Annons

Annons

Översvämningen i Serbien skilde mor och son åt


Översvämning i Serbien

Vattnet steg och vi visste inte när vi skulle få se vår lille Alex igen

 Natasa befann sig i Belgrad med sin sambo Stefan när hon hörde nyheterna och blev genast utom sig av oro. De serbiska myndigheterna hade precis utfärdat undantagstillstånd och vattenmassorna var nu nära hennes gamla hemtrakter, där hennes sjuårige son befann sig hos släktingar…

Annons

Den första gemensamma semesterresan förvandlades till en mardröm för Natasa Jelenic, 42, och hennes sambo Stefan Havskog, 43.

När de kom ner till hennes gamla hemstad Obrenovac, cirka tre mil sydväst om Belgrad i Serbien, för att hälsa på hennes mamma och bror hamnade de mitt i den värsta översvämningskatastrofen på över hundra år.

– Det talades om ett 30-tal döda bara i det området, men jag tror att den verkliga siffran är mycket högre, säger Natasa Jelenic.

Det har nu gått en tid sedan översvämningen i Serbien, och de dramatiska händelserna som Natasa och hennes lilla familj var med om känns avlägsna när vi träffas i deras lägenhet i Huskvarna.

Men upplevelserna och de kaotiska scenerna har för evigt etsat sig fast på deras näthinnor, och deras vänner och släktingar i Serbien tvingas leva mitt i förödelsen.

– Jag har aldrig varit ifrån min son så länge som jag var där. Jag var rädd och orolig hela tiden, berättar hon och kramar om Alex, 7, som satt sig i soffan i vardagsrummet mellan sin mamma och hennes sambo Stefan.

Natasa visar Youtube-klipp från katastrofen på den stora tv:n för att vi ska förstå katastrofens omfattning. En sekvens har filmats av hennes bästa väninna från skoltiden när hon har evakueras med båt tillsammans med sin familj.

 

Hårt drabbat

På filmsekvensen ser man hur de evakuerade trängs på små fritidsbåtar och hur gatorna förvandlats till strida floder. Här och där sticker biltak upp över ytan och i vattnet flyter mängder med skräp som riskerar att slå hål på plastbåtarnas skrov.

– Min väninna och hennes familj, liksom tusentals andra, har förlorat allt de ägde. Obrenovac drabbades mycket hårt. På vissa ställen steg vattnet upp till andra våningen på hyreshusen inne i de centrala delarna av staden, berättar hon.

Natasa hade inte den minsta föraning om vad som väntade dem när hon, Stefan och Alex flög till Serbiens huvudstad Belgrad från Göteborg tisdagen den 13 maj.

Det hade regnat några dagar och skyfallet tilltog på onsdagen när de reste vidare från Belgrad till Obrenovac, men det utfärdades inga officiella varningar och det förekom ingen allmän oro bland lokalbefolkningen.

– Vi bestämde att Alex skulle stanna hos min mamma och min bror några dagar i den lilla byn som de bor i utanför Obrenovac medan jag och Stefan åkte tillbaka till Belgrad för att semestra på egen hand.

På fredagen väcktes de av de oroväckande nyheterna om översvämningskatastrofen som drabbat de låglänta områdena av Serbien där Obrenovac ligger.

Det kraftiga och långvariga regnandet under flera dagar på Balkan ledde till att vattnet i floderna steg kraftigt, och där de flyter samman i Serbien bröt vattenmassorna igenom alla naturliga hinder och skyddsvallar.

– Vi hörde på nyheterna hur allvarligt det var och att myndigheterna utfärdat undantagstillstånd. Jag fick en klump av oro i magen för Alex och ringde direkt till min bror Rojko.

När Natasa ringde sin bror hade vattenmassorna ännu inte nått till den lilla byn utanför Obrenovac där han och hennes mamma bor. Men de hade fått rapporter om att vattnet kommit till grannbyn några kilometer längre bort.

– Min bror sa till mig att jag och Stefan skulle stanna där vi var eftersom vi var tryggast där. Det var omöjligt att ta sig fram till Obrenovac eftersom myndigheterna spärrat av området. Han lovade att ta hand om Alex.

Översvämning i Serbien

Stoppades av vattnet

På hotellrummet följde Natasa och Stefan nyhetsrapporteringen från katastrofområdet. Sjuka av oro för Alex och hennes släktingar och förtvivlade på grund av känslan av maktlöshet kunde de inte göra annat än att hoppas.

– På bara två dygn evakuerade militären och polisen 4 500 personer från Obrenovac med hjälp av båtar och helikoptrar.

Natasas brors mobiltelefon gick bara att ringa till periodvis och svårigheterna att få kontakt med hennes släktingar förvärrade Natasas och Stefans oro. Och när de serbiska myndigheterna gick ut med en varning om att strömförsörjningen riskerade att slås ut i stora delar av Serbien såg de ett skräckscenario framför sig.

– Om det skedde skulle det vara omöjligt att ringa till Natasas bror. Dessutom skulle hela avloppssystemet slås ut och det skulle leda till sjukdomar och epidemier, säger Stefan.

– När vi inte fick tag i min bror försökte vi förgäves att ringa and­ra som jag känner som bor i samma område. Det var mycket oroligt, berättar Natasa.

Samtidigt strömmade nyhetsrapporterna om katastrofens omfattning hela tiden in. Dödstalet steg timme för timme. Men mitt i allt elände kom nyhetsinslag om mirakelräddningar som gav hopp.

– Jag minns särskilt ett som handlade om en 80-årig kvinna som klättrat 3–4 meter upp i ett träd när vattnet på hennes gård steg. Där satt hon i en dag och två nätter innan hon kunde räddas, säger Natasa.

På lördagen träffade Natasa och Stefan vänner till henne som evakuerats från Obrenovac till Belgrad.

– En av dem sa att vi var tvungna att försöka få ut Alex från området så snabbt som möjligt eftersom det inte bara var vattnet som var farligt. Han sa att det flöt runt mängder med döda djur och att det skulle leda till epidemier.

Natasa och Stefan fick rådet att försöka ta sig till uppsamlingsplatsen dit de evakuerade från Obrenovac först fördes. Men den låg innanför polisens avspärrningar och dit fick de inte åka utan tillstånd.

– Vi pratade med fyra poliser som vi träffade på gatan. En av dem hade själv barn och förstod vår oro. Han tog oss till sin chef som till slut gav oss tillstånd att tillsammans med två poliser åka till uppsamlingsplatsen.

När de kom dit möttes de av synen av förtvivlade och genomvåta barn, kvinnor och män som förlorat allt de ägde.

– Vi såg också tusentals unga serber som byggde skyddsvallar. Jag imponerades av hur det serbiska folket ställde upp för varandra, berättar Stefan.

Men de fick ett negativt besked av polisen på uppsamlingsplatsen.

De kunde inte hjälpa dem att hitta Alex och Natasas släktingar eftersom det fortfarande satt folk på hustak som väntade på att evakue­ras och det arbetet prioriterades.

– Vid ett av de tillfällen då jag lyckades få kontakt med min bror berättade han att de skulle ta sig till en av hans arbetskamrater som bor på ett berg. Det gjorde mig lite lugnare.

– Poliserna på plats som vi pratade med föreslog att vi skulle försöka åka runt det översvämmade området till Jakovo och försöka få kontakt med Alex, min mamma och min bror där.

När de åkte tillbaka till Belgrad fick en av poliserna kontakt med en annan patrull som fanns i närheten av Jakovo. De bestämde att de skulle försöka föra ut Alex den vägen.

– Jag ringde och lyckades få tag i min bror och sa till honom att han skulle ta med Alex till en bro där polispatrullen skulle vänta på dem. Men en kilometer från bron stoppades de av vattnet.

Översvämning i Serbien

Äntligen tillsammans. Natasa är så tacksam mot poliserna som hjälpte henne att återförenas med sin son.

 

 

Kändes overkligt

Poliserna som skulle hämta Alex kunde inte heller ta sig fram i sin polisbil eftersom vattnet stod över en meter djupt på fälten. På en åker fick de syn på en stor traktor som de kunde använda. Med hjälp av den tog de sig fram till Natasas bror och Alex.

– Just när de lyfte upp Alex på släpet kom tretton andra personer springande som också hade försökt ta sig därifrån. Min bror återvände hem för att ta hand om min mamma Djurdja som är 73 år gammal.

På söndagskvällen kunde Natasa äntligen återförenas med sin son på en restaurang i utkanten av Belgrad.

– Jag började gråta av lycka så fort jag fick se honom. Och han var jätteglad och kramade oss länge.

Alex är inte så gammal att han riktigt förstår vilket drama han har varit med om, men det har ändå satt sina spår.

– Han grät mycket och nu sedan vi kommit hem har jag märkt att han inte gillar när det regnar.

Natasa och Stefan är mycket tacksamma för den hjälp de fick av de serbiska poliserna.

– Poliserna är Alex hjältar. Han tyckte att det var roligt att åka på traktorsläpet och när han kom till polisstationen bjöd de honom på massor av godis och läsk.

Två dagar senare, på tisdagen, flög Natasa, Stefan och Alex tillbaka hem till Sverige och tryggheten i Huskvarna. För Stefan var det först en konstig känsla.

– Kontrasten mot vad vi just hade upplevt var enorm. Det kändes overkligt.

När de kan åka tillbaka och hälsa på hennes släktingar är oklart. Även om hennes mammas och hennes brors hus klarade sig är situationen mycket svår i de översvämningsdrabbade områdena.

– Obrenovac är en spökstad. Allt är förstört och det kommer att ta mycket lång tid och kräva enorma summor pengar att bygga upp allt igen. Det behövs internationell hjälp, säger Natasa. ■

Översvämning i Serbien

I lekparken, hemma i tryggheten. Stefan, Alex och Natasa.

Text: PER-OLA OHLSSON
Bild: KAI REHN, PRIVAT



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...