Annons

Annons

Lille Ali försvann spårlöst på förskolan


Lille Ali försvann spårlöst på förskolan

Den 15 januari gick radio och tidningar på nätet ut med att en liten gosse på bara 1 ½ år, plötsligt försvunnit från förskolan han gick på. Pådraget blev stort, poliser, hundar, helikoptrar och många frivilliga påbörjade sökandet direkt. Eftersökningen pågick i flera timmar och föräldrarna fruktade det värsta…

Annons

Av Per-Ola Ohlsson
Bild: Kai Rehn, Ashoor Georges

Lille Ali far runt som ett yrväder när vi besöker familjen Sayed Hassan i Huskvarna. Här bor han tillsammans med sin mamma Tamam, 41, pappa Nabil, 43, och sina tre syskon i ett kedje­hus i stadsdelen Öxnehaga.

Utsikten ner mot Vättern är storslagen och snön gnistrar i det vita vinterlandskapet när vi träffas ett par veckor efter den lille pojkens traumatiska försvinnande.

– Det var tur att det inte var lika kallt när han försvann. Då kanske han inte hade överlevt, säger hans mamma och lyfter upp sin son för att ge honom en kärleksfull kram.

Ali blir otålig när vi sätter oss i sofforna i familjens vardagsrum för att prata. Han vill mycket hellre visa oss sina leksaksbilar och kör med dem över soffbordet i ett högt tempo.

Den skräckfyllda upplevelsen han var med om på sin förskola i mitten av januari märks inte på honom vid en första anblick.

– Han är pigg och mår fysiskt bra, men den senaste tiden har han känt sig osäker på förskolan. Han glömmer bort rädslan när han leker med de andra barnen, men när vi lämnar honom på morgonen skriker han och även vid måltiderna, berättar Tamam.

Dramat som hela familjen fortfarande bearbetar började med ett telefonsamtal som är alla föräldrars värsta mardröm. Vid lunchtid på förmiddagen den 15 januari ringde förskolans biträdande rektor till Tamam, som arbetar som kock på ett serviceboende ett par hundra meter från förskolan.

– Hon sa att Ali varit försvunnen sedan klockan elva och att de inte visste var han fanns. Jag bara skrek rakt ut ”det är inte sant, det är inte sant”, berättar Tamam.

Biträdande rektorn berättade också att förskolan hade larmat polisen 20 minuter efter att Ali försvann.

Som en chockvåg

Lille Ali försvann spårlöst på förskolan

Rädslan och oron gick som en chockvåg genom henne. Att hennes son varit försvunnen i en hel timme gjorde henne panikslagen.

– Jag blev alldeles svag i benen och ramlade omkull med telefonen i handen. Jag kunde bara inte hålla mig upprätt längre.

Arbetskamraterna som skyndat till hjälpte Tamam att komma upp på fötterna. En av dem följde henne till förskolan dit hon ville ta sig så fort som möjligt för att själv hjälpa till att leta efter Ali.

– Hon mer eller mindre stöttade mig för att jag inte skulle ramla omkull igen. Längs vägen till förskolan såg vi flera personer som letade efter Ali och då förstod jag ännu mer hur allvarligt det var.

Samtidigt försökte hon få tag i sin man Nabil som låg hemma och sov eftersom han arbetat nattskiftet på plastfabriken där han är anställd, men han svarade inte. Vid förskolan togs hon om hand av en kvinnlig polis.

– Jag fick sätta mig i baksätet på en polisbil medan hon frågade ut mig om jag trodde att Ali kunde ha gått till någon kompis som bor i närheten eller om vi hade några fiender som kunde tänkas ha fört bort honom.

Tillsammans med poliskvinnan gick hon sedan sträckan på cirka 200 meter mellan familjens hem och förskolan som hon eller hennes man dagligen brukar gå tillsammans med Ali.

– Det finns bland annat en lekplats där som Ali tycker om att vara på. Vi gick också hem till min bror Hassan som bor i närheten, men han var inte där heller.

Samtidigt fortsatte hon att ringa hem till sin man och till slut svarade Nabil. Han glömmer aldrig sin förtvivlade hustrus röst när hon berättade att Ali var försvunnen.

– Jag blev helt ställd och pulsen bara rusade. Jag slet till mig en jacka och sprang ut till bilen för att så fort som möjligt köra ner till Alis förskola, berättar han.

På trottoaren utanför förskolan träffade han en polis som försökte lugna ner honom och som berättade hur många de var som sökte efter hans son.

– När jag stod där på trottoaren var jag bara fem meter från hålet som Ali satt fast i, men det gick inte att se därifrån.

– Det hemska är att vi alla har gått förbi hålet utan att upptäcka det, säger hans hustru. Om Ali skrek på hjälp, vilken han troligen gjort eftersom han var hes och hans mun var full av jord, så har hans rop dränkts i ljudet av alla andra barn som fanns på området.

Allteftersom tiden gick ökade insatserna för att hitta Ali. Tio polispatruller, flera hundförare, en helikopter och hundratals frivilliga deltog i sökandet efter den lille pojken.

I början trodde och hoppades Tamam och Nabil att deras son kanske ramlat omkull och låg avsvimmad någonstans och att allt skulle bli bra så snart han återfunnits, men sedan började de frukta att han utsatts för ett brott.

– Det skrämde oss att man inte fick upp något spår efter honom trots att man använde flera polishundar i sökandet. Det var då vi började bli rädda för att någon fört bort honom.

Vid 15-tiden började det skymma och Alis föräldrar var på väg att ge upp hoppet. Nabil var ute och sökte i ett litet skogsområde som ligger i närheten av förskolan, men Tamam kände sig helt tom och kraftlös och hade satt sig inne i personalrummet på förskolan.

– Jag var så chockad att jag inte ens kunde gråta, berättar hon.

Då hörde hon tumult och att någon ropade ”vi har hittat honom, vi har hittat honom”.

Tamam rusade ut i korridoren och där möttes hon av överlyckliga människor.

– Jag kände en enorm glädje och en förskollärare kramade om mig, säger Tamam.

– Efter några minuter, som kändes som en evighet, kom Josef, min tjugoårige systerson, med honom i famnen. Jag tog min jordiga och kalla son i famnen och kramade honom länge. Han grät inte, men han var medtagen och tyst.

Såg en skymt

Det var en förskollärare som vid en sista rutinkontroll inne på förskolans område råkade titta extra noga under ett buskage i närheten av gungorna. Där fick hon se skymten av något färgglatt som hon först trodde var en spade. När hon kom närmare såg hon Alis huvud cirka 30 centimeter ner i ett hål i marken. Det färgglada som hon skymtat var hans overall.

– Samtidigt som hon hittade honom kom två 18-åriga killar som läst om Alis försvinnande på Face­book och bestämt sig för att hjälpa till att leta. De drog upp honom ur hålet och gav honom till min systerson, berättar Tamam.

Ali var kall, rädd och trött efter att ha suttit fast i hålet i fyra timmar, men han var i övrigt oskadd. Han fördes med ambulans till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping där en läkare bara kunde konstatera att han haft tur som klarat dramat så bra som han gjorde.

– Som väl var hade han på sig sin tjocka overall. Det var 4–5 grader kallt den dagen, men det var torrt och troligen har även jorden i hålet haft en isolerande effekt, säger hans pappa.

Efter sjukhusbesöket kunde Ali återförenas med sina syskon Reem, 11, och Hassan, 17. Hans äldsta syster Fatine, 19, följde oroligt sökandet efter sin försvunne lillebror från Bukarest i Rumänien där hon studerar till läkare.

Dold gropLille Ali försvann spårlöst på förskolan

Att Ali kunde fastna i en djup grop i marken inne på förskolans område är egentligen för otroligt för att vara sant. Gropen var cirka 30 centimeter i diameter och 1,2 meter djup och doldes av ett nyponbuskage. Först trodde man att det var ett så kallat ”slukhål”, men det stämde inte.

Geoteknisk expertis konstaterade att det för 40 år sedan på denna plats stod ett träd som då höggs ner till en en meter hög stubbe och täcktes med jord. Stubben har sedan förmultnat och blivit porös. När Ali föll ner i hålet fanns det fortfarande spår av bark på sidorna.

– Ingen kunde tro att det fanns ett djupt hål i marken inne på förskolans område och en av orsakerna att det dröjde så länge innan Ali hittades var att alla, inklusive poliserna med hundar, började sökandet utanför förskolan, säger Nabil.

Den knappt 90 centimeter långa pojken föll ner en bit i hålet innan han kilades fast med armarna tryckta mot sidorna. Det var så han satt fast när han hittades av förskolläraren och drogs upp av de 18-åriga killarna.

– Grabbarna är hjältar i mina ögon, säger Alis pappa. De känner inte oss, men engagerade sig i sökandet efter vår son när de hörde att han var försvunnen.

Tamam och Nabil hoppas nu att Ali snabbt ska komma över obehagskänslorna han får när han ska gå till förskolan och att de själva snart kan känna sig lugnare igen.

Föräldrarna är överväldigade av den värme och omtanke de mött efter sin sons dramatiska försvinnande.

– Jag är så tacksam gentemot alla som hjälpt till att leta efter honom. Vi har fått blommor från folk vi inte känner och konditoriet här i Öxnehaga har varit här med en tårta, säger Tamam och kramar Ali igen. ■


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/