Annons

Annons

Okända blodgivare räddade vår lilla Freya

Pernilla Brown är blodgivare sedan många år. Hon vet själv hur mycket det betyder. Om det inte vore för okända människors insats skulle hon ha förlorat båda sina små tvillingar, bara dagar efter födseln. 


Det tog lång tid innan Pernilla kunde släppa rädslan för att även förlora Freya.

Det tog lång tid innan Pernilla kunde släppa rädslan för att även förlora Freya.

Freya Brown tycker om att leka kurragömma med sin storasyster Kayleigh och sjunga och spela på sitt färgglada piano. Men inget av detta hade den lilla 4-åringen kunnat göra om hon inte fått hjälp av okända människor.

Annons

– Utan blodgivare hade vi inte haft vår Freya här nu, konstaterar hennes mamma, Pernilla Brown, 46.

Freya föddes i september 2011, mer än tre månader för tidigt.

– Vattnet gick redan i vecka 25, berättar Pernilla, som då väntade tvillingar.

Läs också: Livet förändrades för alltid när vi miste vår Hasse

På sjukhuset lyckades man hålla barnen kvar i magen ytterligare tre veckor, men sedan satte värkarna igång. Men trots att Freya och hennes tvillingsyster Kirsty föddes så pass mycket för tidigt såg allt till en början bra ut.

– De kunde andas själva och behövde inte respirator, minns Pernilla och berättar att de små flickorna ändå fick stanna på sjukhuset. Just för att de var för tidigt födda ville man hålla dem under kontroll.

Fick nöddöpa flickorna

Men tredje natten efter att tvillingarna fötts fick familjen ett samtal från sjukhuset. Kirsty hade blivit sjuk, men läkarna visste inte vad det berodde på. Ett par timmar senare insjuknade också Freya med samma symtom – flickorna hade feber och var stresspåverkade.

– Som förälder var det fruktansvärt att vara i den beroendeställningen – att uppleva att man bara kan se på och inte göra mycket för sina mycket svårt sjuka barn.

Dag sju förvärrades plötsligt situationen. Kirsty hade slutat kissa och familjen tvingades nöddöpa de små flickorna.

– Vi sov på sjukhuset båda två då och på natten väckte läkaren oss och berättade att Kirsty fått blodförgiftning, alla organ var utslagna.

Pernillas ögon blänker till.

– Dag åtta dog hon i min famn.

Kämpade mot infektionen

Följande dag fick Pernilla och hennes man Andrew beskedet att tvillingflickorna smittats av en multiresistent tarmbakterie. Och mitt i sorgen efter Kirsty fanns oron för Freya som även drabbades av en streptokockinfektion.

– Under en eller två månader fick hon blod varje dag för att kroppen skulle orka kämpa mot infektionen, förklarar Pernilla.

Hon gör en kort paus innan hon fortsätter:

– Det var ett helvete. Samtidigt som jag kände att jag inte var tillräckligt mycket på sjukhuset och var helt söndertrasad själv, behövde vi ju finnas där för Kayleigh också… Det var svårt att ta till sig allt. Bara att Kirsty och Freya föddes för tidigt gjorde att man hamnade i chock.

Läs också: Maries dotter blev överkörd av en traktor

Hon beskriver det som att hjärnan hamnade i ett förnekelsetillstånd.

– Jag kunde varken äta eller dricka och stängde av alla känslor. Det handlade mycket om att orka överleva minut för minut…

Läget var länge kritiskt för Freya.

– Det var en vågskål, och det kunde gå åt vilket håll som helst. Jag blev sjuk också, och fick inte besöka henne alls under en veckas tid. Det var fruktansvärt. Jag tänkte att tänk om hon dör och jag inte är där…

Lättnad och glädje

Men Freya repade sig. Och strax innan jul fick hon äntligen komma hem.

– Jag kände en lättnad och stor glädje över att Freya kom hem, men jag hade också posttraumatiskt stressyndrom och var i djup sorg efter Kirstys död. Det tog mig över ett år innan jag började förstå att Freya inte skulle dö hon också.

När Freya hade fyllt ett år skrev sedan Pernilla ett inlägg på Facebooksidan för geblod.nu.

– Jag tackade alla blodgivare – alla som gjorde det möjligt för vår dotter att överleva.

Själv har Pernilla varit blodgivare länge.

–För några veckor sedan gick jag faktiskt och gav blod för 47:e gången, säger hon med ett leende. Jag har alltid känt att jag gjort ett viktigt jobb, men jag trodde aldrig att jag skulle hamna på andra sidan och få se hur stor skillnad man verkligen gör som blodgivare. Skillnad på liv och död.

Minnet av Freyas tvillingsyster Kirsty lever kvar. Och hennes handavtryck finns i silver.

Minnet av Freyas tvillingsyster Kirsty lever kvar. Och hennes handavtryck finns i silver.

Stolt mamma

Pernilla brukar passa på att ge blod när Blodmobilen, bussen där man kan lämna blod, kommer till det sjukhus som ligger nära familjens hem. Freya är ett av ansiktena utåt i kampanjen för att få fler människor att bli blodgivare, och hennes foto syns både inne i och utanpå den stora bussen.

– Personalen känner igen mig som Freyas mamma, säger Pernilla, återigen med ett leende. Vi tycker att det är roligt att kunna vara lite av ambassadörer och sprida information om hur viktiga alla blodgivare är. Att se Freyas bild på Blodmobilen gör mig stolt som mamma.

Pernilla tänker ofta tillbaka på den svåra tiden då Freya föddes.

– Livet kan förändras så himla fort, säger hon dröjande.

Runt Pernillas hals hänger ett silverhalsband med handavtryck från Kirsty.

Läs också: ”Inget barn ska behöva vara så ledset som jag var”

– Vi har alltid sett till att Kirsty är en del av vår familj. Vi hyschar inget. Hon är död, men hon finns ändå hos oss och är viktig. Freya och Kayleigh pratar om att de saknar Kirsty.

Pernilla fingrar lite på halsbandet.

– Jag brukar ha det på mig när jag ska göra jobbiga grejer, för att få lite extra mental styrka. Jag tänker att Freya ska få det när hon blir äldre.

Pernilla konstaterar återigen att det som hände Freya verkligen har fått henne att förstå hur viktigt det är med blodgivare.

– Man hjälper många människor att leva vidare sina liv – inte bara den drabbade personen, utan nära och kära som får gåvan att ha kvar sin pappa eller kanske syster. Det påverkar hela familjer.

Fotnot: Pernilla har startat en förening samt en Facebookgrupp för de som förlorat tvillingar eller trillingar. Läs mer på: www.prematurmirakel.se

Text: Lina Norman
Bild: Emelie Asplund

Läs också

My vägde bara 512 gram när hon föddes

Lilla My föddes för tidigt

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/