Annons

Annons

Min vän tog sitt liv – nu vill jag hjälpa andra

Sussis vän tog sitt eget liv på grund av näthat. När hon själv drabbades av elakt förtal på sociala medier bestämde sig Sussi Olssen: hon ska viga sitt liv åt att bekämpa mobbning!


Annons

fuck mobbing och näthat sussie olssen

I flickrummet hemma på Malmudden i Luleå hänger diplom, utmärkelser och tidningsurklipp på rad. Många har uppmärksammat och prisat 17-åriga Sussi Olssens kamp mot mobbning och näthat.

På väggen har Sussi också nålat upp en minnesbild av vännen som tog sitt liv, bland annat på grund av de elakheter och den ryktesspridning han fick utstå, främst på sociala medier på internet.

Läs också: Jag mobbades under hela skoltiden

– Dagarna innan han klev ut framför tåget satt vi och pratade med varandra på skolan under en rast när några elever gick förbi och väste elakheter om honom. Det är ett av mina sista minnen, säger Sussi och ser på oss med stort allvar i de bruna ögonen.

– Jag sa att han borde skita i snacket. Då såg jag direkt att det var något som var fel, men det största felet man gör är att inte ta det på allvar, säger hon.

Glad utåt

Sussi berättar att hennes bortgångna kompis var en till synes glad människa med många vänner, vilket gjorde att det var svårt att förstå allvaret i hans situation.

– Det fälldes många elaka kommentarer om honom på sociala medier dagarna innan han tog livet av sig. Det är svårt att veta hur mycket det låg bakom hans beslut, men jag vet att han blev påverkad av det. Det blir alla.

Under en kort tid skedde flera självmord bland unga människor i Luleå och inom Sussi började ett frö att gro. Hon ville göra något, hon ville jobba mot mobbning och näthat.

Läs också: Deras hat var nära att ta död på mig

Själv mobbad

Sussi bjuder på kaffe i den färgstarka lägenhet som hon delar med mamma Shaghayegh, bröderna Siwe, 19, och Saman, 13, och de små hundarna Bobby och Timon.

Hennes familj kommer från Iran och Sussi har egentligen ett persiskt efternamn, men väljer att kalla sig för Olssen. Bland annat för att hon själv har personlig erfarenhet av mobbning och utanförskap på grund av sitt utländska utseende.

– Jag blev mobbad från förskoleklass fram till årskurs två, när jag bytte skola. Det var några äldre elever, framför allt en tjej, som var elak mot mig varenda dag. Hon tålde inte att jag inte ser svensk ut och hon sa dumma saker till mig. Hon skrek ”Sozan-trosan” efter mig. Hon gömde mina kläder och förföljde mig på rasterna. Jag var livrädd varenda dag. Det var en lättnad att byta skola, säger Sussi, som också konstaterar att hon inte tror att hennes plågoande ens förstod att hon var en mobbare.

Läs också: Mobbningen tog vår dotters liv

Därför är det extra viktigt att prata om mobbning, att få ungdomar att tänka på hur det drabbar den som är utsatt.

Berättade aldrig

Sussi berättade aldrig något om mobbningen för sina föräldrar – hon trodde inte att de skulle förstå.
– Mobbing förekommer inte i Iran, det är mycket strängare i skolorna och man behandlar varandra med respekt. Därför sa jag ingenting. Jag hade tur att vi flyttade, så att jag fick byta skola och mobbningen upphörde, berättar Sussi.

Mamma Shaghayegh är stolt över sin modiga och driftiga dotter.

Mamma Shaghayegh är stolt över sin modiga och driftiga dotter.

Förföljd på nätet

Men i tonåren skulle hon komma att få smaka på den moderna tidens mobbning. Månaderna efter att Sussis kompis tagit livet av sig, när hon redan mådde dåligt och var ledsen, drabbades hon av förföljelser på internet. Någon hade manipulerat en bild så att det skulle se ut som en nakenbild på Sussi och bilden lades upp på appen Secret.

Läs också: Sandra pendlar mellan lycka och förtvivlan

Appen kom till för att man skulle kunna dela hemligheter med varandra anonymt, men blev i själva verket en riktig mobbningsapp. Vem som helst kunde ju posta vad som helst – helt anonymt!

När Sussi fick se bilden som florerade på de sociala medierna bröt hon ihop fullständigt. Hon var redan skör och nu stängde hon in sig i hemmet.

– Jag kunde ana vilka det var som ville mig illa och mina närmaste vänner förstod att det där inte var en riktig bild, men det var ingen som gick till mitt försvar utåt. Ingen gick till mitt försvar i kommentarsfältet under den vidriga bilden, bara i privata kommentarer till mig. Jag skämdes och tyckte att alla glodde på mig så fort jag gick utanför hemmet, så jag isolerade mig hemma och vägrade gå till skolan under flera månader.

Läs också: Malin trotsade nätmobbarna

Vågade inte berätta

Sussi ville inte berätta något för sina föräldrar, hon var rädd att de skulle bli arga på henne. Trots att föräldrarna i sin förtvivlan undrade vad som hänt när Sussi mådde så dåligt vägrade hon att svara.
Hon, som alltid varit utåtriktad och social, drog sig nu undan allt och hade till och med självmordstankar.

– Men sedan skapade någon en tillfällig Facebookprofil, skickade nakenbilden till min mamma och raderade därefter sin profil. Jag vet inte vem det var, men jag glömmer aldrig när mamma ringde mig och sa ”Suzan, jag har sett en bild…”. Jag fattade direkt vilken bild det var och jag började störtgrina. Jag bara grät och grät, och kunde inte få fram ett ord i telefonen på en halvtimme, säger Sussi.

Läs också: Mitt äktenskap var som en skräckfilm

Mamma Shaghayegh, som anslutit till köksbordet, skakar på huvudet åt minnet och säger att de grät båda två. Inte för en sekund trodde hon att bilden var äkta. Och det var en enorm lättnad för Sussi.
– Jag tror dig, men vi måste göra något åt det här, sa Shaghayegh.

Gick till polisen

Sussi gick till polisen, men det blev ingen polisanmälan.

– Det fanns ju inga bevis för vem som gjort detta mot mig, även om jag hade mina aningar. I efterhand inser jag att jag borde ha gjort en polisanmälan i alla fall. Händelsen gjorde att jag och mamma blev tajtare än någonsin. Vi tog striden tillsammans och det stärkte mig, säger Sussi.

133145_fuck_mobbing_sussie_19

I Sussis rum hänger diplom, utmärkelser och tidningsurklipp på rad, där hon prisas för sin insats.

Kritiserad app

Appen Secret fick mycket kritik just på grund av all anonym mobbning som ägde rum där och så småningom togs appen bort.

Läs också: Nu hjälper jag andra våldtäktsoffer

Händelsen gav ytterligare bränsle åt Sussis vilja att jobba mot mobbning. Hon drog igång En kväll mot mobbning till sin bortgångna väns minne. Sussi tog kontakt med hans föräldrar, som gav sitt samtycke och bidrog med en rad bilder på sonen.

Bilderna sattes ihop till ett bildspel som rullade under antimobbningskvällen, som bjöd på både föreläsare och artister.

– Det blev en jättefin kväll. Hans föräldrar som var där kom fram och kramade mig. Vi hade artister som dragplåster, och föreläsare som satte igång tankar hos alla som besökte arrangemanget. Det är precis så jag vill jobba, säger Sussi.

Läs också: Malin trotsade nätmobbarna

All ledig tid

Sedan dess har hon ägnat all ledig tid åt att åka runt i skolor för att föreläsa. Hon har också arrangerat flera antimobbningsgalor i Luleå i samarbete med studieförbundet Vuxenskolan, där hon nu både sitter med i styrelsen och är ordförande i flera Vi unga-föreningar och distriktet Vi unga.

– Jag brinner för att jobba med det här och kommer att ägna hela mitt liv åt att jobba mot mobbning. Just nu går jag första året på Barn- och fritidsprogrammet och jag känner starkt att jag vill fortsätta att hjälpa och stärka ungdomar.

En mycket stolt mamma Shaghayegh ger sin dotter en stor kram och ger oss ett brett leende när hon drar på sig antimobbningtröjan som Sussi själv låtit trycka upp.
– Jag är jättestolt över Sussis arbete, hon är duktig och stark!

Text: Birgitta Lindvall Wiik
Bild:Petra Älvstrand

Läs också

Min ångest fick mig att skada mig själv

johanna-puff

Save

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…