Annons

Annons

Kärleken till Jenny hjälpte mig att lämna drogerna

För Christian handlade det om liv eller död – hans drogmissbruk var nära att ta kål på honom. Då mötte han expeditens blick i djuraffären…


Christian Klingebrant

Det är svårt att förstå att den vältränade och lyckliga småbarnspappan framför oss bara för sju år sedan missbrukade amfetamin och hasch. Men Christian Klingebrant, 36, lyckades att förändra sitt liv.
– När jag väl träffade Jenny var det enkelt. Då var det inga problem för mig att lägga av med drogerna, berättar han och tar emot minstingen My, 6 månader, som precis fått mat av sin mamma.
– Det var många som varnade mig för Christian. De berättade att han höll på med droger och att jag skulle akta mig för honom. Men jag såg människan Christian – inte missbrukaren. Så jag tog risken, säger hans hustru Jenny, 35.

Familjeidyll

Vi möter Jenny och Christian i Häljarp utanför Landskrona, tillsammans med barnen My och Max, 3. Det vilar en känsla av familjeidyll över platsen. Christian har precis kommit tillbaka från ett träningspass där han sprungit en mil på småvägarna runt det lilla samhället och Jenny har väckt barnen efter deras sovstund.

Annons

Läs också: Jag hittade min son livlös i en knarkarkvart

Kontrasten mot hur Christians liv såg ut tidigare kunde inte ha varit större. Då kretsade allt kring droger. Konstigt nog lyckades han trots det sköta sitt jobb, men all fritid gick i ett mer eller mindre konstant rus.
– Jag hade tur som fick behålla mitt arbete, säger Christian som jobbar femskift som processkötare.

Destruktiva vänner

Christian kom i kontakt med droger när han och hans familj flyttade från Karlshamn i Blekinge till Landskrona där hans pappa fått nytt jobb. Vännerna i den nya hemstaden visade sig vara destruktiva.
– När jag bodde i Karlshamn skötte jag mig och idrottade på fritiden. Jag spelade bland annat ishockey i Mörrums pojklag, berättar han.

Läs också: Vi blev vänner mot alla odds

Men i Landskrona blev det annorlunda. Här var alkoholen mer lättillgänglig och många av hans nya vänner drack. Efter de första fyllorna på alkohol gick han snabbt över till andra droger som gav ett snabbt rus och som innebar att han fick vara med i gemenskapen. Han rökte hasch, sniffade butangas, tog ecstasy och kom sedan i kontakt med amfetamin som kom att bli hans huvudsakliga drog under många år.
– Jag har ställt till det för mig och gjort många av mina nära och kära illa under åren jag höll på med droger. Min pappa var vansinnig och mamma var förtvivlad, men det kunde ändå inte få mig att sluta.

Förlorade för alltid

– Från 1995 har jag i genomsnitt förlorat en av mina vänner om året i drogrelaterade dödsfall, som självmord, olyckor och överdoser. Risken var mycket stor att jag också hade dött om jag inte hade lyckats lägga av, säger Christian.

Läs också: Pias mamma var psykiskt sjuk

Det har varit nära ett par gånger. En gång hamnade han på sjukhuset sedan han fått en drogpsykos. Han har bara diffusa minnesbilder av det som hände, men han kommer ihåg att det första han möttes av när han vaknade upp var sin pappas blick. Den var både arg och förtvivlad.

När han kom hem igen bröt hans mamma ihop i hallen.
– Jag vill själv inte uppleva en tiondel av det som mina föräldrar tvingades gå igenom. Jag hoppas verkligen att mina barn inte blir som jag var när de blir tonåringar, säger Christian och kramar om Max som kommer skuttande.

Christian Klingebrant

Riesenschnauzern Casper, som kan sägas vara den som sammanförde Christian och Jenny, dog för några år sedan.

Valet mellan liv och död

Våren 2009 kände Christian att han kommit till ett vägskäl: att fortsätta med drogerna eller lägga av.
Det var då han mötte Jenny. Hon arbetade som expedit i djuraffären där han skulle handla hundfoder till sin riesenschnauzer Casper.
– Jag trodde först att det var min arbetskamrats hustru, men sedan fick jag veta att hon och Jenny är tvillingar och då blev jag genast intresserad, berättar Christian.
– Jag reagerade på att han kom in flera gånger inom loppet av en vecka och köpte hundfoder, säger Jenny med ett skratt. Antingen var hans hund ett matvrak eller så var det något annat han ville.
– Men jag förstod att det var mig han var intresserad när han ville att jag skulle ta ner fodret högst upp på hyllan. När jag stod på stegen kände jag hans blickar på mig.

Tog initiativet

Men eftersom Christian var för blyg för att föreslå att de skulle träffas tog Jenny initiativet.
– En morgon fick jag ett sms från henne där hon föreslog att vi skulle gå ut tillsammans, berättar han.
Via gemensamma bekanta hade hon fått tag på hans telefonnummer.
– Jag trodde att han kanske inte vågade fråga, så jag tog risken att få ett nej, säger hon.

En speciell kemi

Deras första dejt var på alla hjärtans dag den 14 februari 2009. Tillsammans gick de en lång runda med Casper.
Både Jenny och Christian kände direkt att det fanns en speciell kemi mellan dem, men de hann inte mer än uppleva den första förälskelsens härliga tid förrän de var tvungna att vara ifrån varandra i tre veckor.

Läs också: Bäste vännen Benji fanns på ett hundhem

– Jag skulle till Sydafrika för att jobba på en turistbåt där man kunde dyka med hajar. Det var en gammal dröm jag hade haft och som jag nu äntligen skulle förverkliga, berättar Jenny.

Men ändå hade Jenny en liten klump i magen när hon reste iväg. Redan när hon mellanlandade på Heathrows flygplats i London skickade hon ett sms till Christian: ”Jag ska vara borta länge och jag behöver veta var du och jag står någonstans.”
”Du är min tjej nu”, svarade Christian.

– Det var det svar jag behövde höra. Det kändes underbart och jag kunde resa från honom och veta att han väntade på mig när jag kom hem. Det gjorde mig mycket lugnare, och vi ringde och skickade sms till varandra så ofta vi kunde.

Max var ett väldigt efterlängtat barn och Christian är idag en lycklig tvåbarnspappa.

Max var ett väldigt efterlängtat barn och Christian är idag en lycklig tvåbarnspappa.

Ett nytt liv

Trots att Jenny var borta lyckades Christian hålla sig borta från drogerna. Han undvek sina gamla vänner och började planerade för ett liv tillsammans med Jenny.
– Sedan gick allt snabbt. Redan under sommaren flyttade jag in till Jenny och där bodde vi sedan en kort tid innan vi flyttade till Häljarp. För mig var det viktigt att byta miljö, jag ville inte bo kvar i Landskrona, berättar Christian.
– Det hände någon gång när jag sov över i Christians lägenhet att hans kompisar kom och knackade på fönstret mitt i natten. Då ville de ta droger tillsammans med honom, säger Jenny.

Ett par återfall

Tack vare stödet från Jenny lyckades Christian förändra sitt liv.
– Jag har bara haft ett par återfall i amfetaminmissbruk och de hade jag inom det första året efter att jag hade bestämt mig för att lägga av.

Läs också: Min man sitter i fängelse

Men när han slutade med droger gick Christian upp kraftigt i vikt. Som mest vägde han 106 kilo och hans värden var urusla.
– Företagsläkaren skrämde upp mig rejält och jag bestämde mig för att börja cykla till jobbet. Det blev 2,5 mil om dagen.

Löpning varje dag

Efter ett tag kunde han börja springa och det har i dag lett till att han tränar löpning varje dag och tävlar för klubben IS Göta. I mars vann han Söderåsens halvmaraton på personbästa.

Efter att Christian blivit drogfri och han flyttat ihop med Jenny var det dags för nästa stora gemensamma projekt. De längtade båda efter barn, men det visade sig vara svårare än vad de hade trott för henne att bli gravid.

– När vi inte lyckades själva försökte vi med provrörsbefruktning.
Men efter sju försök och två missfall gav Jenny och Christian upp.
– Det var jättejobbigt. Vi var så hoppfulla när vi började och så gick det ändå inte, säger hon.

Ett under

Men just när de var som mest nedslagna av motgångarna skedde ett under. Jenny blev gravid på naturlig väg och i augusti 2013 föddes Max.
– Vi tyckte Max skulle ha ett syskon och då kom My. Men två barn får räcka, säger den lycklige tvåbarnspappan och kramar om sina barn och sin hustru.

De stortrivs i Häljarp, men när Christians skulder från tiden när han höll på med droger är slutbetalda om ett par år hoppas de i stället för att hyra ett hus kunna köpa ett tillsammans.

– Men det blir i så fall i ett mindre samhälle som vi bor i nu. Vi trivs på landet där jag har nära ut i naturen när jag tränar löpning och där det är tryggt för barnen att växa upp.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Lindblom, privat

Läs också

Tjuven och polisen blev vänner mot alla odds!

johanpeter-puff

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida… http://www.allers.se/page/1/