Annons

Annons

Marika Wachtmeister: Jag fick inte träffa barnbarnen om jag inte slutade dricka

Efter 30 år på Wanås i Skåne lämnar Marika och CG Wachtmeister över till en yngre generation. Deras år på slottet har präglats av konst och kor, och kantats av ekonomiska problem, bråk och alkoholism. Men tack vare den starka kärlek till varandra har de övervunnit alla hinder och motgångar.


Marika och CG är de riktiga stjärnorna på slottet. På trettio år har deras verksamhet bara vuxit. Nu tar nästa generation över.

”Det har varit en tuff resa”

Marika och CG Wachtmeister är akademikerparet som lämnade stadslivet för att bli godsägare i Göingeskogarna i norra Skåne.

Men de är också paret som inte bara fortsatte i adelns traditionsbundna fotspår utan som även förvandlade Wanås till det centrum för modern och samtida konst som det är i dag.

Annons

– Men det har verkligen varit en tuff resa. I början var det en kulturkrock, säger Marika Wachtmeister, 66.
Från själva slottet kan man genom fönstren skymta besökarna som vandrar runt i den stora parken och beundrar skulpturerna och konstinstallationerna.

Det var här Marika 1987 startade den första utställningen. Sedan dess har den vuxit till en gigantisk skulpturpark som ofta nämns som Sveriges svar på danska Louisiana.

– Det enda kravet min pappa hade när vi började var att man inte skulle kunna se några skulpturer från slottet, säger CG Wachtmeister, 67, och skrattar.

Vi har slagit oss ner i ett av de 15 rummen i Wanås slott för att prata om boken som Marika och CG skrivit tillsammans. Den har den passande titeln Konst, kor och kärlek på Wanås slott.

– Jag säger som Ingmar Bergman – ett bra äktenskap bygger på gott kamratskap och handfast erotik, säger Marika med ett hjärtligt skratt samtidigt som hon kommer in i rummet.

Tre generationer

Hon är lätt försenad eftersom hon varit på vårdcentralen för att få medicin mot en envis sommarförkylning. På vägen har hon kört förbi förskolan och hämtat barnbarnen Ingrid, 6, och Betty, 4, som genast springer bort till sin farfar för att berätta hur deras dag har varit.

– Vi är tre generationer som bor här på Wanås. Det känns bra. Det är nästan Astrid Lindgren-romantik med gemensamma frukostar och barnbarnen som leker och skrattar, säger CG.

Marika och CG berättar att det har varit lustfyllt att skriva boken. De har främst gjort det för sin egen skull, men också för att de tror att andra kan ha behållning av att läsa om alla förändringar som de har gjort.

– Boken består egentligen av fyra delar, säger CG. Den är en biografi över mig, en över Marika, om konstprojektet och om omvandlingen till ekologiskt jordbruk.

Men boken handlar också mycket om deras starka kärlek till varandra och hur den gjorde att de kunde övervinna alla problem, som hennes alkoholism som hon kämpade med i tio år, hans matmissbruk och kriser i äktenskapet.

– Vi har fått chansen att arbeta tillsammans i 30 år och det är självklart att det har gått upp och ner i äktenskapet. Men kärleken och vår starka tro på familjen har gjort att vi har kunnat hantera kriserna, säger Marika.

Träffades i Lund

Marika och CG träffade varandra första gången på ett diskotek i studentstaden Lund i slutet av 1960-talet. Professorsdottern Marika läste statskunskap och CG som gjorde militärtjänsten var på besök i staden för att träffa vackra flickor.

Men det var först i samband med en studentfest våren 1969 som de blev ett par.

– Festen var på en fredag och redan på söndagen friade CG till mig, säger Marika och berättar att hon blev överraskad över att han hade så bråttom.

– Sakta i backarna, tänkte jag, och jag svarade inte ja med en gång. Samtidigt var det lite spännande. CG var lång och stilig och han påminde om mina amerikanska pojkvänner som jag hade under åren jag bodde i New York.

CG skrattar när Marika berättar att han hade bråttom med att fria.

– Varför vänta när det känns rätt. När jag tittade på Marika insåg jag att det fanns något speciellt hos henne. Det fanns inga tvivel om att hon var den rätta för mig.

Sedan den söndagen har Marika och CG varit ett par, men det skulle dröja två år innan de förlovade sig och sedan ytterligare två år till innan de gifte sig.

Marika läste därefter juridik och CG utbildade sig till jägmästare på Skogshögskolan. Några år in på 70-talet flyttade de till Linköping, där hon arbetade som advokat och han på Domänverket.

Men samtidigt var de medvetna om att det bara var något tillfälligt. Som äldste sonen Wachtmeister visste CG att det var förutbestämt att han en dag skulle bli slottsherre på Wanås.

– I sju generationer har den äldste sonen ärvt Wanås under fideikommisstiden och det blev också vår äldste son Baltzar och hans hustru Kristina som nu äger och förvaltar Wanås efter oss, säger han.

– Jag utvecklade ett matmissbruk när jag var i tioårsåldern och placerades på internatskola, berättar CG.

1985 gick flyttlasset till Skåne. I 20 år bodde Marika och CG med barnen Baltzar, född 1975, tvillingarna Harald och Didrik, födda 1978, och Hedda, född 1990, i en av flyglarna eftersom hans far, med sin nya fru Elisabeth, bodde kvar i själva slottet fram till 2005.

För Marika var det en stor omställning att flytta från Östergötland där hon var advokat och van att umgås med kollegor till ensamheten i Göingeskogarna. I början vantrivdes hon.

– Vi kom från det moderna Sverige och här kändes det då som om tiden stått stilla, säger hon.

– Vi var barn av 1968 och öppna för förändringar trots att vi inte precis var vänster. Men när vi kom till Wanås

var allt så gammaldags och traditionsbundet. I början kallade de anställda mig för greven och jag fick införa du-reformen, berättar CG.

”Pappa var schyst”

De första åren kände sig Marika ensam på slottet och saknade sina vänner och CG:s mamma, den glada farmodern Eva som plötsligt gick bort 1988.

Vändpunkten kom när Marika fick idén att bjuda in konstnärer och ge dem möjlighet att ställa ut skulpturer i parken som redan var öppen för besökare.

– Konsten har huvudsakligen varit Marikas projekt. Hon hade ett intresse och ett kunnande som inte jag hade då, säger CG.

Den första skulpturutställningen invigdes 1987 med att 25 konstnärer stökade till det ordentligt i parken. I början fanns en oro för vilka reaktioner förändringarna skulle orsaka, men utställningarna mottogs entusiastiskt av lokalbefolkningen i Knislinge.

– Pappa var en schyst person. Han skulle ha kunnat stoppa projektet om han velat, men han respekterade att godset behövde genomgå förändringar. Men han ville som sagt slippa se skulpturerna från slottets fönster, berättar CG.

Sedan dess har Wanås utställningar vuxit till den institution inom Konstsverige som de är i dag, och besöks årligen av cirka 75 000 personer.

CG och Marika har i stort sett gett alla konstnärer obegränsad frihet.

– Det är väldigt få förslag vi sagt nej till och då har vi gjort det av etiska skäl. Vi sa till exempel nej till en konstnär som ville utföra en rituell slakt på en tjur på slottets tak samtidigt som en kvinna födde ett barn och sedan kleta in barnet med tjurens blod.

– Däremot sa vi ja till en konstnär som ville elda upp en arrendegård, fortsätter CG. Men det fick vi inte tillstånd till av räddningstjänsten.

”Odlar ekologiskt”

Om konsten huvudsakligen har varit Marikas projekt har korna och lantbruket varit CG:s. 1999 ställde han om till ekologiskt jordbruk.

– Vi använder inget handelsgödsel i foderproduktionen och våra kor måste vara utomhus minst halva dygnet under sommaren. De mjölkar mindre men lever i gengäld i genomsnitt tre år längre, berättar han.

Men även om Marika och CG tycker att det varit en förmån att de har fått jobba tillsammans har deras äktenskap inte varit utan kriser.

En av de allvarligaste var när CG:s dotter Amanda, som han har med en annan kvinna, föddes. CG vill egentligen inte prata om det.

– Ja, jag har en dotter utom äktenskapet. Då, när det hände, var det jättejobbigt, men Marika och jag bestämde oss för att fortsätta tillsammans. I dag har vi en fin relation, Amanda och jag. Hon är en del av vår familj.

”Jag drack ren vodka”

Den andra svåra krisen var när Marika i slutet av 2000-talet höll på att gå in i väggen och utvecklade alkoholism.

– Jag är själv mest överraskad av att jag blev alkoholist, säger Marika. Det kom smygande. Jag blev mer och mer tillåtande mot mig själv.

Det började med att hon drack ett glas varje dag för att koppla av och sedan ökade mängderna successivt. Och det var inga fina viner eller drinkar det handlade om.

– Jag drack ren vodka. Jag ville ha snabb effekt, säger hon med ett självironiskt skratt.

Hennes drickande började leda till pinsamma situationer. Hon kunde bli stökig och högljudd när de var på restauranger och ofta blev hon dominerande och aggressiv.

CG kände sig maktlös.

– Jag tyckte förfärligt synd om Marika, men det hjälpte inte att jag sa till henne att dricka mindre.

Även deras vänner reagerade och bad Marika att ta det lite lugnare, men det som verkligen fick henne att inse allvaret var deras barn.

– De ställde ett ultimatum och sa till mig att jag inte fick träffa mina barnbarn om jag inte slutade dricka. Det var jättetufft, berättar hon.

Tack vare sin behandling på Nämndemansgården i skånska Blentarp och regelbundna besök hos Anonyma alkoholister har Marika lyckats sluta med sitt missbruk.

– Jag hade några återfall, men sedan två år är jag helt ren, säger hon.

CG har samtidigt kämpat med ett annat missbruk – i hans fall handlar det om matmissbruk. Lite paradoxalt eftersom han älskar att laga mat och till och med gått en kockutbildning i New York.

– Jag utvecklade ett matmissbruk när jag var i 10-årsåldern och placerades på internatskola. Jag åt för att trösta mig. Därför måste jag alltid tänka på vad och hur mycket jag äter, säger han.

”Känns rätt”

Fram till 2020 bor Marika och CG kvar på Wanås slott. Sedan är det dags för generationsväxling när de flyttar ut till en av flyglarna medan sonen Baltzar med familj flyttar in i slottet.

– Det känns rätt att lämna om tre år. Vi har fått våra 30 år och det är dags för nästa generation att ta över helt och hållet. Vi anser att man inte ska utöva påverkan på familj och vänner efter att man fyllt 70 år.

Förändringarnas vindar har redan börjat blåsa på Wanås. Konsten har sedan 2011 drivits av Elisabeth Millqvist och Mattias Givell och i år har en restaurang och ett hotell startats på Wanås.

– Restaurangen och hotellet är Baltzars och Kristinas projekt. Liksom konsten och korna var vårt, säger Marika och fortsätter:

– Nu skördar vi frukterna av det vi har gått igenom tillsammans. Allt som har hänt har stärkt vår relation. Vi brukar säga att vi är varandras hårddiskar. Det jag inte minns kommer CG ihåg och tvärtom.■

Konsten på Wanås, från vänster: Henrik Plenge 
Jakobsens rosa får ingår 
i sommarens utställning, Yoko Onos önsketräd, konstinstallation av Eric Lennarth: Miljöaktiverare och i mitten Ann-Sofi Sidéns skulptur. Foto: Wanås

Världsartisterna samlade i Wanås

• Wanås ligger vid Knislinge två mil norr om Kristianstad i norra Skåne. Wanås består förutom slottet, med delar från 1400-talet, av ett ekologiskt lantbruk och en skulpturpark med konsthall. Konstverksamheten drog igång 1987 och visar internationell samtidskonst. I den permanenta samlingen finns verk av Charlotte Gyllenhammar, Ann-Sofi Sidén, Yoko Ono, Marina Abramovic, Jan Håfström, Per Kirkeby m fl.
• I sommar, tom 24 september, pågår utställningen Återblick 1987 – konsten på Wanås 30 år med anledning av att det är jubileumsår. Dessutom visas SculptureMotion tom 5 november. Sex svenska och internationella konstnärer (varav en konstnärsgrupp) presenterar verk som utgår från rörelse.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Sandström



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...