Annons

Annons

Min man slutade älska mig när jag blev smal

Karin, 32, har varit mullig ända sedan barnsben. Hon blickar tillbaka: – Jag har alltid pendlat i vikt – jag fick aldrig med mig några bra matvanor hemifrån, om man säger så, säger hon och ler snett.


Dela din historia med oss
Skriv till Allers medarbetare Anna Karin Ericson om du har någon erfarenhet som du vill dela med dig av. Du kan vara anonym om du önskar det. Mejla till: direkt@allers.se
Bild: IBL (Bilden är arrangerad).

Bild: IBL (Bilden är arrangerad).

Det står en barnstol vid köksbordet och leksaker ligger spridda över golvet. Ett hemtrevligt stök, som det så ofta kan vara i ett hem där det bor små barn. Karin visar fotografier på sönerna på kylskåpet; båda har pappas djupblå ögon och mammas kastanjebruna hår. Denna vecka bor de hos sin pappa Magnus. Karin gör sig så smått redo för att gå till sitt arbete, fräscht sommarklädd, och hon rör sig lätt och smidigt. Så har det inte alltid varit.

Vägde 100 kilo

När Karin träffade sina barns pappa vägde hon 100 kilo. Hon tyckte själv att det var jobbigt med den kraftiga övervikten; knäna värkte och det var svårt att hitta kläder som satt bra. Till slut ville hon inte ens gå ut med sina vänner, eftersom hon skämdes så för sin stora kropp. Men så en dag kom Magnus in på bilverkstaden där Karin jobbade i receptionen och han var så charmig, säger hon.

Annons

– Han gav mig komplimanger och presenter, sa att jag var det vackraste han någonsin sett. Han verkade inte se min stora kropp och jag glömde bort att jag skulle gå ner i vikt. Jag var så lycklig att det inte behövdes, säger Karin.

LÄS MER: Ison levde som hemlös

All den positiva uppmärksamheten gjorde Karin självsäker och strålande, vilket fick sexlivet att blomstra. De stortrivdes verkligen tillsammans, och när Magnus föreslog att de skulle flytta ihop tvekade hon inte en sekund. De började planera för barn, detta trots att Karin nu dragit på sig ytterligare övervikt.

– Min syster påpekade att jag kanske borde gå ner i vikt om jag ville bli med barn, men jag viftade bort det, säger Karin.
Hon suckar och häller upp mer kaffe. Hon tycker att det är jobbigt att prata om det, hon känner sig dum, säger hon. Det är behäftat med skam att ens partner inte vill ha en. Samtidigt är hon väl medveten om att det inte är hennes fel att det gick som det gick.

Karin drar ett djupt andetag och fortsätter berätta om sin tunga graviditet. Att både bära på ett barn och en så grav övervikt slet på kroppen, vilket fick Karin att allvarligt fundera på att gå ner i vikt. Hon insåg att hon i sitt nuvarande hälsotillstånd inte skulle orka vara en bra mamma.

– Jag passade på att gå ner i vikt medan jag ammade och efter bara ett halvår hade jag tappat 20 kilo. Det var så skönt! Jag började leva ett mer normalt liv. Jag kunde gå till bussen utan att börja tokflåsa och kunde köpa nya kläder i mindre storlek, säger Karin och ler.

Kilona rasade

Hon började följa ett kostprogram och gå långa promenader med sonen i vagnen. Hon blev rörlig och glad, och omgivningen peppade henne. Hennes egen man däremot sa inte ett ljud. Han blev bara allt tystare och alltmer tillbakadragen och sökte inte längre hennes sällskap. Först tänkte inte Karin så mycket på det, de var båda så uppfyllda av tillvaron med sin lilla baby. Men en dag slog det Karin hur deras intima liv mattats – det existerade knappt längre.

– När jag började fundera kunde jag inte ens minnas den senaste gången som Magnus tagit i mig, säger Karin sorgset.

En kväll när sonen sov gott tog Karin tillfället i akt. Hon lagade en god middag, slösade med vinet och försökte förföra sin man. Men Magnus var inte alls med på noterna, och Karin förstod absolut ingenting.

– För mig hade ingenting mellan oss förändrats. Vi hade fått barn och jag hade gått ner massor i vikt, men det var ju bara positiva saker. Jag mådde mycket bättre både psykiskt och fysiskt, medan Magnus bara verkade gå åt andra hållet.

Tyckte inte hon var sexig

När Karin försiktigt undrade vad som var fel svarade han till en början undanglidande, men Karin stod på sig. Till slut fick hon höra något som hon i sin vildaste fantasi inte hade väntat sig: Magnus avslöjade att han inte längre tyckte att hon var sexig och fin nu när hon var smal.

– Jag trodde inte mina öron! Han sa att han gillade tjocka tjejer och att han inte längre tände på mig, säger Karin.

LÄS MER: Min dotter är synsk

Lycklig igen

Tiden som följde var märklig. Karin var lycklig med sitt nya jag. Hon var inte pinnsmal, som hon uttrycker det, men stortrivdes med sin kropp. Hon köpte nya fina sommarkläder och njöt av att umgås med sin son och leka med honom. Tiden med Magnus blev däremot en plåga.

– Det var som att leva med en vålnad. Han som alltid varit en så glad och kul kille!

När Magnus insåg att Karin inte tänkte gå upp i vikt igen för hans skull blev han elak. Han pikade henne, sa att hon såg ut som ett skelett och klagade på att hon kändes hård och benig.

– Det var en absurd situation. Jag trodde ju att han skulle bli glad när jag gick ner i vikt, när jag blev snygg, smidig och orkade mer… och så reagerade han precis tvärtom.

Kärleken till Magnus var stark. Så stark att Karin till och med allvarligt funderade på att gå upp i vikt igen bara för att rädda förhållandet. Samtidigt sa någonting inom henne stopp – hon kunde inte riskera sin egen hälsa för att tillfredsställa någon annan. Hon behövde dock inte grunna så länge.

Plötsligt började Magnus bli uppmärksam och gullig igen, sitt gamla vanliga jag. Karin var förvånad men glad – och blev snart varse att Magnus gärna ville ha ett barn till. Karin blev snart gravid och under ett års tid var allt precis som förr.

Relationen försämrades

Parets andra son såg dagens ljus och snart rasade Karins graviditetskilon igen. Och i takt med att kilona försvann försämrades åter hennes och Magnus relation.

– Den här gången gick det mycket fortare tillbaka till det som var dåligt. Till slut vändes min kärlek för honom till förakt, sammanfattar hon deras sista tid tillsammans som äkta makar.

– Jag tyckte att han var en futtig liten man som bara tänkte på sig själv.

Till slut hade Karin inget annat val än att flytta därifrån. Nu har det gått två år, och de har fortfarande svårt att prata med varandra.

– Sveket var så stort, det är säkert därför jag inte har träffat någon. Jag vågar inte riktigt tro att någon ska tycka om mig för den jag är. Det är samma känsla som när jag var tjock, fastän jag inte längre är det, konstaterar Karin.
Magnus ville inte ens försöka för ändras eller jobba på relationen. Han ville helt enkelt ha en överviktig tjej.

– Jag kan inte säga att jag är ledsen för att vi inte är tillsammans längre. Vårt förhållande var över efter andra barnet. Han tyckte att jag skulle äventyra min hälsa för hans skull – vad är det för slags kärlek? undrar Karin.

Hon plockar undan kaffekopparna, sätter upp det långa håret i en tofs och bättrar på sin make-up: det är dags att gå till jobbet.

Livet har blivit bra trots allt, trots alla de smällar hon har fått ta på vägen.

– Och mina pojkar, de är mitt allt, säger hon och ler.

Text: Jessika Devert

Vill du läsa fler spännande historier? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...