blöja på henne la hon av helt och slutade andas och blev alldeles blå. Sköterskan började massera henne, samtidigt som hon sa till en kollega att trycka på akutlarmet, berättar Sara med gråten i rösten.
Den här dagen var dottern Stella hos sin mamma.
– Jag förstod att det skulle bli dramatiskt när de larmade och sprang ut med Stella till familjerummet och lämnade henne hos ett par jag lärt känna på sjukhuset, fortsätter Sara.
På väg tillbaka till prematuren kraschade Sara helt.
– Jag var övertygad om att Signe var död, men när jag kom in stod läkarna och jobbade med henne och hon lyckades komma tillbaka till livet.
Tiden i Umeå var tuff för hela familjen.
– Det var som att åka världens sjukaste bergochdalbana – man pendlade hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Jag åkte skytteltrafik mellan Söråker och Umeå, och både jag och Sara hade skuldkänslor för att de äldre barnen fick stå åt sidan för Signe ibland, säger Stefan.
Sakta men säkert blev ändå Signe allt piggare, och i början av april förra året fick hon flytta ner till Sundsvalls sjukhus.

Drabbades av näthinnesjukdom

Men redan i maj kom nästa bakslag. Det visade sig att Signe drabbats av ROP, en näthinnesjukdom som kan utvecklas hos för tidigt födda barn och leda till blindhet. Hon måste tillbaka till Umeå för att opereras.
För Sara och Stefan var det som en käftsmäll.
– Vi hade äntligen börjat fokusera på framtiden igen och var på väg hem. Att åka tillbaka till Umeå var det sista vi tänkt oss. Och dessutom skulle vår lilla dotter sövas ner och opereras, berättar Sara samtidigt som hon ger Signe mat.
Signes ögon behandlades med laser och läkarna satte också fast en av hennes äggstockar som trillat ur sitt läge. Hon blev återigen kopplad till respirator och Stefan och Sara fick beskedet att Signe nog skulle vakna upp under kvällen.
Men kvällen kom och gick, ingen Signe vaknade; natten kom och gick, ingen Signe vaknade.
– Först ett och ett halvt dygn efter operationen började hon visa tendenser till att andas själv och respiratorn kunde kopplas bort.

signe-foddes-i-vecka-23

Läget har stabiliserats för Signe som föddes i vecka 23. Här är hon tillsammans med mamma Sara, storebror Simon, pappa Stefan och storasyster Stella.

Äntligen hemma

Den 26 maj fick Signe äntligen komma hem till sin familj i Söråker.
– Hon hade fortfarande syrgas och bilresan hem blev en mardröm. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag var övertygad om att hon skulle sluta andas, säger Sara.
Men Signe var tuffare än så och allt gick bra.
Under den sista vistelsen i Umeå rekommenderade läkarna Sara och Stefan att se till att Signe fick en synagis-spruta.
– Det är ett ämne som stärker immunförsvaret och som ges till barn som är för tidigt födda eller har lungsjukdomar. Det ger bland annat skydd mot RS-viruset, förklarar Sara.
Hon pratade med barnmottagningen på Sundsvalls sjukhus och blev lovad att Signe skulle kallas i november. Men ingen kallelse kom, och när Sara ringde och frågade fick hon till svar av en läkare att Signe var för frisk för att få sprutan.

Läs också: Polisen Madeleine var fånge i bilen under vattnet

I januari insjuknade Signe i RS-virus och fick läggas in på sjukhus.
– Hon var helt utslagen och fick kämpa med vartenda andetag. Hon orkade inte äta själv utan fick sondmatas och vi var helt förtvivlade. Men hon klarade den smällen också, och efter tio dagar kunde hon få komma hem igen, berättar Sara.
Hon och Stefan har bestämt sig för att anmäla det inträffade till Inspektionen för vård och omsorg.
– Det finns faktiskt barn som har dött RS-virus ,och Signe uppfyllde alla kriterier för att få sprutan, säger de.

signe-foddes-i-vecka-23

Mysstund med pappa.

Stöd från anhöriga

Signe börjar bli lite trött, men när pappa börjar spela technomusik skiner hon upp och dansar för allt vad hon är värd.
– Det roligaste hon vet är att dansa och hon älskar technomusik, säger Stefan.
Inget tyder på att Signe har fått några skador på grund av att hon föddes för tidigt.
– Nej, hon utvecklas precis som hon ska. Hon är hur framåt och tuff som helst, säger Sara.
Det är först nu som Sara har börjat bearbeta allt som hänt det senaste året.
– Under perioden när Signe var sjuk levde jag i en bubbla, men nu har allt kommit ikapp mig. Jag kan bli otroligt ledsen när jag tänker på hur nära det var att vi hade förlorat Signe.
Hon och Stefan har haft ett stort stöd från de anhöriga.
– Utan min bästa kompis Emeli och min storasyster Maria vet jag inte om vi skulle ha klarat det här, säger hon.

Av Irene Hedblom
Bild: Mats Olsson och privat

 



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...