Annons

Annons

Lill-Babs: Jag skulle vilja möta kärleken igen

Lill-Babs har sedan 1950-talet varit en av landets mest populära artister. Nu är hon aktuell i en ny tv-serie – Bonusfamiljen – som är skriven av Felix Herngren


lill-babs-bonusfamiljen

Lill-Babs är aktuell tv-serien Bonusfamiljen som är skriven av Felix Herngren. Bild: Christina Wendel

Lill-Babs spelar i tv-serien Bonusfamiljen

I mer än 60 år har Barbro Lill-Babs Svensson varit igång och hon uppträder lika mycket som förr. Nu åker hon på turnén Tillsammans – 183 år på scen med Siw Malmkvist och Ann–Louise Hanson.

– Inte kan jag sluta jobba, det som är så roligt, utbrister Barbro Lill-Babs Svensson, 78 år.

När Allers träffar henne i villan i Järvsö i Hälsingland är hon just hemkommen från en tur på golfbanan. Det är med klubban i hand hon tillbringar lediga stunder.

Läs också: Petra Mede om mammarollen

Att familjen ligger henne varmt om hjärtat vet väl de flesta. Men vad inte lika många vet är att Lill-Babs nu blir en medlem i Bonusfamiljen. Det är en dramakomedi i två säsonger för SVT av Felix Herngren.

Redan under repetitionerna fick Lill-Babs beröm för sin skådespelarinsats, bland annat från regissör Herngren.
– Det är bara en liten roll, men det var jätteroligt att få vara med. Jag spelar Marianne Mörcks nära väninna.

Annons

Har varit gift med Lasse Berghagen och Kjell Kaspersen

Ännu ett steg i karriären för mångsidiga Lill-Babs. Och fler tidningsrubriker.

– Men vet du, jag har aldrig haft några problem med vad pressen skriver om mig. De har alltid varit snälla. Enda gångerna jag blivit arg är när de blandat in mina barn. Annars brukar jag alltid tänka på att jag gör ett jobb och är glad om de jag ska jobba med vill samarbeta. Så funkar det.

– Sedan har jag blivit retad för att jag varit så öppen med mitt privatliv och gått med på hemma hos-reportage, fortsätter Lill-Babs. Men varför skulle jag inte visa upp mitt hem? Jag har inget att dölja där. Dessutom; mina bästa vänner i världen är publiken och det är dem jag bjuder in till mig via tidningarna. Välkomna!

Läs också: Karin Laserow i TV4:s Bytt är bytt: Livet är som en spann vatten!

Men integriteten finns och blir det för personligt sätter Lill-Babs stopp. Att prata om de före detta makarna Lasse Berghagen och Kjell Kaspersen, pappor till Malin Berghagen respektive Kristin Kaspersen, är sådant som hon inte fördjupar sig i.

– Även jag har mina gränser, även om jag vet att många inte tror det. De som tror att de känner Lill-Babs och vet allt om henne upptäcker att det gör de inte. De som verkligen känner mig vet. Jag har till exempel varit gift två gånger i mitt liv och aldrig yppat ett ord offentligt om varför det blev skilsmässor. Där har du ett exempel på var jag sätter en gräns.

Epitetet snäll har hon fått leva med.

– Jo, jag vet att jag i alla tider blivit kallad snäll. Och det är jättefint och gott att höra. Men jag har även fått äta upp det. Kanske blivit utnyttjad för det också. Lill-Babs som är så snäll… Varför är hon så snäll? Men frågan hade väl varit mer berättigad om jag varit elak? Det är ibland som om snäll är synonymt med dum. Tyvärr! För varför skulle det vara något fel med att vara snäll? Jag anser att det är klokt att vara snäll.

lill-babs-bonusfamiljen

I tv-serien Bonusfamiljen, skriven av Felix Herngren, spelar Lill-Babs mot Marianne Mörck. Bild: Ulrika Malm/SVT

Starka kvinnor

Lill-Babs var pionjär som en av de allra första kvinnliga cheferna i Sverige. Men det tänkte säkert ingen på och inte hon själv heller. Inte förrän Lars Forssell påpekade det.

– Han sa till mig: ”Du är en förebild, Barbro. Du var ju chef över killar redan 1958.” Och tänk, så var det ju! Men inte såg jag mig som chef. För mig var jag och bandet ett team, ett gott samarbete.

Läs också: Michaela Forni: Jag har slutat jaga det perfekta livet

Då kunde Lill-Babs med orkester spela på 2–3 ställen – per kväll, oftast i folkparker. Med endast två bärbara högtalare och instrumenten att kånka på var den spelplanen genomförbar.

lill-babs-bonusfamiljen

Här är Lill-Babs tillsammans med mormor Kristina, mamma Britta samt döttrarna Monica och Malin. Bilden är tagen 1966. Bild: IBL

– Jag kommer från ett gäng starka kvinnor. Min mamma, min mormor och så gammelmormor som hade 13 barn i ett rum och kök. Gubbarna klarade det inte, men det gjorde kvinnorna. De stod kvar. Min egen pappa hade problem med spriten, han var periodare. Så det var svårt och tungt. Men mamma var stark.

– Och, tillägger hon, inte att förglömma så hade jag tre underbara män runt mig: mina tre bröder som alla är härliga musikanter.

Drabbades av hjärtflimmer

Sorgen efter älskade mamma Britta har lindrats men saknaden går aldrig över.

– Man lär sig leva med sorgen. Men jag påminns om mamma varje dag. Hon är med mig. Som när jag en dag skulle jag åka från Järvsö, larmade mitt hem och gick ut. När jag hunnit till bilen kom tanken… Stängde jag av elementen? Så jag gick in igen och där vid mammas porträtt stod ljuset jag alltid har tänt. Jag hade glömt att blåsa ut det. Jag har flera liknande exempel. Tack, mamma!

Lill-Babs blir igenkänd var hon än går. Därför är utlandsvistelser extra sköna. Att få vara en i mängden.

– Det är väldigt avkopplande! Jag har aldrig gillat kändisskapet på det sättet att alla vet vem man är. Det är svårt. Blyg är jag ju också! Men utomlands kan jag gå till soptunnan utan att sminka mig. Här hemma är jag aldrig utan smink när jag går ut. Ja, ingen krigsmålning men jag vill kamma mig och ”sätta på ögonen”.

Läs också: Maria ”Tjorven” Johansson gick från barnskådis till professor

Om det skulle hända sig att Barbro Svensson skulle vara trött en dag eller ha ont någonstans så vet hon bästa boten.

– Allt sådant försvinner så fort jag går upp på scenen. Det slår aldrig fel. Där mår jag bara bra.

Men 2004 blev resultatet av en läkarundersökning inte det Lill-Babs trott:

– ”Här ser du ett hjärta som slår utav bara helsike”, sa jag till doktorn. ”Nej, Barbro, det gör jag inte”, svarade han… Min yrsel berodde på hjärtflimmer som jag tar medicin emot sedan dess. Yrseln är borta. Några andra symtom har jag inte haft.

Delar ut stipendium ur Lill-Babs fond

Varje år sedan 1990-talet delar Lill-Babs ut Lill-Babs stipendium till någon musikbegåvad ungdom. Dessutom delas varje år ut 20 000 kronor ur Lill-Babs fond till ”ungdomar i svår miljö”. Förra året gick pengarna till ensamstående mammor. Välgörenhet ligger Lill-Babs varmt om hjärtat och hon sjunger in pengar, bland annat till skolor i Colombia, via Ankarstiftelsen.

– I Kenya har jag varit med i Hjälp till självhjälp, och jag har besökt indianbyar vid Amazonfloden och med egna ögon sett hur 13 skolor kunnat byggas.

Jag har mött barnen och sett glädjen i deras ögon över att de får lära sig att läsa och räkna. Det skulle jag vilja visa våra skoltrötta barn här hemma…

– En dag tog vi med oss alla gatubarn till stans finaste hotell där de fick bada i poolen och åka rutschkana. De var galna av glädje! Och så fick de korv. Med ketchup! Lyckan jag fick se och uppleva då är obeskrivlig.

Läs också: Helena Paparizou: Jag trodde aldrig jag skulle bli så störtkär igen

Lill-Babs har tio barnbarn och ett barnbarnsbarn som hunnit upp i 20-årsåldern.

– Mormors mor är jag! Det är så mycket kärlek. Och tänk att mina små barnbarn har blivit så stora och långa att jag hamnar i en stor famn själv nu, när jag längtar efter att kramas och få luta huvudet mot någon.

Att tala med sina barn om allt, även det svåra, är Lill-Babs livsråd: Håll ingenting hemligt för barnen!

– När jag var ung stängde jag in mig på toa och grinade, man ville inte att barnen skulle se. Och min egen mamma höll inne med saker som kunde hänt barnen, exempelvis i skolan. Jag var ju ute på turnéer och när jag kom hem fick barnen inte tala med mig om något som var jobbigt. Mamma ville mig väl, men det är inte rätt att tiga om det svåra. Mina egna barn ger sig tid att tala med sina barn om allt. De försöker aldrig dölja tårar. Ilska och sorg visas öppet likaväl som glädje.

Längtar efter kärlek

Turnerandet under åren som barnen var små gav Lill-Babs ett livslångt dåligt samvete. Hon tyckte aldrig att hon fick vara hemma med barnen. Men de har helt motsatt minnesbild:

– Men mamma, du var ju alltid hemma, säger de till mig. Det beror säkert på att jag höll daglig kontakt var jag än var. Telefon och små lappar. Och det fortsätter! När Kristin lånat mitt hem för en tid sedan hittade jag en lapp på min huvudkudde. ”Älskar dig, mamma. Tack!” stod det. Sådana små lappar betyder allt för mig.

lill-babs-bonusfamiljen

Familjen har samlats för att se sin mamma/mormor uppträda på Allsång på Skansen: Malin Berghagen med barnen Isak Nilsson, Linn Nilsson, Christopher Taylor och Love Taylor, Kristin Kaspersen med barnen Leon och Filip samt Monica Svensson. Bild: IBL

Läs också: Programledaren Ann-Marie Rauer: Prins Daniel är min drömgäst

Någon kärlek i form av förhållande med en man finns inte i Lill-Babs liv. Men hon längtar.

– Vem gör inte det? Såklart jag skulle vilja möta kärleken igen. Att vara själv är skönt men att vara ensam är inte roligt.

Men efter dina spelningar, står inte männen på kö då?

– Nej, den kön har jag inte sett till, skrattar Lill-Babs. Dessutom är jag så blyg så jag skulle väl inte våga titta… Allvarligt talat är det inte så lätt att hitta någon. Kontaktannonser via nätet är ju inte heller tänkbara. Vad skulle jag skriva? Kulturarbetare söker sällskap?

Ser Karin Falck som sin mentor

Det verkar inte riktigt vara dags för pensioneringen än. Hon kan fortfarande åka 44 mil tur och retur i bil för att sjunga någonstans en kväll och sedan 30 mil åt andra hållet nästa dag… För att få stå på scen.

– Jag jobbar på som vanligt. Min fantastiska repertoar kan jag tacka alla mina underbara textförfattare för. Lars Forssell, Barbro Hörberg och Peter Himmelstrand för att nämna några. Och Karin Falck som är min mentor. Alla dessa makalöst begåvade människor som jag har haft lyckan att få arbeta med. Inte kan man sluta jobba när man har ett så roligt jobb.

Läs också: Möt Rolf Lassgård

Numera gäller resandet inte enbart spelningar:

– Snart ska jag åka till Malin som bor på Mallorca. Det, du! Jag var där i maj också då hon fyllde 50. Saknar mina barn gör jag alltid. Men numera är självklart deras egna barn i första rummet. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid det när första barnbarnet kom. Men sedan växte de upp och ringde på min dörr: ”Vill du följa med på en golfrunda, mormor?” En sådan glädje för mig.

Barbro Lill-Babs Svensson avslutar:

– Vi står nära varandra allihop i familjen. Och tack vare Skype, mobiler – och lappar – har vi tät kontakt trots avstånd.

Text: Christina Wendel 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/