Annons

Annons

Åsa blev misshandlad – nu hjälper hon andra våldsutsatta kvinnor

Åsa Lidén, 50, blev misshandlad i sin relation. Hon försökte ta sitt eget liv innan hon till slut lyckades ta sig ur det destruktiva förhållandet. Nu berättar hon sin historia och hjälper andra misshandlade kvinnor genom Nätverk för kvinnor.


Annons

misshandlade kvinnor berättar

– Jag vet att jag gör skillnad och önskar bara att jag kunde hjälpa fler, berättar Åsa Lidén som själv blivit misshandlad.

Åsa blev misshandlad – i dag hjälper hennes nätverk andra

Man stannar inte efter första slaget. Man går! För Åsa Lidén, 50, var det en självklarhet fram tills den dagen hon själv sakta men säkert snärjts in i en relation där hennes stora kärlek tog hela kontrollen över hennes liv och självkänslan till slut var körd i botten.

En natt av misshandel kunde sluta med sexuellt tvång och Åsa, besegrad och förnedrad, tvingades be om förlåtelse för något hon aldrig gjort.

Läs också: Hans psykiska misshandel knäckte mig nästan

– Jag säger aldrig mer att det är självklart att en kvinna ska gå efter första slaget, säger Åsa, som i dag har startat ett nätverk där våldsutsatta kvinnor stöttar och hjälper sina medsystrar med alltifrån samtal till skyddat boende.

Skyddat boende för misshandlade kvinnor

Tre glada men respektingivande vovvar möter i dörren till Åsas hem i en by i norra Sverige. En ung, mörklockig kvinna motar in hundarna i lägenheten igen, medan Åsa bjuder in till köket där hon sätter sig till rätta för att berätta sin historia.

Den unga kvinnan, som vi kan kalla Linda, har sin tillflyktsort i ett hem som Åsa har ordnat åt henne. Hon sitter med och lyssnar på en berättelse som hon hört flera gånger förr och känner igen sig i.

Läs också: Lara tvingades bo i ett hönshus

– Han var smart, snygg, charmig, snabbtänkt, välutbildad med bra jobb och hög lön. Extra allt helt enkelt! Jag kan uppriktigt säga att han var mitt livs kärlek. För honom lämnade jag min dåvarande man, hästgård och släkt, berättar Åsa när hon ska förklara den stora kärleken som slog ner i hennes liv under en period av stor sorg efter att ha mist en nära anhörig.

Borde ha hört varningsklockor

Åsa funderar en liten stund, skakar på huvudet och drar ett djupt andetag:

– Jag borde ha hört varningsklockorna. När han ringde mig från jobbet varje timme för att kontrollera mig, för att veta vad jag gjorde, så var det inte en gullig gest. När han kritiserade alla mina manliga vänner och tjuvläste mina sms och mejl borde jag ha satt ner foten. Men det är inte så enkelt som det låter, det vet jag nu, säger Åsa.

Läs också: Mitt äktenskap var som en skräckfilm

Hon förklarar att mannen emellanåt var översvallande kärleksfull och underbar. Självklart lovade mannen att våldet aldrig skulle återupprepas trots att utbrotten kom allt tätare. Och han misshandlade både Åsa och hennes älskade djur.

Lämnade relationen

Det slutade med att Åsa försökte ta sitt liv, men hamnade på sjukhuset och efter många försök till uppbrott lyckades hon till slut lämna misshandelsrelationen.

Läs också: Skilsmässan blev starten på ett bättre liv

– Men jag grät i tre månader. Jag kände mig värdelös och bar på så mycket skam och skuld. Jag blev ensam, isolerad och folkskygg, precis som de flesta kvinnor i min situation. De våldsamma männen förbjuder systematiskt all kontakt med kvinnans släktingar och vänner och man står väldigt ensam kvar, säger Åsa.

Stödgrupp för misshandlade kvinnor på Facebook

Hon berättar att räddningen kom när hon hittade en stödgrupp för misshandlade kvinnor på Facebook.

– Det var en sådan lättnad. Plötsligt var jag inte ensam med allt jag hade känt och allt som jag hade skuldbelagt mig för. Vi kvinnor var väldigt olika, men männen vi levt med var likadana.

Läs också: Min man sitter i fängelse

Ganska snart mognade en idé hos henne: hon bestämde sig för att göra något vettigt av allt det hemska hon upplevt. Hon ville hjälpa och stötta andra kvinnor som befann sig i våldsamma relationer. Åsa skulle bli det stöd hon själv önskar att hon hade haft!

Startade Nätverk för kvinnor

Hon flyttade till andra änden av landet och utifrån sina egna upplevelser startade hon Nätverk för kvinnor (NFK) som i dag har fler hundra medlemmar runt om i landet.

Gemensamt för alla är att de tidigare har varit misshandlade och nu öppnar sina hem för att erbjuda skydd åt andra våldsutsatta kvinnor. Nätverket har redan hjälpt en lång rad kvinnor som levt i extremt hotfulla miljöer.

Läs också: Kidnapparen är dömd, nu kan Dorota andas ut

Idén bygger på att föreningen konkret hjälper kvinnor i hela landet som funderar på att lämna, eller har lämnat, sina våldsamma män.

Dessutom håller Nätverk för kvinnor också föreläsningar och utbildningar för polis, vårdpersonal och i skolor.

Det är viktigt att de som professionellt möter våldsutsatta kvinnor förstår hur de ska hantera situationen.

Vågade inte polisanmäla

Linda, som suttit tyst och lyssnat, nickar och säger att sjukhuset polisanmälde hennes man varenda gång hon blev inlagd med svåra skador. Men när polisen kom vägrade hon att säga något. Hon var ju livrädd och fick inget förtroende för polismännen.

– När två uniformsklädda män kom in till mig i sjukhussalen och sa ”du måste anmäla mannen och lämna honom” blev jag bara panikslagen och mannens hot att döda mig om jag sa något var det enda jag kunde tänka på. Tänk om polisen i stället skulle skicka in en civilklädd, kvinnlig polis som tog mig i handen och frågade hur jag mådde?

Läs också: Jag var livrädd för min styvfar

Linda pratar med låg röst, hon är svårt märkt av det förhållande hon i hemlighet flydde från för en tid sedan. Mannen, som hon trodde var den stora kärleken, har begått så grymma brott mot henne att det inte går att prata om utan att rösten skär sig.

Upprepade gånger försökte mannen strypa henne, han bröt hennes näsa och revben, sparkade henne i huvudet, kastade henne in i möbler och stampade henne i ansiktet.

Han tvingade henne att träna men förnekade henne att äta, trots att hon bara vägde 40 kilo. Det sexuella våldet han, och flera av hans kamrater i grupp, utsatte henne för är så grymt och sadistiskt att hon kanske aldrig kommer att kunna få barn. Ändå säger Linda att hon ännu inte orkat berätta det allra värsta.

Misshandeln gav livshotande skador

När Linda för tjugonde gången togs in på sjukhus hade hon tre olika livshotande skador och hon lider fortfarande av sviterna efter dem.

Hon har exempelvis inte fått tillbaka synen på ena ögat efter den hjärnblödning som våldet gav upphov till. Kroppen läker sakta ihop efter alla knivhugg hennes man utsatte henne för, men det psykiska helandet tar längre tid.

Läs också: Jag polisanmälde min egen son

– Jag vaknar fortfarande av att jag känner hans händer runt min hals i ett järngrepp. Han trycker hårdare och hårdare. Blodet susar i huvudet, ögonen spränger och luften tar slut. Allt blir svart. Jag vaknar av mardrömmarna – blöt av svett och kämpar för att andas.

Glad hon hittade Nätverk för kvinnor

– För ett ögonblick kan jag uppleva att han står i mitt sovrum och den panikångest jag drabbas av då går inte att beskriva, säger Linda, som är glad över att hon hittade Nätverk för kvinnor när hon desperat letade efter hjälp under sin sista sjukhusvistelse.

Läs också: Johannes blev levande begravd

– Jag visste att han skulle döda mig om jag kom hem igen. Våldet hade bara blivit värre och nu misshandlade han mig varenda dag. Via nätverkets Facebooksida kom jag i kontakt med Åsa, som ordnade ett hem åt mig och planerade min flykt från sjukhuset i detalj, säger Linda.

Fruktansvärd ilska

Linda har ännu inte vågat anmäla sin före detta man, men har tack vare nätverket kommit i kontakt med två kvinnliga poliser som hon känner förtroende för. Målet är att få mannen straffad för det oerhört grymma våld han använt mot henne. Om framtiden vet Linda ännu inte så mycket, men hon känner sig lättad över att våga röra sig i samhället utan att hela tiden kasta en blick över axeln.

Läs också: Jennie sörjer sin mördade dotter

För Åsa betyder det allt att kunna hjälpa Linda och andra kvinnor i hennes situation.

– Jag lever och andas för att hjälpa kvinnor som är i den situation som jag själv en gång var. Jag vet att jag gör skillnad och önskar bara att jag kunde hjälpa fler. Dessutom har jag fått vänner för livet.

Farliga män

Det är farliga män som har hållit kvinnorna i ett järngrepp, men Åsa känner ingen rädsla när hon möter dessa våldsverkare, bara förakt.

– Jag känner en sådan fruktansvärd ilska gentemot dessa män som använder den de borde vårda mest som någon tuggleksak. De gånger jag är med som stöd i tingsrätten och möter männen tar jag inte ögonen från dem en sekund. Det är de som viker undan först med blicken.

Läs mer på spindlarna.com och natverkforkvinnor.blogg.se.

Text: Birgitta Lindvall Wiik
Bild: Petra Älvstrand

Läs också

Jag blev slagen som barn – nu hjälper jag andra

Jonsters-1

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…