Annons

Min väninna utnyttjade mig för sin egen vinning

ALLERS LÄSARE BERÄTTAR: Det var trevligt att återse Angela efter alla år, och jag förundrades över hur glad och energisk hon var, trots att hon drabbats av fibromyalgi precis som jag. Hennes arbete gjorde henne pigg, sa hon, och snart hade hon övertalat mig att börja arbeta hos henne...


kvinna-page

Utan att tveka bjöd jag min gamla väninna att sitta ner med oss. Vi hade inte setts på tio år, och nu berättade hon att hon både bytt jobb och flyttat och att vi bodde närmare varandra.
Det var riktigt trevligt att ses, även om vi aldrig varit jättenära som vänner. Vi hade bott grannar under en period och det hände då och då att vi bjöd över varandra på en kopp kaffe.
Angela mindes att jag hade diagnos fibromyalgi, och nu berättade hon att hon hade drabbats av samma sjukdom. Då, för ungefär tio år sedan, hade hon hälsat på hos mig en dag och tagit en fika. Hon var väldigt intresserad av min sjukdom och frågade mycket om mina symtom och hur sjukdomen hade börjat hos mig.

Träffades oftare

Att vi nu delade samma öde förde oss närmare varandra. Den här diagnosen är inte lätt att leva med, och än i dag är många fördomsfulla mot oss som drabbats av den. Vi började träffas mer efter detta återseende, och det nya jobb som Angela berättat om visade sig vara ett hemarbete. Hon hade liksom jag fått sjukpension, vilket innebär att man får hushålla med pengarna.
Jag märkte ganska snart att Angela var mer energisk och pigg än jag, och hon talade mycket om att se om sitt eget hus! Det betydde att öka på sin inkomst, men jag var oförstående gentemot detta argument och svarade att om jag hade haft den energin och orken så skulle jag ha varit kvar på mitt arbete.

Bearbetade mig

Hur det än var bearbetade Angela mig och fick mig till slut att tro att jag skulle kunna jobba lite, och naturligtvis var det med hennes affärsidé!
Det tog mer än ett år innan jag gav efter, och nu i efterhand förstår jag hur hon manipulerade mig i eget syfte. Hon var omtänksam och köpte med sig fika varje gång hon kom, och då och då hade hon med sig något extra till mig, som för att visa hur mycket bättre hon hade det ekonomiskt och göra mig intresserad.
En dag kapitulerade jag inför hennes övertalningar och började tillverka halsband och armband hemma. Det var inte mycket jag fick betalt, men Angela matade mig med sina argument om hur bra detta skulle gå, och hur snart jag skulle kunna starta en sådan här verksamhet själv. Tänk att kunna gå till tandläkaren och frisören och att köpa bättre mat utan några som helst bekymmer!

Kände mig stressad

Sammanbrottet kom snabbt. Angela hade stressat mig genom att berätta att hon behövde många smycken till sina kollektioner, och jag försökte uppfylla hennes önskemål om att tillverka mer, vilket jag egentligen inte orkade. Stress och fibromyalgi går inte ihop. Trots att hon bad mig att ta det lugnt ett tag kände jag skuld. Hennes förklaringar till varför jag blev sämre hade inte med arbetsprestationen att göra utan snarare med min familjesituation, menade hon, och jag kände hur jag gled allt längre in i hennes tankesätt.
Angela bjöd mig hem till sig, lagade en god middag och berättade att jag skulle få vara med på ett home-party under kvällen. Efteråt talade hon om att detta var möjligt även för mig och erbjöd mig att bli återförsäljare av hennes smycken.

Blev för mycket

I mer än fem år hade jag försökt att gå tillbaka till mitt arbete, utan att lyckas. Men här stod jag nu alltså: tillverkade smycken åt min väninna, bokade in home-partyn och åkte buss och tåg hit och dit för att visa upp och sälja dem. Naturligtvis blev det alldeles för mycket.
En dag svimmade jag på tåget, på väg från ett sådant party, och blev förd till sjukhuset. På akutmottagningen fick jag stränga order av en läkare att se över min situation.
Min svärdotter försökte få mig att inse att Angela utnyttjade mig, men när hon förfärad kom hem till mig efter mitt svimningsanfall, med blommor, choklad och tårfyllda ögon, kunde jag inte tro att hon ville mig något ont.Hon sa återigen till mig att jag skulle vila. Snart skulle allt bli bättre och jag skulle säkert så sakta kunna återvända till verksamheten.
– Bara du har fått upp ditt lager och bokat in home-partyn så kan du också skaffa dig återförsäljare, och då är det bara att luta sig tillbaka!

Unnade sig resor

Så när jag hade vilat upp mig igen tänkte jag på vad hon hade sagt och körde på en runda till i samma stil. För Angela gick det nu väldigt bra. Hon bokade utlandsresor och kunde unna sig både det ena och det andra. Ja, hon var så generös att hon även köpte mig en speciell väska att förvara och visa upp smyckena i, och några veckor senare fick jag ett välfyllt busskort.
– Inga protester! Det här är vad jag lägger på fredagsmys, sa hon och visade upp en tjock plånbok fylld med sedlar.
Den natten sov jag inte gott. En varningsklocka ringde inom mig och jag började på allvar ifrågasätta hur någon med samma sjukdom som jag kunde hålla ett sådant högt tempo som Angela. Jag hade dittills känt mig värdelös, särskilt som Angela predikade för mig att man måste kämpa, och inte lägga sig ner även om man är sjuk!

Skulle inte fortsätta

Jag rannsakade mig själv, ringde upp henne och sa att jag inte skulle fortsätta med smyckena.
– Du har varit en fantastisk vän och jag vet att du bara vill mitt bästa! Därför blir du nog glad att höra att jag i stället tänker ta hand om mig. Busskortet ska jag använda till resor för att få en särskild behandling som kan lindra mina symtom!
Min svärdotters syster var nyligen utbildad och skulle ge mig den gratis om jag var försökskanin, bara jag kunde ta mig de där fyra milen dit.
Angela var så förstående, och tyckte att det var bra att jag kunde få hjälp. Men redan efter en vecka skrev hon ett brev till mig och förklarade hur dum jag var och att hon faktiskt inte ville skänka mig något busskort, nu när jag hade valt att vara fattig!

Ingen riktig vän

Jag blev först chockad, sedan kände jag att Angela inte var någon riktig vän. Hon ville bara ha någon att bestämma över, någon som kunde gå hennes ärenden. Smyckeväskan, alla pärlor och verktyg hade jag såklart gett tillbaka. Nu fick jag ta av mina sista pengar och betala henne för busskortet, för det var vad hon krävde.
Det som hon kallat en vängåva blev nu i stället en katastrof för mig. Jag blev utfattig på kuppen, men inuti kändes det ändå bra. Jag hade gjort moraliskt rätt, och jag hade lyssnat på vad min egen kropp sagt mig. Min läxa blev att sluta köra över mig själv.
Och även om jag inte vill döma någon så har jag en misstanke om att min gamla väninna Angela inte är sjuk. Hon har nog tyvärr lyckats lura systemet och det är förödande för oss som verkligen lider i dessa sjukdomar!

Annons

Mette

Läs också

Jag började nätdejta efter 50

Det fanns så många som sökte drömkvinnan, men många hade också väldigt högt ställda krav...

Jag gifte om mig med min första man

relation



Läs mer om:






Laddar...